Bra eller dåligt med adoption?

När du skriver att man som adoptivförälder oftast inte tänker på barnets känslor så är det ett känga.

Man betalar inte för ett barn, man betalar för möjligheten att kunna få det. Precis som vid IVF t ex.

Sannolikheten att man i dagens läge går igenom både utbildning och utredning utan att vara medveten om att det kan finnas jobbiga aspekter för barnet och att inga garantier för hur han eller hon kommer att känna i framtiden finns är som sagt väldigt liten.

Nej, barnet har inget val. Tyvärr är det ofrånkomligt, barnet har inget val åt nåt av hållen, vare sig h*n blir kvar på barnhem/fosterhem eller hamnar på gatan eller om h*n får nya föräldrar någon annan stanns. Barnet är beroende av att vi vuxna runtomkring försöker göra det bästa möjliga ur de omständigheter som finns.

VIlka barn får välja föräldrar??????

Hej!

Jag är adopterad och jag tycker absolut inte att det är "bra" med adoption, nödvändigt kanske...men inte "bra". I mitt fall ligger det närmare dåligt, men ingen vet ju hur jag hade haft det om jag fått vara kvar där jag kommer ifrån. Men här..där jag är nu..är närmare dåligt men jag jobbar på att få det bra!

Nej att adoption ö h t finns beror ju på omständigheter som är allt annat än bra. I en drömvärld skulle alla barn födas till föräldrar som kan och vill ta hand om dem tillfredsställande, i en drömvärld hade inget behov av adoption funnits.

Var är du nu då och på vilket sätt hör det samman med att du är adopterad. På vilket sätt är din situation applicerbar på alla andra adopterade så att du kan säga att adoption inte är bra. Livet är inte bra för alla människor, oavsett ursprung.

Min adoption har präglat hela mitt liv. Alla barn som är adopterade, är skadade barn. Det finns inget undantag. Skalan på skador kan variera och vad för liv barnet får sedan. Livet är inte bra för många människor.Men om man jämför "många människor" coh adoptivbarn..så får man:  Om man jämför ett biologoisk barn och ett adoptivbarn... Det biologiska barnet kommer ur mamman som ett tomt blad kan man säga. Helt vitt och slätt, redo att börja skrivas på.
När ett adoptivbarn kommer till sin adoptivmamma så har dess blad redan vikts upp och ihop flera gånger, det är nött i hörnen, rispor, smuts och skrynkligt.. Vi är redan skadade från starten.
Som ett livsmarton...Från starten, ( startlinjen), där dom flesta får börja springa livets lopp, då har vi redan hunnit springa flera kilometer...

"När ett adoptivbarn kommer till sin adoptivmamma så har dess blad redan vikts upp och ihop flera gånger, det är nött i hörnen, rispor, smuts och skrynkligt.. Vi är redan skadade från starten."

Jag håller med dig....
Jag är nämligen med adopterad...
Aldrig kan en "svensk" veta hur ett barn som är Adopterad känner sig.
Blir så himla less på människor som. Säger du SKA vara så glad att du kommit hit till Sverige!

*BLÄ*

Inga Barn får ju välja!

De som är adopterade!

Är det verkligen adoptionen som präglat ditt liv, är det inte det faktum att dina biologiska föräldrar övergav dig, av en eller annan anledning, som är orsaken till ditt lidande?
Om man jämför adoptivbarn med biobarn så får man .. ingenting. Om man jämför
"många människor"med adopterade vuxna så får man några som mår sämre pga att dom har ett annat ursprung. Det är statistik och med sån kan man få dom resultat man önskar. Jag känner inte alla adopterade, det gör nog inte du heller, men jag har  vänner och arbetskamrater som blev adopterade som små och dom har berättat om sina upplevelser. Alla har haft funderingar, självklart, mest i tonåren ( hur gammal är du?) men ingen ser på sig själv som en skadad person. Det är lätt att söka en anledning, utanför det egna ansvaret, till sina svårigheter i livet, är man då adopterad så kan man ju tro att det är roten till det onda. Adoptivföräldrar rövar inte bort barn från kärleksfulla, trygga hem i andra länder, vi är längtande människor som får barn som bioföräldrar inte kunnat/velat ta hand om! Vi köper dom inte heller, vi betalar det som organisationer och ursprungsländer begär! Jag tycker även att man ska ha klart för sig att det inte alltid är yttre omständigheter som tvingar biomödrar att överge sina barn. Det är ett faktum att tex flickor eller  barn med handikapp inte är önskvärda i vissa kulturer och därför lämnas bort.
Sök hjälp för att bearbeta ditt trauma, är du vuxen är di fri att göra vad du vill.Slösa inte bort liver på att älta det som inte kan göras om.