Jo, jag är en manshatare.

Åhå. Det här var en spännande tråd! Jag ska bara sätta mig in i den lite först.

Efter att ha läst TS och ett par efterföljande inlägg så inser jag något. Jag inser att TS hatar mig. Hon hatar mig något intensivt och övermannande. Hon har aldrig träffat mig. Aldrig utbytt ett ord med mig. Aldrig sett mina ögon. Hört min stämma. Sett mig när jag är osäker. Tittat på mig när jag gjort bort mig. Eller när jag har varit stolt över något jag gjort. När jag leker med min dotter. När jag sitter i min favoritträdgård och håller en kärleksfull hand. När jag tittar upp på himlen och undrar över livet. När jag ser ner på marken och undrar vad som kommer härnäst. Inget av detta besitter hon i sin vetskap. Ändå hatar hon mig. Intensivt. 

Jag förundras.  

Du kanske kan hjälpa mig? And may the force be with you...

Med titlar till en tråd som "Jag är en manshatare", kryddat med uttalanden i själva ursprungsinlägget som "Jag hatar män.", "Majoriteten av män jag träffat är svin." och "Jag litar inte på dem" eller "De...hotar mig." så känner jag mig inte helt ute och cyklar med mitt inlägg nr 485. Vi talar om drygt 50% av mänskligheten här. Är jag verkligen långsökt i min slutsats och känsla? Går jag för långt om jag säger att den typen av generalisering är det som egentligen är något vi alla skulle förlora på?  

Man skulle säkert kunna byta ut ordet mot andra som beskriver en grupp, särskilt fysiskt och biologiskt. Negrer t.ex.. Tänk att byta ut ordet "män" mot ordet "neger" eller "negrer" i alla de ställen där ordet "män" förekommer? Fyfan...

Ju mer jag tänker på det ju mer ledsen blir jag. Jag är inte arg på TS. Hon verkar ha haft ett rent utsagt fruktansvärt liv. Herregud. Jag lider med henne i att höra hennes ton och attityd mot män. Hon måste ju varit med om och sett förfärliga saker som fått henne att tappa hoppet och tron.
Men att hon hatar mig. Varför? Jag förstår inte alls.

Ok. En mer nyanserad bild framträder. Jag ser dock genomgående ett misstänkliggörande av det motsatta könet. Per automatik. Default. Det påminner mig lite om en tecknad serie jag såg. Det sitter ett äldre vitt par på en parkbänk och förbi den traskar en man som uppenbarligen är muslim (man ser det på kläderna, skägget och den mörka hyn). De hälsar på varandra så som man kanske gör när man är glad en dag och allting tycks vara uppåt. I sista rutan, när mannen klivit ur bild vänder sig den äldre damen till sin make och säger "Såg du! Han fördömde inte terrorismen!".
Så upplever jag att TS inställning är. Män ÄR tills motsatsen är bevisad....