Jag är sjuk i matmissbruk...

Matmissbruk kan likställas med missbruk av alkohol och narkotika. Personer som fastnat i matmissbruk är starkt beroende av socker. Socker finns i alla kolhydratrika livsmedel och ger hjärnan en likvärdig "ruskick" som vissa narkotiska preparat. Så visst kan matmissbruk med full rätt jämföras med narkotika- och alkoholmissbruk. Matmissbruk tas dock sällan på lika stort allvar, vilket är synd eftersom missbruksbeteendet är detsamma. Det finns en stor utbredd oförståelse för matmissbruk eftersom relationen till livsmedel är så personlig och tabubelagd. Oförståelsen och bristen på kunskap kring detta speglas i resonemang som "lär dig äta rätt" eller "det är väl bara att sluta med sockret och kolhydraterna". Hade det varit så enkelt som dessa hemlärda "professorer" påstår hade ju ingen varit tjock eller matmissbrukande idag. Personer med matmissbruk mår oftast mycket dåligt, har mycket skuldkänslor och smyger med sitt ätande. Dock möts de tyvärr av oförståelse och därmed blir problemet bara värre.

Ts det är ju förödande att du måste vänta så länge innan du får hjälp. Jag har inga direkta förslag, men det måste finnas någonting annat som kan vara till hjälp innan du får komma till överviktsenheten?

Här är en till som har ätstöningar. Igår kväll bakade jag bullar och åt så jävla mycket att jag spydde vid 2 i natt. Men det är så jäkla skönt att spy, all ångest är borta över att jag åt. När jag bara hetsäter så äter ångesten upp en efter att man har hetsätit. Men spyr man så slipper man ångesten då känner man bara lättnad.

Förlåt om någon triggas igång.

Jag förstår att det naturligtvis inte bara är att lägga om kosten om man har ett matmissbruk - MEN du tror inte att det triggas extra mycket om du äter dålig mat?

Exempeldagen har du ätit extremt lite protein, som mättar bäst, och korv och makaroner kan jag som är normalviktig utan matmissbruk äta nästan hur mycket som helst av utan att det mättar.

Så, vad jag försöker säga att eftersom du har kunskapen, varför inte satsa på att äta måltider med mycket protein+grönsaker så att chansen för att du ska känna dig mätt iallafall ökar, tills du får hjälp, och kan ta itu med de bakomliggande orsakerna?

Jag är också matmissbrukare. Även om jag sedan ett halvår lyckats ta kontrollen över missbruket. Men ibland får jag återfall och frossar. För mig kommer suget sakta framåt eftermiddagen. Det växer sig starkare o starkare. Blir som ett slags tunnelseende, allt jag kan tänka på är vad jag ska äta och framförallt hur mycket. Jobbar jag kvällskiftet kan detta sug komma vi 19 tiden, när jag väl slutar ( har hänt att suget drivit mig att kompa ut tidigare !!) så åker jag raka vägen till en mack och köper tre smala korvar med gurkmajonäs och 2 tjocka med gurkmajonäs. Medans jag äter dessa är jag som i en egen värld. Helt sjukt jag vet. Efteråt kommer ångesten och självföraktet. Jag lovar att aldrig mer göra om det. Kan göra om det kvällen efter. Jag var/är beroende av fet mat som korv,hamburgare mackor med massa majonäs o dressing på. Jag vaknade på nätterna och fick kräkas. Magen var helt kass, gaser, förstoppad, diarre om vart annat. Jag mådde skit, självförtroendet i botten, självföraktet i topp. Ville aldrig gå ut, aldrig göra något med vänner osv.
Till slut vägde jag 105 kg. Jag såg ut och kände mig som 7 svåra år.
En dag segrade mitt hat mot mig själv, jag bestämde mig att nu jävlar får det vara nog. Började äta efter VV. Har gått ner ca 20 kg, mår toppen idag. MEN jag får trots detta återfall och går in i dimman och verkligen frossar. När jag är i suget finns det inget stopp för mig, TS det du skriver att du äter, äter jag då x 10. Ändå vet jag hur illa jag kommer att må efteråt, både fysiskt och psykiskt.
Men jag har insett att jag är en matmissbrukare, jag börjar varje dag enligt VV, för äter jag rätt är risken mindre att suget ska ta över min hjärna. Men jag vet också att jag kommer att få återfall och frossa. Men sakta men säkert blir de bra dagarna fler och fler. Återfallen kommer mer sällan nu.
Jag tränar 4 ggr/v vilket hjälper mig mycket. Jag har en bild av mig o huvudet som jag plockar fram vid behov. Jag har ett par gamla byxor som jag tar fram och tänker att de ska aldrig mer passa. Detta hjälper mer o mer, men ibland faller jag in i frosseriet igen. Har insett att detta kommer att ta tid. Kommer nog aldrig att få ett normalt förhållande till mat. Men jag tar en dag i taget, och för varje dag jag lyckas hålla mig till mitt matshema ökar mitt självförtroende.
Jag hoppas du hittar en väg ut du också.

Tack för ditt inlägg!

man ska äta allt men i lagoma mängder. Även korv och hamburgare. Den dag jag insåg det och tillät mig äta vad som helst men inte när som helst och i lagoma mängder det var då som jag började mitt tillfrisknande. Och även godis. Det enda jag fortfarande utesluter är chips och ostbågar osv.  Det ska man inte heller behöva utesluta men det gör jag av den anledningen att påsarna är så stora och har inte så många att dela den med.

Ja, det var att få Reductuil, men jag hade för högt bloctryck för att få ut dessa denna gång. Jag har ätit dem förut med BRA resultat. Jag har testat dietist.

Jag har varit väldigt sockerberoende och överviktig förut. Varför du blir så sugen på snabba kolhydrater mot kvällen, är att blodsockervärdet sjunker. Dvs. man ska aldrig känna sig hungrig! Risken vid hunger är att du stoppar i dig mer mat än tänkt och dessutom äter helt fel slags kost.

Jag vill bara säga - ÅH vad jag känner igen mig!
Men det finns en väg ut, jag lovar!

Jag har i 10-12 år jojobantat och ätit, på sådant sätt som du skriver i TS. Jag har följt en diet slaviskt, gått ner ett par kilon, gett upp. Ätit "som vanligt" det vill säga smygätit. MASSOR.  Och så en ny diet. Och så vidare. Jag har ganska nyligen egentligen verkligen insett att det är ett matmissbruk jag lider av.

Men det finns hjälp. Jag går i KBT-terapi och har fått en hjälp på vägen. Jag är verkligen inte där än, inte på långa vägar, men jag har påbörjat en process att stoppa upp det här känsloätandet, all skuld och allt det innebär för mig som person.

Jag kan också varmt rekommendera en bok som heter "Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi". Den handlar om att bryta mönster. Att ta reda på vad det är som händer i dig före, under och efter du stoppar i dig något. Den hjälper ju inte bara automatiskt boken, men det kan vara ett bra sätt att få ordning på sina tankar.

Min terapeut säger, att som för min del, jag är expert på vad man ska och inte ska äta. Jag kan ALLT om alla dieter. (vet inte om det är samma för dig?)
Men det är ju inte där problemet ligger som redan tagits upp i tråden. (har dock inte läst hela tråden). Man vet vad man ska äta, men man gör det inte ändå. För det handlar om andra saker...

KRAM!