• Lady Dahmer

    Jo, jag är en manshatare.

    Jag hatar Mannen och allt han står för. Jag hatar könsrollen och allt vad den står för. Det Manliga.

    Jag har blivit utsatt för sexuella kränkningar och övergrepp sen jag var liten.  Inte av en man. Inte av två. Inte av tio. Utan många många många fler. I år. I en livstid. Majoriteten av män jag träffat är svin. Majoriteten av mina vänner har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Majoriteten av kvinnor jag haft kontakt med har blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp.

    Av NORMALA män med normala liv. De är pappor, makar, vänner - . Inga monster alls. (för ett monster ser man) De är de slags män vars fruar och vänner och barn säger "inte han, han är så snäll så! Inte min man!"

    Jag vet att min bild och mina känslor är färgade av min verklighet och mina erfarenheter, men den vetskapen betyder ingenting. Känslan är ändå där. Jag hatar män. Jag litar inte på dem. Jag blir nervös av dem. De skrämmer och hotar mig.

    Det positiva är dock att detta gjort mig mer övertygad genusförespråkare. Könsroller och könsbunden fostran skapar offer och förövare. Män fostras att vara sexuellt aggressiva, att de ska ta för sig, ragga, inte ta ett nej, de fostras även att vara starka och kraftfulla. Kvinnor fostras att vara passiva sexuellt, att ta emot, att passa upp, att säga ja.

    Och det förlorar vi alla på.
    Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 10:03
    jag har skrivit lite mer om just hur vi fostrar pojkar till förövare och flickor till tacksamma offer här:

    www.familjeliv.se/Forum-5-109/m50899574.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 19:10
    För er som är extra tröga, saknar läsförståelse eller helt enkelt inte läst ts ordentligt:

    Jag hatar inte individer. Jag går inte runt och är arg hela dagarna eller blänger på och hatar varje karl jag träffar.

    Jag skiljer på den enskilda mannen och Mannen/kollektivet/mansrollen.

    Jag hatar inte människor pga kön. jag hatar mansrollen. Könsrollen. Män är inte sin könsroll. Det är inlärt beteende. En social konstruktion.

    -----------

    tips! klicka på (visa endast) bredvid mitt namn och läs mina andra inlägg om nåt är otydligt.
  • Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.
  • SweetNilam
    DrKejs skrev 2010-03-03 16:27:54 följande:
    Himla svårt att det inte går att citera dig.. men men.

    Helt klart en teori med. Utbud och efterfrågan är alltid grogrunden. I skolans värld bör det fungera, om man tar bort alla obehöriga. Då ökar efterfrågan, samt att jag tror statusen skulle höjas och med det lönerna...
  • Miss Skywalker
    DrKejs skrev 2010-03-03 12:17:12 följande:Finns enkla lösningar på att få bättre löner. Jobba med ett yrke inom den privata sektorn där de betalar hyfsat, till exempel som ingenjör.
    Det görs mycket idag och har gjorts under lång tid. Många specialsatsningar på att få tjejer intresserade av teknik och data, vilket är områden med hyfsad lönesättning. Privatisering av omsorgssektorn genererar bättre betalt inom omvårdande yrken.
    Dock så anser jag att individen själv måste avgöra sina livsval; staten ska inte göra det.
    Har aldrig gillat koftor. Varför inte höja lönerna för vanliga kvinnoyrken istället för dina "enkla" lösningar på orättvisor?! Och du tror inte att det finns löneskillnader inom den privata sektorn?? Tjoho pluto här kommer jag! 
  • tebax

    inget av det du nämnt i TS stämmer in på min man så jag har väl gift mig med en kvinna

  • SweetNilam
    tebax skrev 2010-03-03 17:53:25 följande:
    inget av det du nämnt i TS stämmer in på min man så jag har väl gift mig med en kvinna
    Det handlar ju som tur är inte om din man, eller om TS man, eller om min man. Det handlar om mansrollen
  • tebax
    SweetNilam skrev 2010-03-03 17:56:32 följande:
    Det handlar ju som tur är inte om din man, eller om TS man, eller om min man. Det handlar om mansrollen
    Jo det förstod jag , jag skämtade bara
  • SweetNilam
    tebax skrev 2010-03-03 18:01:00 följande:
    Jo det förstod jag , jag skämtade bara
    Ah, jag fattde nog det.. glömde smileyn bara..
  • Lady Dahmer

    Jag tänkte citera ett inlägg ur en av mina favoritbloggar. Hon har precis läst "Könskrig"  - en samling berättelser skrivna av män och kvinnor. Och hon skriver väldigt tänkvärt om sina tankar kring män, manlighet och mansrollen.

    -------------------------------------------------

    Berättelsen om män är en berättelse om ensamhet. Bra karl reder sig själv, Själv är bäste dräng och man ska Sköta sig själv och skita i andra. Mannen ska vara en autonom enhet. Han söker inte hjälp för sina problem för sådana får inte finnas.

    Om man som man vill ha en riktigt nära vän hänvisas man till Mållgan. De mest intima stunderna upplever mannen ofta i duschrummet efter skolidrotten. De rullar noggrant ihop handdukarna till små piskor och visar sin enorma kärlek genom att prygla varandra.   

    Kroppen blir blodiga berättelser om vänskap: Knogarna sargade efter "kronan" och ryggen uppsliten och ömmande efter omklädningsrummet.

    Manligt umgänge kan ses som en bristsjukdom. Samhörigheten präglas av en gränslös ängslighet som avhåller dem från att göra allt det som kännetecknar riktig vänskap. Det gäller att hålla sig till sådant som är manligt kodat. Att visa varandra uppskattning eller söka stöd och tröst är det inte.

