Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

(Inte bara menat till dig nu, utan allmänt, men du skrev om en bra sak, så jag nappade på det! )

Och här har vi ytterligare en intressant asspekt på hela genusdiskussionen. Nu har jag ingen statistik, men en föreläsare sa i veckan att problemet är inte att tjejer söker sig till de mer killaktiga gymnasieprogrammen. Det är som du säger många tjejer som söker till teknik, fordon, bygg osv. Problemet ligger i att det är inte lika stor andel killar som söker sig till de "tjejiga" programmen, typ Barn och Fritid, Omvårdnad, Estet (till viss del). Så egentligen är problemet att tjejer, kvinnor, tillåts komma in i killarnas, männens, värld. Men killarna, männen, tillåts inte (av normen i samhället) komma in i tjejernas, kvinnornas, värld. Därav är det mer frustrerande med rosa på en pojke än blått på en flicka, till exempel (inbillar jag mig i alla fall ).

Det intressanta är alltid att fråga sig själv varför man gör som man gör och varför man säger som man säger. Kommer man till den insikten i alla fall har man kommit långt.

Det finns många förskollärare som resonerat som du "Jag behandlar alla lika" osv. Sedan har de bestämt sig för att tex filma sig själva och studera varnadra med sk genusglasögon. Många (om inte alla?) har blivit förvånade över hur de behandlar barnen de jobbar med och fått sig en ordentlig tankeställare.

Jag går också runt och tror att jag behandlar alla lika, men jag skulle nog vakna upp om jag bara bandade mig själv i en situation med framför allt barn då, eftersom det är så lätt att falla in i traditionen kring könsrollerna och hur man talar med barn...

Jag tycker personligen att Raewyn Connell (tidigare Robert William Connell) är intressant. Har inte läst hela hennes bok Om genus men det jag läst får en att tänka i alla fall. Mer generell bok om just genus och hur hon uppfattar det.

Precis, det är ju det som är nyckelfrågan, Varför? Mycket ligger i kulturen, traditionen och ja- kan inte säga det nog- uppväxten. Vi kan inte börja ändra på det generella, det traditionsbundna. Vi måste börja på individnivå, förslagsvis med våra egna barn då.

Ah, hittade en intressant bok till Att göra kön.

Ylva Elvin-Nowak och Helene Thomsson är båda fil dr i psykologi med könsteori som specialitet. Deras första gemensamma bok manar till eftertanke och förändring – det går att göra kön på annat sätt..

Verkar riktigt intressant. Tror jag skall förstärka mitt bokförråd med lite böcker...

Är den bra? Verkar ju som sagt riktigt intressant!

Absolut! Sa ingenting alls om det. Jag tycker bara det är viktigt att veta hur man bemöter barn. Jag är också för att utveckla personlighet, individ. Och alla sätt att nå fram till egen utveckling är bra. Alltså är det bra att studera sig själv- i alla sammanhang- just för att se hur man verkligen gör. Det är lätt att vara subjektiv, svårare att se objektivt på sig själv.. Bara det jag menar!

Hemskt säkert... Men nyttigt!! Tycker som sagt att man kommer långt när man verkligen tar tag i sina åsikter och ja, helt enkelt frågar sig Varför man gör som man gör...

Ja, visst är det så. Men det är väl också en del i genusdebatten? Som sagt, hennes senaste bok heter just "Om genus" så tror nog att hela är ganska inriktad på det. Har första kapitlet nån stans och det behandlar genusbegreppet ganska stort.

Absolut! Sa aldrig heller att det skulle behandla barn! Skrev att det var en intressant bok. OT från grundämnet om just barn kanske, men ändock en bra bok- som ju efterfrågades.

Om Genus- Raewyn Connell

Nej, nu vet jag inte hur man klistrar in en bild från galleriet. Men klippte ut ett stycke, om vad Raewyn Connell tar upp i sin bok. Så vet ni i alla fall

www.familjeliv.se/hem/sweetnilam/gallery/php0nlxxy.jpg

Bra

Ja, den har jag också läst utdrag ur! Himla intressant!

Men jag fattar inte heller. Vad skulle hända med pojkar, män, som använder strumpbyxor, klänningar eller kjolar? Blir de kvinnor? Eller vad?

Och jag då, som avskyr tajt sittande nylånstrumpbyxor (i ett försök att gilla strumpbyxor köpte jag tre i bomull, men det är likförbaskat obevämt, färutom under termobyxor. Det är skönt ). Gör det mig mindre kvinna då? Eller vad definierar de olika könen? Och som sagt tidigare, i samhället idag är det tillåtet för flickor att vara "pojkiga" (med allt vad det innebär, tex. Jag är kvinna, även utan mina strumpbyxor) men män är inte tillåtna i kvinnornas värld (en karl med strumpbuxor är avvikande och konstigt) Varför, Varför vill man inte ändra på detta?

Ja, eller börja med sina egna barn. Barn gör ju som man gör, inte som man säger! Så föregå med gott exempel funkar ju också

Men vilka färger gäller detta då? Är barn automatiskt pojkar om de har blått menar du? Rättfärdigar det din syn på saken typ Ja, men hon hade blått, så jag trodde det var en kille. Eller vad. Jag fattar inte?!

 Om det kommer ett barn i gult, grönt eller svart. Hur ställer du dig till det då? Är det verkligen så svårt att fråga "Vad heter barnet?". Tyvärr förekommer det ju. Här är en bloggerska som stött på detta gällande sin son Många föräldrar varnade sina barn och sa "akta lilla flickan" med ljusa babyröster, när de sprang förbi Ville i trängseln mellan bokhyllorna.

Och ja just det. Hennes Ville hade ju rosa på sig...

I know!!

Håller just nu på med en "hemtenta" i barns och ungas uppväxtvillkor och sitter i papper från kursen. HIttar ett intressant resonemang från "Fostran till frihet" Ann Runfors. Där skriver hon:

Syftet är att peka på sociala handlingar som medvetet eller omedvetet upprätthåller /.../ samhälleliga maktstrukturer som gynnar vissa på bekostnad av andra och som i förlängningen kan leda till systematisk negativ särbehandling, det vill säga det som kallas strukturell diskriminering. (s. 152)

Tycker det säger ganska mycket...

Man måste ju tänka steget längre vad det gäller just ordet kompensatorisk pedagogik. Det står inte i direkt betydelse: ersättning för en förlust eller en brist av något slag. Man har lånat ordet kompensatorisk, för det betyder även utjämna, (alltså inte enbart kompletera, eller ersätta). Så det blir utjämnande pedagogik helt enkelt. Är det så svårt att förstå innebörden med det?

Som pedagog i skolans värld ska man jobba individbaserat, men den är svårt i en grupp på 20-25 elever/barn. Då får man jobba med gruppen, det generella helt enkelt. Eller man får utgå från det generella när man lär känna gruppen. Då handlar kompensatorisk pedagogik om att bredda flickors och pojkars traditionella könsroller.

Absolut, men vart ska man börja? För att förändra krävs förståelde och vilja att förändra. Det krävs teorier och forskningsresultat (ur alla olika vinklar) men sålänge viljan att förändra inte finns, så går det ju inte. Och det är den oviljan att förstå problemet som ofta gör att missuppfattningar uppstår.

Låter superbra!