Miste barnet i magen i v 20, var tvungen att abryta graviditeten pga svåra foster skador, bla pga trisomi 13..
Nu undrar jag ,ni som gått igenom samma eller liknande, ni som fått syskon eller fortfarande kämpar. Hur länge dröjde det att få ett syskon till, och var det friskt?
Hej!
Beklagar det som hände dig. Jag har just avslutat min graviditet i v 20 pga grava missbildningar i lille Loves hjärna. Det är tufft......... Jag undrar precis som du om framtiden, syskon, när, kommer det gå bra.......
Som tur är så har vi en frisk pojke sedan tidigare så vi vet att det kan gå bra. Nu vill jag bara bli gravid igen. Det kommer aldrig att ersätta vårt älskade änglabarn men jag tror att det på något sätt kan fylla det tomrum som jag känner.
tack! ja det är tufft, men det känns iaf lite enklare nu när det gått ca 2 veckor sen vi var tvugna att avbryta..Har oxå en frisk 2 årig son hemma, men vill sååå gärna ha ett syskon! Vill snusa bebis en gång till iaf :(
Jag har inte läst här inne på länge nu.
Jag var också tvungen att avbryta efter 20v. Vi väntade två månader med att försöka igen, som läk rekommenderade. På fjärde försöket fick jag ett pluss med glädje, nervositet mm... Mkt känslor på en gång. Jag vågade inte riktigt vara glad. Denna gång viste jag hur mkt som kunde få fel från början till slut. Jag har en son sedan tidigare (5år) och då tänkte jag att bara man klarar de första 12v skulle allt vara bra... Efter sju veckor fick jag missfall. Var väldigt ledsen någon dag och tyckte att livet var bra jävla orättvist! Men jag vet ju nu att tidiga missfall är vanliga och en miljon gånger hellre tidigt än att behöva avbryta sent eller att det går fel senare.
Nu väntar jag på mens och sedan ska vi köra på. Nu har jag mer känslan av att nu 17 är det banne mig min tur igen! Nu ska det gå bra och jag måste våga hoppas på det!
Min son vill ha en bebis som är frisk och som inte dör. Och det vill jag också!
Det är med blandade känslor men hoppet och viljan finns!
Lycka till!
Kram
Var tvungen att genomgå ett avbrytande 11/6 pga missbildningar i hjärna, hjärta och ansikte. Vet ännu inte orsaken. Så fruktansvärt jobbigt är det nu, och jag har svårt att förstå hur man ska kunna bli hel igen... och hur ska man våga bli gravid igen? Har en son på 2år sen innan och det är sån tur man har honom! Jag vill bli gravid igen, men hur ska man våga? Tänk om det händer igen? Hur överlever man då? Hur länge ska man vänta?
Dioraa:
Vad har din läkare sagt om när du kan försöka igen? Efter mitt avbrytande skulle jag vänta 2-3 mens, då missfallsrisken var högre om man blev gravid efter ett avbrytande (något med det man tar för att avsluta).
Nu är jag gravid igen. Glad och skit nervös! Jag får gå på extra koller och allt der bra ut hittills, v 14 nu. Jag försöker glädjas åt att det ser bra ut nu, fast jag vet att det inte finns några garantier.
Efter mitt avbrytande hade jag kurator kontakt. Det var väldigt skönt att få bearbeta alla känslor och prata om allt som rörde sig i huvudet. Har du fått någon sådan kontakt?
Och av någon lustig anledning så blir man hel igen, fast med en liten sårskorpa som aldrig riktigt läker...
Usch, jag tänker på dig! Ingen skulle någonsin behöva gå igenom ett avbrytande.
Massor av styrke kramar!!
Tack för svaret, känns skönt att få prata med någon som vet. Vi har inte pratat med läkaren så mkt om framtiden. Vi vet fortfarande inte orsaken till missbildningarna. Snabbtestet på FVP visade inget. Vi har pratat med en kurator från kvinnokliniken och det känns väldigt bra. Hon lyssnar och vi har fått träffa henne mycket redan.
Vad var det som orsakade erat avbrytande?
Jag förlorade min dotter i januari 2009 och hon dog i magen på mig i vecka 38 och svaret till varför hon dog var plötsligspädbarnsdöd.. I april samma år så gjorde jag ett gravtest och det visade att jag var gravid igen och i december 2009 föddes våran dotters lillebror och han är frisk och världens underbaraste lilla pojke <3 Så för mig gick det väldigt fort att bli gravid igen, men den graviditeten var fruktansvärt jobbig och psykiskt påfrestande. Men glädjen, kärleken och lyckan som vällde ur mig när min son föddes går inte att beskriva! Det var verkligen värt allt det jobba!
Vi fick avbryta pga vatten i huvudet och allvarliga hjärtfel som han inte skulle ha kunna leva med. På ett sätt var det "skönt" att det var fel på hjärtat också, då man inte hade kunnat veta hur mycket skada vätskan i huvudet hade kunnat orsaka. Vi känner att vi aldrig behöver fundera på om vi tog bort ett barn som bara hade fått lindriga skador som knapt hade märkts. Nu vet vi att han aldrig hade överlevt och troligen dött redan i magen.
Vi gjorde också fvp och det visade inget, så ul var en sådan chock! Läkaren sa att vår lille kille borde ha blivit ett tidigt missfall... Det var hjärtat och och vätska i huvudet, något annat hittade inte och det var skönt på sitt vis.