Bra eller dåligt med adoption?

Vilket jävla gnälleri, ni som är adopterade lider av väfärdssjuka (precis som många andra i det här landet)

Bara i Sverige kan man sitta och må dåligt eftersom man har tid över och har det så bra att man inte behöver bekymra sig över hur man får mat på bordet eller tvingas jobba i någon sweatshop.

Ni andra tycker jag inte ska adoptera eller skaffa barn alls, era neuroser kommer att överföras på den stackars ungen.

Själv skiter jag i varför mina biologiska föräldrar lämnade bort mig för jag har ett liv att leva efter bästa förmåga. Det livet tänker jag inte slösa bort genom att sitta och grubbla eller hitta mina rötter (vad fan som nu menas med det).

mammamys06 skrev 2010-04-07 06:00:48 följande:

Så känner jag också men alla känner det inte så och de måste respekteras. Jag har magen full med tumörer och mår stundtals väldigt dåligt pga det, är rädd för att dö ifrån mina barn osv men det finns de på Haiti eller i Chile som inte har tak över huvudet, det finns barn i u-länder som blir våldtagna men trots det så tycker jag att jag stundtals har rätt till att få må lite dåligt fast jag i det stora hela faktiskt är lyckligt lottad. Man står sig själv närmast och vi har nog alla våra demoner, rädslor och problem mer eller mindre så man ska nog inte döma alltför hårt. Vi är alla olika!

Håller inte med, du är sjuk på riktigt och har all rätt att vara ledsen och orolig enligt min åsikt. Jag hoppas verkligen att det går bra för dig.

Jag syftade på "emo" trenden som verkar växa sig allt starkare. Med det menar jag att folk går om kring och är ledsna trots att de är friska och har mat på bordet dvs. de har det bättre än 99% av världsbefolkningen. Många är deprimerade just därför att de har det så bra att de har tid och råd att grubbla. Detta gäller främst ungdomar som uppfinner kriser eller tar befintliga småsaker och förstorar upp dem tills de blir kriser, detta eftersom det tycks ha blivit "trendigt" att må dåligt.

Bra eller dåligt med adoption?

INNEHÅLL