Bra eller dåligt med adoption?

Håller med både vad Jennie med ie och Sally skriver ovan. Situationen var säkert annorlunda för 20-30 år sen, men det finns så mycket mera kunskap nu om adoptioner, man måste gå en utbildning och jag tror att de flesta a-föräldrar vill ta reda på ännu mer på egen hand osv.
Har själv två barn med afrikanskt ursprung och vi kommer definitivt göra vårt bästa för att de ska känna sig stolta över vem de är och var de kommer i från. Stolta över sitt hemland, och sitt födelseland. Vi kan inte veta till 100% hur det kommer att känna och reflektera (tyvärr), när vi själva inte gått igenom adoptionsprocessen från barnens sida. Men vi är mycket medvetna om att det kan bli perioder, då just frågor angående att inte "passa in enligt normen" dyker upp. Då hoppas vi kunna vara där för våra barn och stötta dem när det behövs.

"Ni tror att ni gör en god gärning och okej men det ligger så mycket mer i det. Min mamma resonerar som dig och jag kan säga att vi har ingen konstakt idag för hon vägarar se bortom sin "goda" gärning. Det spelar ingen roll hur eller varför en mamma ger bort sitt barn för hur du än vrider och vänder på det så i grund och botten är det en separation."

Nej, vi tror inte vi gör en god gärning - vi vill ha barn! Barn att älska, ta hand om och leva med, hela paketet vad barnet än har i sin "ryggsäck". För alla a-barn har (som du säger) mera eller mindre bakom sig redan, när de får en ny familj. Det måste vi a-föräldrar inse och förstå.

Att en biologisk mamma bli tvungen att ge bort sitt barn är alltid tragiskt. Som någon skrivit ovan flera gånger redan. Självklart att det är en separation som påverkar barnet, mera eller mindre. Tror inte nån som adopterar nu inte skulle förstått detta.