    Beröring är otänkbart om det inte är hårdhänt. Utrymmet för vad som får göras blir så begränsat att tillslut känns bara tävlandet tryggt. Konkurrens är tillåtet så det mesta handlar om att vara störst, bäst och starkast.  

    Det är inte lätt att träffa nya vänner som man när man passeratr trettio, när lumpen och skolan är förbi. Man pratar inte länge i telefonen. Man föreslår inte en fika. Man hänvisar inte till hjärtesorg för att umgås med de vänner man har sedan tidigare, eller att man behöver en pratstund. Det är aktiviteter som gäller. Man super, spelar biljard eller badminton.

    Mansrollen försvårar manlig vänskap. Pojke blir man genom att besegra andra män. Är man fortfarande man om man blottar strupen för sina medtävlande?

    För några år sedan gjordes en studie som visade att 20% av de svenska männen saknar en nära vän. Det råder en social nöd och mansrollen ser åter ut att vara boven i dramat. Spännvidden för vad som anses manligt är minimal och intimitet ingår inte.

    Naturligtvis får detta stora konsekvenser för mäns hälsa. Över 70% av alla självmord begås av män, tre av fyra som dör av narkotika och alkohol är män och män lever i genomsnitt fem år kortare än kvinnor. Hur många år skulle inte räddas om man demonterade den förbannade mansrollen? Hur många liv? Hur mycket skattepengar?

    För 15 år sedan saknade var tredje svensk man en nära vän. Utveckligen har alltså gått framåt. Kanske kan mäns relationer ses som ett slags jämställdhetsindex. Mansrollsidealet vidgas, ängsligheten minskar och toleransen ökar.
     

    ---------------------

    Nina Ruthström http://ninaruthstrom.blogg.se/index.html


    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • DrKejs
    Miss Skywalker skrev 2010-03-03 17:50:57 följande:
    Synd att du uppenbarligen inte förstår vissa saker, till exempel det där med att någon måste betala in skatt för att de offentliganställda ska få lön och att alltför höga skatter är negativa för företagande och i förlängningen statens skatteintäkter. Dock förväntar jag mig inte att du ska förstå sådant, misstänker att du inte har lärt dig så svåra saker ännu.
  • DrKejs
    Lady Dahmer skrev 2010-03-03 18:33:11 följande:
    Jag tänkte citera ett inlägg ur en av mina favoritbloggar. Hon har precis läst "Könskrig"  - en samling berättelser skrivna av män och kvinnor. Och hon skriver väldigt tänkvärt om sina tankar kring män, manlighet och mansrollen. ------------------------------------------------- Berättelsen om män är en berättelse om ensamhet. Bra karl reder sig själv, Själv är bäste dräng och man ska Sköta sig själv och skita i andra. Mannen ska vara en autonom enhet. Han söker inte hjälp för sina problem för sådana får inte finnas. Om man som man vill ha en riktigt nära vän hänvisas man till Mållgan. De mest intima stunderna upplever mannen ofta i duschrummet efter skolidrotten. De rullar noggrant ihop handdukarna till små piskor och visar sin enorma kärlek genom att prygla varandra.    Kroppen blir blodiga berättelser om vänskap: Knogarna sargade efter "kronan" och ryggen uppsliten och ömmande efter omklädningsrummet. Manligt umgänge kan ses som en bristsjukdom. Samhörigheten präglas av en gränslös ängslighet som avhåller dem från att göra allt det som kännetecknar riktig vänskap. Det gäller att hålla sig till sådant som är manligt kodat. Att visa varandra uppskattning eller söka stöd och tröst är det inte. Beröring är otänkbart om det inte är hårdhänt. Utrymmet för vad som får göras blir så begränsat att tillslut känns bara tävlandet tryggt. Konkurrens är tillåtet så det mesta handlar om att vara störst, bäst och starkast.   Det är inte lätt att träffa nya vänner som man när man passeratr trettio, när lumpen och skolan är förbi. Man pratar inte länge i telefonen. Man föreslår inte en fika. Man hänvisar inte till hjärtesorg för att umgås med de vänner man har sedan tidigare, eller att man behöver en pratstund. Det är aktiviteter som gäller. Man super, spelar biljard eller badminton. Mansrollen försvårar manlig vänskap. Pojke blir man genom att besegra andra män. Är man fortfarande man om man blottar strupen för sina medtävlande? För några år sedan gjordes en studie som visade att 20% av de svenska männen saknar en nära vän. Det råder en social nöd och mansrollen ser åter ut att vara boven i dramat. Spännvidden för vad som anses manligt är minimal och intimitet ingår inte. Naturligtvis får detta stora konsekvenser för mäns hälsa. Över 70% av alla självmord begås av män, tre av fyra som dör av narkotika och alkohol är män och män lever i genomsnitt fem år kortare än kvinnor. Hur många år skulle inte räddas om man demonterade den förbannade mansrollen? Hur många liv? Hur mycket skattepengar? För 15 år sedan saknade var tredje svensk man en nära vän. Utveckligen har alltså gått framåt. Kanske kan mäns relationer ses som ett slags jämställdhetsindex. Mansrollsidealet vidgas, ängsligheten minskar och toleransen ökar.   --------------------- Nina Ruthström ninaruthstrom.blogg.se/index.html
    Jesus! Inte konstigt att du har en så skev bild av manlighet. Det du skriver här är en total nidbild.
  • Darling1980

    Lite OT; "kronan" bukade tjejerna i min  skolklass leka på rasterna då de var uttråkade.
    Gör ont som fan. Jag känner ingen kille som inte kan krama och trösta en polare. Även om mina egna erfarenheter inte kan appliceras på hela Sverige- men jag finner det som lite lustigt bara. Finns det en liknande studie om kvinnor och vänskap? Sen är 20% mycket, men alla de där 80% som faktiskt HAR vänner?

Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.