• Äldre 17 Feb 23:02
    304423 visningar
    1147 svar
    1147
    304423

    Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

    Jag är gravid för andra gången och tänker således ganska mycket på min kommande förlossning. Och jag tänker en hel del på förra vändan.

    Det är ju så mycket man egentligen inte har en jävla aning om och jag tänkte lista mina egna överraskningar:

    1. Avslaget: Wft? Det slemmar och blöder och äcklar och STINKER från snipperiet i typ två månader. Man skulle kunna tro att en ökenråtta krypit upp och dött om man ska bedöma den odör som ångade från snippan under denna tid. Rutten död råtta. I dubbel bemärkelse. Sen som en biverkning på det fick man som det så fint kallas "obalans i underlivet". (Tack gud för de där vaginalgeggan man kan köpa på apoteket. Fixade råttan på nolltid.)

    Detta LÄSTE jag om ca 2 veckor (!) innan jag födde. Inte en föraning hade man. Ingen varning. Ingen som berättade. Köpte hem always ultra slim eller va fan de nu heter, förberedde mig liksom lite inför detta mystiska avslag. Överraskning #2. Avslaget är inte som mens. Fick skicka maken på apoteket för att införskaffa de största vuxenblöjor han kunde hitta. Härligt. Vuxenblöja.

    2. Bruten/knäckt svanskota. VA FAN?! Detta kom som en total överraskning. Snacka om att känna sig helt tagen på sängen då jag dan efter vaknade och upptäckte att jag inte kunde sitta utan att vråla. De efterföljande tre och en halv månaderna var lika illa de med. Fick halvligga 24/7. Glöm att kunna gå. Grät av värk på kvällarna. Skulle ha köpt en badring att sitta på om jag vetat, men nej. Inte ett pip om detta.

    3. Värkarna. Jag väntade mig mensvärk x 100 typ. Kramper i MAGEN. I livmodern. Nej. Bajsnödig är ledordet. Det kändes ungefär som att jag var "havande" med en fem kilos bajskorv som tryckte på i röven. Precis så. Ingen magvärk, bara ett rövtryck som hette duga. En timme innan jag skulle börja krysta: Kan jag få lavemang? Läkarn ba: Du, det är lite för sent att tänka på det nu va?

    4. Efterföljande toalettbesök. Att kissa efteråt var det skönaste jag upplevt. Vad jag inte visste då var att man förlorar krystförmågan efter förlossningen. Detta upptäckte jag dagen efter då jag var bajsnödig. Jo. jag var det. Jag erkänner. Jag ville bajsa. Men tji fick jag! Jag satte mig på toan, tänkte att jag skulle "hjälpa till" lite och...... ingenting. Nej. Man kan inte krysta. Jag blev sittandes, Helt chockad. Och nödig. Och inget hände. Det var bara att ge upp och dra på sig brallorna igen. Det tog tre dagar innan korven till slut kom ut av sig själv. Tre ångestfyllda NÖDIGA dagar.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
  • Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)
  • Äldre 18 Feb 09:04
    #71
    Dansken skrev 2010-02-18 00:42:42 följande:
    men vaddå? Det känns väl hemskt att inte kunna bajsa, ha hemorojder och liknande? Haha! Men förstår att det lilla livet måste väga upp för det, annars hade alla ju bara fött ett barn, om ens det! Hehe..
    det är värt det... det kan vara lika jobbigt att vara gravd: foglossningar, illamående, svullna ben, fingrar osv men nog fasen är det värt alla besvär
    28/12 2009 föddes vår lilla Therese | phlippans.blogg.se
  • helene­306
    Äldre 18 Feb 09:06
    #72

    Att förlossningen kan sluta i snitt.

    Det fanns liksom inte i min beräkning, barnet ska ju ut mellan benen. När det väl blev snitt kändes det som en gudagåva. Värst var väl att bli sövd mitt under pågående snitt, det skulle ju inte ske så, jag skulle ju se mitt barn.

    Och efter snitt: man är som ett kylskåp! Ta sig ur sängen tar en evighet, torka sig och klä på sig efter dusch innebär en ny erfarenhet och att nysa/hosta utan att ha en kudde tryckt mot magen är inget att rekommendera!

    Tristessen på bb var nog värst. Jag ville hem. 6 dagar på bb är inget vidare lattjo. Å andra sidan var jag pigg som en lärka, hade aldrig ont och fick bm efter mig att åtminstonde ta Dexofen så länge jag var hos dem. Medan andra mammor åkte rullstol och var väldigt medtagna efter sina snitt struttade jag runt med sonen i sin plastbalja.

    Trodde jag skulle blöda á la Niagarafallet. Det uteblev och de stora gula blöjorna var allt annat än bekväma. Jag frågade efter bindor (hade självklart inte packat ner egna) men såna hade de inte på avdelningen. Man ska ju blöda MASSOR. Denna gång kanske allt kommer 10 gånger värre tillbaka? Jag har skitont och blöder Niagarafallet? Det återstår att se om några veckor

    Och ja: man blöder efter snitt också. Har stött på många frågor där kvinnor undrar om man blöder efter snitt. Vrför skulle man inte blöda efter ett snitt?? Moderkakan plockas ut vid snitt också och lämnar en såryta så det är klart att man blöder.


