Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

Jag är gravid och tänker mycket på det här, att jag inte vill att mitt barn ska behandlas efter andras konstiga syn på kön. Läste en undersökning där de visat upp en film på ett barn för flera grupper människor. Barnet presenterades som omväxlande pojke och flicka för de olika grupperna och de som tittade skulle skriva ner anteckningar om hur de tyckte barnet var.

Det var alltså samma barn, men där det hade presenterats som pojke tyckte grupperna genomgående att barnet var tuffare, gladare och mer framåt än där det hade presenterats som flicka. Självklart kommer människor behandla barnet därefter. Den tuffa pojken kommer uppmuntras att försöka sig på saker, medan den rädda flickan kommer daltas med. Redan i väldigt låg ålder kommer barnet formas av vuxna människors fördomar och förväntingar. 

Jag vill inte att omgivningen ska göra så mot mitt barn och därför tänker jag försöka göra allt jag kan för att motverka det och jag tror absolut att jag kan påverka genom att välja kläder med omsorg. Jag tror absolut att jag sänder ut andra signaler om jag klär min son i en rosa tröja än om jag klär honom i en superman-tröja. Samma sak om jag undviker små söta rosa tröjor till min dotter.

När hon blir tillräckligt gammal att välja själv får hon naturligtvis ha rosa eller klänning om hon vill, men det gäller även om sonen skulle vilja det.

Tycker det låter ruskigt elakt att börja gapskratta åt andra människor sådär och ännu värre att göra det inför sina barn.

Det är ju inte alls vad ts har skrivit..

Du lever alltså bara efter hur andra säger åt dig att leva, gör bara val som andra redan stakat ut för dig? Klipper du aldrig sönder kläder för att de blir snyggare om du gör om dom eller köper en skitsnygg hylla, men målar om den för att den ska passa dig bättre? Ser jag ett par snygga byxor på en herravdelning köper jag dom, även om någon annan tycker att det är ett herrplagg, förstår inte det konstiga i det?

"därför att det finns pojk/herr respektive flick/dam avdelningar i klädaffärer.att då välja att handla till en pojke på en flickavdelning och vice versa ÄR bakvänt, eftersom det går emot vad som är tänkt".

Du skriver ju själv att någon annan bestämt vilka kläder som ska vara på flickavdelningen och vilka som ska vara på pojkavdelningen och då handlar du bara det som denna någon bestämt att du ska handla. Annars är det bakvänt. Hur är det att inte leva efter hur andra säger åt dig att göra?

Grejjen är att det handlar inte bara om kläder, utan även om beteende och intressen. Hur tjejer respektive killar förväntas bete sig. Jag är glad att det finns männsikor som inte bara fogar sig för att det funkar, utan som vågar gå utanför mallen. Annars hade jag stått vid spisen utan rösträtt än idag. 

Jag vet inte hur du tolkar det som att ts fortfarande pratar om kläder, men vi kanske har tolkat hennes text olika:

"Det är också därför jag uppmuntrar hennes mindre "tjejjiga" kvalitéer (om vi nu ska envisas med att sätta ett kön på mänskliga egenskaper) som t.ex att ta plats, att höras, att synas, att busa, vara fysisk osv. (Jag vet att jag gjort mitt jobb då hon vrålandes brottar ner kusinen i leken)

Men det handlar inte inte om att pojkar inte ska få leka med bilar eller flickor inte leka med dockor som många verkar tro. Och det handlar inte om att flickor inte ska tillåtas vara mjuka och tysta eller pojkar högljuda och busiga.

Syftet är ju att stimulera barnet så att de överskrider de traditionella gränserna och ge dem möjlighet att utveckla samma förmågor oavsett kön.

Tanken med den kompensatoriska pedagogiken är att alla barn ska få träna och utveckla förmågor för ökad självständighet och samhörighet. Traditionell uppfostran ger ju i allmänhet flickor mer av samhörighet och pojkar mer av självständighet.

Hade jag haft en son så hade jag gjort tvärtom. Då hade jag dämpat det mest "pojkiga" och uppmuntrat det känsliga, det lugna osv.

Omgivningen kommer ju liksom uppmuntra det könsstereotypa tillräckligt och på så sätt skapar man en balans."

Första barnet?Med andra ord är du inne helt på samma linje som ts, att låta barnet själv bestämma, inte klämma ner det i en roll. Ts skriver ingenstans att hon kommer hålla sitt barn orta från kläder eller aktiviteter, utan tvärtom visa alla möjligheter som finns.

Crossdressa småbarn för att man inte vill klä sin dotter i enbart rosa pluttinuttiga kläder eller sin son i bara blått och svart? Jag förstår inte det besvärliga i att man vill klä sina barn i alla färger, oavsett kön. Och som jag skrev innan handlar det inte bara om kläder, utan om hela personligheten. Varför sticker det i vissas ögon att jag visa mina barn att de kan bli och göra precis vad de vill, oavsett kön?

Det är ju å andra sidan inte alls vad detta handlar om..

Det var nog många som resonerade så innan kvinnor fick rösta eller ha på sig långbyxor. Jag är tacksam över att det fanns de som vågade resonera annorlunda! 

Jag tror det är så de allra flesta pojkar skulle reagera som från början blivit lärda att de ska tycka om typiskt pojkiga saker..