The return of the Lolilla
Kan ni inte gå in där och kyssa i pricken som inte har någon skrift? Snälla söta rara med socker på toppen?
Tja inte helt oväntat så kan hon skriva
Kapitel 2
Rosenrasande av förnedringen slet hon sig ur hans grepp och backade ifrån honom. Tårarna brände bakom hennes ögonlock och all möda hon lagt ner på att hålla kontroll över tarmen kändes onödig och bortkastad. Hon försökte finna ord för att beskriva vad hon kände men trycket från tarmen tog överhanden och orgasmen sköljde över henne där hon stod. Sven Justus förstod inte alls vad som hände och rusade fram för att ge henne första hjälpen. Han hade aldrig bevittnat en kvinnlig orgasm tidigare och alla år av fejk i kökssoffan hade gjort honom totalt övertygad om att hans uppfattning var den rätta. Förvånad föll han till marken när den nedbajsade ungmön knuffade honom från sin barm och stormade ut ur den gamla ladugården hysteriskt snyftandes. Hon visste inte när eller hur…men en sak visste hon. 2timern skulle få lida för detta.
Hon rusade planlöst omkring i mörkret medan regnet piskade hennes rödgråtna ansikte. Tusen tankar rusade genom hennes huvud när hon plötsligt rusade in i pigan som gett sig ut i ovädret för att se till hönsen. Med ett plask föll hon omkull i leran och började banka i marken. Hon vände upp ansiktet och fick i månljuset se ett vackert kvinnoansikte titta ned på henne.Just som hon skulle ta den hjälpande handen och resa sig upp slet vinden tag i klänningen på den hjälpande kvinna. Så fort hon såg kvasten visste hon! 2timern! Ingen i bygden kände igen hennes ansikte särskilt väl men det där raka könshåret gick inte att ta miste på. Det kände alla igen! Med ett avgrundsvrål kastade hon sig över sin ärkefiende och båda gled genom leran och in i en stor gödselstack. Det var Jazza. Ursinnig över att ha blivit väckt mitt i natten gav hon sig in i närkampen fast besluten att göra slarvsylta av de båda snorungarna som nu slogs om hennes älskare. Sven Justus bevittnade slagsmålet på avstånd och kramade sin lille soldat i byxorna. Då hördes plötsligt ett rop från granngården…