  • Moa Ida
    Äldre 18 Feb 09:19
    #73

    ts jag *ler* och känner igen mig lite, det kan va hemskt olika från förlossning till förlossning har jag märkt, bättre lycka nästa gång;)

  • Äldre 18 Feb 09:21
    #74

    Nä, det där med avslag sa fasen inget om, USCH. Och att det gjorde ont i röva sa inget heller nåt om, min bajskorv vägde dock bara 3250 g


    ★☆°♥ (¯`°?.¸ ♥ Nova Sarah Mathilda 5/3 ♥¸.?°´¯) ♥☆°★
  • MomInL­ove
    Äldre 18 Feb 09:47
    #75

    Känner igen det mesta här ovan... :)

    Det ingen hade berättat för mig, var att brösten växer flera storlekar när mjölken rinner till. Jag fick en chock på BB när jag såg mig i spegeln. Det såg mera ut som om jag var på sjukhus efter att ha fått bröstimplantat, än för att just fött barn!
    Ingen av mina amningsbh´n passade så de första dagarna gick jag utan bh och det gjorde ont eftersom brösten var så tunga.

    Dessutom visste jag inte hur enorma problem med hemorrojder men kan få. AJAJAJ. Lång tid efteråt....

    Amningen sen.... Vad ont det gjorde den första tiden! Det hade jag ingen aning om... Men efter ca en månad blev det bättre och nu efter 4 månader är det faktiskt riktigt mysigt att amma och få sig själv en liten vilostund samtidigt. :)

  • Äldre 18 Feb 09:53
    #76

    Jag hade ingen aning om att man kunde få minnesluckor efteråt. 


    Mycket av min förlossning är bara ett blurr i mitt huvud, och väldigt mycket verkar ha försvunnit helt från minnet. 
    (och då hade jag ändå en lätt och snabb förlossning utan nån annan bedövning än lustgas!)
  • mammaf­lickan
    Äldre 18 Feb 09:55
    #77
    Southern Belle skrev 2010-02-18 02:01:09 följande:
    Japp han är lika nöjd som när jag var 19! Och för min egen del är jag nöjdare! (Ni som är pryda kan sluta läsa nu! ) Sen jag födde barn har jag betydligt skönare sex! Som om underlivet har blivit mer känsligt för beröring! På ett positivt sätt! Godnatt!
    Samma här! Min är tajtare än nånsin.
    Knipa kan alla göra, o bra o göra det under graviditeten. Då blir den mer spänstig.
  • Äldre 18 Feb 10:09
    #78

    Hormonerna: det var ingen som berättade om baby blues. Första tiden efter så grät jag floder så fort nån sa nåt snällt, så fort jag tittade på mina barn, ja i princip grät jag hela tiden. Jag var helt urlakad av alla dessa känslosvallningar.

  • Amlin
    Äldre 18 Feb 10:24
    #79

    Ibland undrar jag hur man tänker egentligen, men jag var oförberedd på att jag, som var fullständigt inläst på förlossningens alla faser, hade gått på gravid yoga och visualiserat förlossningen långt iförväg, kunde få ett sätesbarn som inte gick att vända och ett planerat snitt. BM kände fel tom v. 35 så det blev ltill att snabbt ställa om fokus.

    Att det skulle göra ont att snittas i flera flera lager i ett 17 cm lång sår, det kunde jag räkna ut med armbågen, men hur ont det skuller göra och att man blir hemskickad med panodil som ända smärtlinding efter 3 dagar, det hade jag inte väntat mig.

    Eftervärkarna var inte heller att leka med. Jag trodde i min enfald att de inte skulle göra så ont eftersom jag inte gått igenom nåt värkarbete. Hur tänker man då liksom? Livmodern måste ju dra ihop sig ändå, och att den snittats gör ju inte saken bättre.

    Att det plötsligt skulle börja göra ont efter några veckor igen när "nerverna växer ihop" var det ingen som sagt.

    Amningen! Fy sjutton, jag kommer ihåg hur jag låg på sängen och grät när dottern började smacka. Sen plötsligt en dag var smärtan borta.

    Sen det som var mest snopet av allt. Ingen, absolut ingen hade kunnat förbereda mig på att foglossningar kan komma tillbaka när man slutar helamma, så till den milda grad att jag först efter 1,5 år kan röra mig som jag vill. Att röra sig i snigelfart när man är gravid är "värt mödan" på något vis. Men när barnet ifråga går snababre än en själv så är det inte kul längre.  

  • Äldre 18 Feb 10:29
    #80

    Fantastiskt! Tänk om man kunde läst något liknande när man väntade ettan, väntar tvåan nu i sommar och tänker tillbaka...

    1. Värkarna..vilket skämt att du ska ha en viloperiod på 30-60sek mellan jag hade värk konstant. På 30 min hade jag öppnat mig 6 cm barnmorskan vart alldeles häpen.

    2. Värkarna igen..att gå från värk var 11 minut till värk var annan minut ppå 5 min var oxå en överraskning.

    3. Epidural denna fantastiska drog jag var emot från början räddade hela min förlossning och jag låg på rosa moln, tills krystvärkarna var igång.

    4. Skita ut en soffa på tvären, nej så hemskt var inte själva krystningen, min stora överraskning var förvärkarna jisses jag skrek konstant i 4 timmar.

    5. Avslaget började på bb redan och jag roffade åt mig 10 megajättebindor och deras sexiga nättrosor för LYCKA TILL att sätta på bindan i dina egna normalstora trosor "Ett tiips"

    6. Hade med 6-pack cola, 10 påsar godis och allt man kan tänka i energiväg som bara blev liggandes lycka till att få i sig något av det när man hade värk konstant i 5 timmar.

    7. Dolly Parton bröst ala betongblock som någon skrev, kändes som implantat.
    Sist men inte minst..Att titta på moderkakan med barnmorskan efteråt, ja det ser verkligen ut som ett "spykänsla" träd! Så vackert...!

    Så jippie har sååå mycket att se fram emot denna gång, är mest orolig över att epiduralen inte ska ge samma effekt som förra gången.

Svar på tråden Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)