Jo, jag är en manshatare.
Och mina läsare är inga idioter som inte kan tänka själv. Tvärtom, det är väldigt hög intelligens på kommentarerna i min blogg och i de flesta trådar jag startar.
Och mina läsare är inga idioter som inte kan tänka själv. Tvärtom, det är väldigt hög intelligens på kommentarerna i min blogg och i de flesta trådar jag startar.
Jag kom i puberteten när jag var runt 8. Små tuttar växte fram. Jag tror jag var först i klassen. Att vara först är inte så lattjo som det kan låta. Tjejerna retades, mamma envisades med BH och småpojkarna tog för sig. Rätt så friskt. Att bli nertryckt bakom skolan för att gänget vill känna är inte heller speciellt kul, och på den vägen var det.
Det pågick tills jag var gott upp i tonården.
Klagade jag (och det gjorde jag ofta) till lärarna så fick jag höra att "de är ju kär i dig!" eller "jo men pojkar är så, de vet inte bättre" (Boys will be boys) eller "Det var väl inte så farligt!" när jag gråtandes för femtioelfte gången blivit nedtryckt på marken och klämd på av killarna i 5:an.
Eller favvon; "Men det är ju du som retas med pojkarna, klart de blir till sig då! Du får väl sluta med det!"
Dessa pojkar fick alltså budskapet att det ÄR ok att ta för sig. Vadå hon vill inte? JAG vill och då får JAG. JAG är man och då får JAG.
Budskapet jag fick och massvis med andra tjejer med mig? Att vi inte har rätt till vår kropp. Varför klagar du? Det är HANS rätt! Din kropp är allmän egendom och du har ingen rätt att bestämma vem som tar och när.
Och vi lär oss flickornas viktiga läxa; Min kropp är inte min att bestämma och styra över. Och sen växer man upp med skuld och skam och tillåter männen att ta för sig för det är ju Deras Rätt.
jag har skrivit lite mer om just hur vi fostrar pojkar till förövare och flickor till tacksamma offer här:
www.familjeliv.se/Forum-5-109/m50899574.html