• Lady Dahmer

    Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

    Jag är gravid för andra gången och tänker således ganska mycket på min kommande förlossning. Och jag tänker en hel del på förra vändan.

    Det är ju så mycket man egentligen inte har en jävla aning om och jag tänkte lista mina egna överraskningar:

    1. Avslaget: Wft? Det slemmar och blöder och äcklar och STINKER från snipperiet i typ två månader. Man skulle kunna tro att en ökenråtta krypit upp och dött om man ska bedöma den odör som ångade från snippan under denna tid. Rutten död råtta. I dubbel bemärkelse. Sen som en biverkning på det fick man som det så fint kallas "obalans i underlivet". (Tack gud för de där vaginalgeggan man kan köpa på apoteket. Fixade råttan på nolltid.)

    Detta LÄSTE jag om ca 2 veckor (!) innan jag födde. Inte en föraning hade man. Ingen varning. Ingen som berättade. Köpte hem always ultra slim eller va fan de nu heter, förberedde mig liksom lite inför detta mystiska avslag. Överraskning #2. Avslaget är inte som mens. Fick skicka maken på apoteket för att införskaffa de största vuxenblöjor han kunde hitta. Härligt. Vuxenblöja.

    2. Bruten/knäckt svanskota. VA FAN?! Detta kom som en total överraskning. Snacka om att känna sig helt tagen på sängen då jag dan efter vaknade och upptäckte att jag inte kunde sitta utan att vråla. De efterföljande tre och en halv månaderna var lika illa de med. Fick halvligga 24/7. Glöm att kunna gå. Grät av värk på kvällarna. Skulle ha köpt en badring att sitta på om jag vetat, men nej. Inte ett pip om detta.

    3. Värkarna. Jag väntade mig mensvärk x 100 typ. Kramper i MAGEN. I livmodern. Nej. Bajsnödig är ledordet. Det kändes ungefär som att jag var "havande" med en fem kilos bajskorv som tryckte på i röven. Precis så. Ingen magvärk, bara ett rövtryck som hette duga. En timme innan jag skulle börja krysta: Kan jag få lavemang? Läkarn ba: Du, det är lite för sent att tänka på det nu va?

    4. Efterföljande toalettbesök. Att kissa efteråt var det skönaste jag upplevt. Vad jag inte visste då var att man förlorar krystförmågan efter förlossningen. Detta upptäckte jag dagen efter då jag var bajsnödig. Jo. jag var det. Jag erkänner. Jag ville bajsa. Men tji fick jag! Jag satte mig på toan, tänkte att jag skulle "hjälpa till" lite och...... ingenting. Nej. Man kan inte krysta. Jag blev sittandes, Helt chockad. Och nödig. Och inget hände. Det var bara att ge upp och dra på sig brallorna igen. Det tog tre dagar innan korven till slut kom ut av sig själv. Tre ångestfyllda NÖDIGA dagar.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
  • Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)
  • Kissekatt

    Det var aldrig någon som berättade för mig att det var så slafsigt och kletigtt att föda barn. Att barnmorskan hade stövlar och att en lossnande sugklocka splattar ut blod i ett helt rum kom liksom som en liten surprise.....

    Eller att när mjölken rann till och bebisen ammar på den ena tutten och jag hör ett skvalande ljud och slutligen inser att det sprutar ut mjölk från det andra bröstet som rinner ner på golvet....att man inte känner sig så fräsch och liljelik då utan mer som en kossa.....

    Eller att det  inte är en jättebra idé att duscha trettio minuter efter första barnets ankomst och en blodförlust på en liter....jo för man svimmar då va.......

  • freakout

    hahahaha...Bästa inlägget på FL-Ever!!
    Gud vad jag skrattar{#lang_emotions_laughing}
    Som man minns sin smärta, och som du beskriver den ts, är man liksom där igen- For real!
    Jag trodde verkligen ALLT skulle ramla ut där nere första toabesöket..{#lang_emotions_surprised}
    Både fram och bak!
    Och som någon skrev, Papper var inte något önskvärt och Always bindor- Ha! Släng er i väggen!
    Shit vad roligt..Vilka smärtor man upplevt o så sitter man här o garvar åt det..Ah, det är underbart!
    Tack TS!{#lang_emotions_laughing}

  • Kryssarinnan

    Jag hoppas att alla blivande förstföderskor läser detta med glimten i ögat och inser att detta inte är en "sanning" för alla - men tack LD för att du avslöjar lite smutsiga fakta om hur det KAN vara.

