Klump i halsen vid ångest/stress - någon som vet varför man får en sådan klump ?
Jag har också klumpkänsla i halsen ofta och får panik av det i och med att jag har kräkfobi. Jag började bli dålig då jag var mammaldig och vi hade satt mina katter på katthem och avlivat min sambos katt. Det kom bara över en kväll det här med sväljproblemen. Vi satt och åt middag och så sa min sambo att han hade sett på katthemmets hemsida att mina katter skulle få ett hem.Jag hade så dåligt samvete över vårt beslut att skicka dem dit och dessutom kände jag mig stressad i allmänhet bara av att vara mamma och sambo, så jag fick en räjäl panikångestattack. Jag hyperventilerade och fick nog hjärtklappning. Jag gick ut på vår trapp och satt där ett tag fast det var kallt. Helt plätsligt fick jag enblockering då jag skulle svälja, jag försökte några gånger på kort tid men det gick inte, jätteläskigt!! Det här påverkade min vikt mycket eftersom jag alltid varit väldigt smal så blev jag nu underviktig och vägde mindre än någonsin under min vuxna tid. Jag vägde inte ens 50 kg då jag var höggravid och då hade jag ändå gått upp de kilon som behövdes. Jag mådde inte alls bra psykiskt eftersom jag verkligen vill gå upp i vikt men har svårt att göra det. (Dessutom gick jag ner i vikt då jag ammade i ca. 3 mån). Jag blev hypokondrisk och gick och kollade upp alla krämpor och problem.
Jag tog kontakt med en dietist som tanten på BVC hade rekomenderat mig att göra. Hon hjälpte mig att få näringsdrycker från apoteket och energipulver men energidryckerna blev jag sååå himla slemmig i halsen av så pass slemmig att efter ett tag kunde jag dra ut slem som hade en konsistens av typ lim/tapetklister elelr tjockare ur näsan och när jag harklade så kom det inte upp så mycket och jag kunde inte svälja ner det heller. Det var hemst! Jag fick panik av det. Ett tag hade jag svårt att borsta tänderna och jag som dricker te alltid kunde inte ens dricka det ibland. Ibland var det t.o.m. problem med att svälja saliv och att bara vara.
Vid senare tillfälle skullejag och min sambo till tandläkaren, det gick jättebra när de lagade mång a hål samtidigt på mig. Men när de vid ett annat tillfälle skulle de gjuta en form av mina tänder för en bettskena. Men när jag skulle ligga där med den geggan i munnen så fick jag en så´n panik att jag bara var tvungen att riva ut det ur munnen. Assistenten blev itne så glad och så gjorde vi om det. Tandläkaren sa att jag kunde andas genom näsan men jag kunde inte få tillräckligt med luft tyckte jag och jag gjorde likadant igen. Jag gick där ifrån gråtandes med besvikelse över mig själv. Jag tror att denna upplevelse fick allt att bli lite värre och jag hoppas att den inte gav mig tandläkarskräck bara!!
Jag kunde inte äta med min sambo i samma rum eller med min dotter ett tag ens.
Jag fick KBT och jag pratade med överläkaren på psyk som jobbat med personer med ätstörnignar i 10 år, hon sa att jag var anorektiskt smal. Jag fick Theralén, men jag blev så trött av den fast att jag tog mindre dos än rekomenderat och så domnade jag i munnen av den och det är inte behagligt då man har svårta tt svälja.
Jag fick prata med en ny psykolog då den andra slutade men den här nya skulle också sluta fick jag reda på efter några gånger. Jag har fått vänta länge, men å andra sidan fått en härlig sommar vid vår kolonistuga där jag faktiskt har mått bättre och kunant äta mer och lättare, och nu den 17:e Aug ska jag få komma till KS till ångestprogrammet för att få hjälp. Samma dag som jag ska ha första dagen på inskolningen på min dottes förskola. Äntligen!
Det här lindandet har gjort min relation till min sambo och min ammma sämre och vårt förhållande står på spel. Jag hoppas verkligen att detta ska gå över för hur ska jag kunna jobba annars elelr fungera normalt i amhället? Jag vill kunna äta bland folk igen obehindrat och kunna åka i kollektivtrafiken utan att få klump i halsen och tro att man ska kvävas. Jag vill helst inte äta mediciner, jag tror ju att detta har med känslolivet och kreativiteten att göra, att man inte får utlopp för det man vill göra elelr känenr och att jag har tappat bort lite av mig själv.