Är svenska kvinnan verkligen så fri som hon tror?

normer är ganska starka och man ska nte underskatta socialseringens verkan. jag har valt att inte raka min kroppsbehåring. Vet du hur ofta jag får mail och kommentarer om hur äcklig, okvinnlig, manlig osv jag är? Jag har blivit anklagad för att min orakade armhåla ett slag i ansiktet på de kvinnor som rakar sig osv.   Det är inte lätt att stå emot normerna och det är inte lätt att avvika från rollen som tilldelats oss. Det krävs mod.

Det är väl inte konstigare att kvinnor går klädda enligt vår tids "ideal" än att man följer säsongsmodet. Min fråga är varför det nödvändigtvis är fel att följa de idealen. Det är klart att man påverkas av sin livstid på ett eller annat sätt, det gäller även de som inte följer idealen. Ditt beslut att inte raka dig under armarna är ju inte heller ditt eget påfund, det gör du ju för att det är så feminister som vill motverka sexualisering och objektifiering gör. Ni pratar om kvinnans fria val hela tiden, men inte fan är det fritt när man från sina likar får höra att ens åsikter och känslor inte är riktiga för att man har lurats att känna dem. Är det enda "fria valet" man egentligen har att låta bli smink, snygga kläder och obekväma skor?

Fritt val=matriarkalt förtryck?

Jag äger inga högklackade skor, jag sminckar mig aldrig och bär kläder som jag trivs i och som är sköna. Det är sällan några djupa urringningar, om det inte är sommar och svinvarmt. Ingen har någonsin (nåja, inte sen jag blev gammal nog att väja kläder själv) tvingat mig till något vad gäller klädsel. Eftersom jag klär mig så långt det bara går från det som anses moderiktigt och normen för damer kan jag inte påstå att jag blivit påverkad av samhället heller. Så ja, jag är fri.

Jag följer ingen speciell klädstil, bara saker jag själv tycker om och som är sköna. Kläder som anses moderiktiga är ofta förbannat fula och ser obekväma ut, så sådant köper jag inte. Kanske råkar min klädstil ibland sammanfalla med en etablerad norm, men det är i så fall en slump. Min poäng är att jag inte bryr mig om mode, bara vad jag gillar.

Det tror jag faktiskt gäller för de flesta, inklusive jag själv. Jag blir bara irriterad över att någon sitter och påpekar hur andras åsikter och tankar egentligen inte är deras egna. Att de endast är uttryck för hur samhället ser ut och inte alls ens personliga preferenser.

...vilket är varför man konstant måste vara på sin vakt mot normer och ideal som är destruktiva. I den bästa av alla världar skulle folk vara toleranta mot allt som inte skadar (ofrivilligt, kanske man ska tillägga), men som du säger så finns det sociala mekanismer för att skapa subkulturer och grupper som vill sticka ut. Det bästa man kan göra är att jobba för mer tolerans och mindre krävande normer.