Är svenska kvinnan verkligen så fri som hon tror?

precis! Det är det jag menar.

Jag tror inte att det är ett svenskt drag att peka finger på andras levnadssätt, det är ett mänskligt drag. Vilket, emellertid, inte gör det mer rätt.

Jag klär inte min dotter i kortkorta kjolar och bikinitopp eftersom det är omdömeslöst och vore att sexualisera ett litet barn. på samma sätt är det omdömeslöst att klä små flickor i slöja eftersom det står i koranen att kvinnan ska skyla sina behag. Vilka behag är det en liten flicka måste skyla? Det är exakt samma slag sexualisering - fast tvärt om.

Få muslimer spökar ut sina barn precis som få ickemuslimer gör det, så jag tycker inte att man kan jämföra det riktigt. Det är två extrema fall liksom.

Jag går iofs sällan i högklackat men jag gör det när jag har lust. Det är således ett val. Jag har inte mött en enda slöjbärande kvinna som ibland har slöja, ibland en keps, ibland en hatt - utan hon har alltid slöja....
Det tycker jag talar för att det inte riktigt är så fritt som när jag väljer skor.

Men sedan ska jag ärligt erkänna att jag faktiskt struntar i om de har slöja pga tvång eller inte. Om de nu tror på tramset och vill vara goda muslimer framför allt så får de väl så vackert följa det som står i deras tramsbok också.

Jag skulle gissa att slöjan och främmande kulturer "skrämmer" vissa, okunskap är en grogrund för fördomar, tyvärr nöjer sig väldigt många med att lyssna på just fördomar istället för att göra lite egna efterforskningar och öppna sina sinnen, knyta nya kulturella kontakter och dra lärdom ifrån dem.

Vad gäller svenska kvinnor och deras s.k. frihet så kan jag utifrån min värdegrund och mina kunskaper anse att svenskor är mer "låsta" än kvinnor i andra kulturer, främst om man ser sig om i de mindre samhällena i Sverige. Här är det ovanligt att en ung kvinna bor i en egen lägenhet och själv valt att vara singel, praxis är att flytta från familjehemmet till ett samboskap, de som avviker får ständigt försvara sig. "Varför är du singel", "Har du ingen pojkvän" osv.

I Sverige är min uppfattning att kvinnor överlag inte känner att de duger om de inte har en pojkvän, sambo eller varit förlovade nån gång innan de är 23, partnerskapet gör att individen inte får möjlighet att utvecklas i mina ögon. Här börjar man skaffa fast pojkvän när man är tonåring och sedan är man i princip inte singel. Som tur är ser jag en förändring på det här planet i storstäderna, men, i de mindre samhällena är problematiken utbredd.

Jag känner verkligen inte att man är fri när jag ständigt blir påhoppad för mina val i livet, vilka de än är. För mig handlar det om att jag inte är lika "duktig" som andra svenska kvinnor tydligen. Jag fixar inte arbete, barn, hem och mig själv samtidigt. Därför har jag en man som tar hand om mig så bra han kan. Kvinnor tycker gärna om att säga hur värdelös jag är på grund av det och det får mig att känna mig ofri tillsammans med folk som inte känner mig. I många länder skulle det inte vara konstigt alls att man lämpar sig bättre för ett hemmaliv än arbete utanför och en massa sociala kontakter. Jag känner mig väldigt less på att höra hur dålig jag är av andra kvinnor. Känner mig inte hemma bland er.

OT ja, men jag är väldigt ledsen idag. Förlåt för att jag sabbar din tråd.

varken OT eller sabbning tycker jag, det hör till ämnet.

precis som nämns av Bluebird här ovan såverkar kvinnans värde ligga i att hon har en man och som du säger att hon klarar av att jonglera jobb och hem. Det definerar henne. Just det här att man ska ha en man märker jag väldigt tydligt.

Hmm, ja, det är så mycket krav att man ska jobba och jag får ofta negativ kritik för att jag säger att jag inte orkar båda och väljer hemmet. Då är man dålig för man lever på mannen, men han lever ju på ett sätt via mig också då vi lever tillsammans. Så jag blir ledsen när det är mitt val som blir fel. Iofs får han kanske höra hemma att han hunsar sin fru. Man ska vara stolt om man gör det bästa av sin situation, tycker jag. Önskar att jag inte kände mig så pressad utifrån. Ska börja strunta i folk som ändå inte känner oss bra!

Ja, jag är inte alls bara som jag är oftast på FL eller i blogg t ex. Men jag tror nog ofta samma, att det visar hur personen är direkt.

Huvudsaken är ju att erat upplägg fungerar för just er, att du inte känner dig kränkt av att du behöver sköta hushållet och att din make inte känner sig utnyttjad ekonomiskt eftersom du inte bidrar till försörjningen. Var glad och stolt istället att ni hittat det som fungerar bäst för just er familj, låt ingen annan tala om för dig vad som kommer att fungera bättre, det vet du bäst själv.

Vill säga att han gör nog mer i hemmet än jag gör. Därför blir det extra dåligt... Gah! Jag blir knappast starkare av att lyssna på elaka kommentarer iaf. Nu ska jag sluta svamla. Hej då:)