    Själv trodde jag innan att jag skulle älska mitt barn och gråta och hälsa välkommen när h*n kom. Men jag brydde mig inte alls, ville bara duscha och se på tv eller nått. Det tog en timme innan känslorna kom som en flodvåg.

    Jag var chockad förstår jag nu, och även då accepterade jag mig själv. Men det är först nu efter ett par månader jag vågat berätta det ens för min man.

  • Phlippan87
    Jenyma skrev 2010-02-18 12:10:45 följande:
    Men tack. Jag ville ha barn innan jag läste den här tråden :(
    hehe, jag har läst tråden och vill fortfarande ha en till det ÄR verkligen värt det
    k girl skrev 2010-02-18 12:06:31 följande:
    Ok, en lunch senare och jag har kommit på lite till: Hur ofantligt jobbigt det är när man kan behöva hålla emot krystvärkarna. Allt jag hade läst var "kroppen vet vad den ska göra", ungefär. Jovisst, men då uppstår problem när man inte FÅR krysta trots att man har krystvärkar. Tänk er att hålla emot en brännande ränndiarré som ingenting annat hellre vill än komma ut och hela tarmsystemet krampar. Fy tusan. I det läget tog jag glatt emot en spinalbedövning. Hur lite det är som egentligen är instinktivt. Där ligger man med en bräcklig liten bebis i famnen. Never mind blöja och påklädning, men hur ska man hålla, lyfta, amma? Jag tordes knappt peta i min son det första dygnet.
    "jag kan inte hålla emot längre" fick jag skrika till dem "men det ska inte vara dags ännu" tyckte de... {#lang_emotions_tongue_out} ska och är är två heeeelt skillda saker när det kommer till förlossningar
    28/12 2009 föddes vår lilla Therese | phlippans.blogg.se
  • mammaflickan
    hysteria skrev 2010-02-18 12:06:08 följande:
    Fastän jag hade fött ett barn innan var det ingen som hade nämt några eftervärkar, jag trödde seriöst att livmodern skulle ge sig iväg.
    Samma för mig när du säjer det, första gången inga eftervärkar, men andra gången undrade jag seriöst om jag hade en oupptäckt tvilling på väg under natten efter.

    Sen kom jag på en sak om amningen, brösten blev så stora att jag inte kunde lyfta upp sonen som skrek, räckte inte runt dem liksom.  Så fick ringa på hjälp, tårarna rann o brösten rann o allt kändes bara fel.
  • SötFlöt
    Jenyma skrev 2010-02-18 12:10:45 följande:
    Men tack. Jag ville ha barn innan jag läste den här tråden :(
    varför läste du den då?
    ★☆°♥ (¯`°?.¸ ♥ Nova Sarah Mathilda 5/3 ♥¸.?°´¯) ♥☆°★
  • k girl
    freakout skrev 2010-02-18 12:14:39 följande:
    hahahaha...Bästa inlägget på FL-Ever!! Gud vad jag skrattar Som man minns sin smärta, och som du beskriver den ts, är man liksom där igen- For real! Jag trodde verkligen ALLT skulle ramla ut där nere första toabesöket.. Både fram och bak! Och som någon skrev, Papper var inte något önskvärt och Always bindor- Ha! Släng er i väggen! Shit vad roligt..Vilka smärtor man upplevt o så sitter man här o garvar åt det..Ah, det är underbart! Tack TS!
    För mig kändes det inte som om allt skulle ramla ner, utan mer som om anus var milimeterstort och skulle spricka (blev sydd i mellangården).
  • Myngle

    Min största förvåning första gången var att det var så hårt jobb. Rent faktiskt! Värsta träningspasset. I timmar! Jag hade fruktansvärd träningsvärk i hals, nacke och axlar dagarna efteråt. Det var inte vad jag väntat mig.

  • Snajsan
    Fru Hennerdal skrev 2010-02-17 23:17:19 följande:
    Men för mig var det faktiskt så! Jag skrek åt min man under öppningsskedet att det inte skulle bli några fler barn och att jag ville hem. När jag hade krystat ut sonen tjoade jag (hög på lustgas) att det här kunde jag minsann göra igen.
    Haha hög på lustgas satt jag o berätta för gubben att detta var då en piece of cake o att detta kunde jag göra om vilken dag som hellst. Detta var i öppningskedet. När krystvärkarna sen kom bad jag honom slå ihjäl mig :P
Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)