The return of the Lolilla

Nu har jag varit på låång promenad i den färgglada skogen med V. Vi stannade till vid gungorna också så att han fick gunga. Givetvis kom en annan människa med barn och trodde att jag ville vara kompis för att jag är mamma. Vad fan är det med folk? Far år h*lv*t*e. 

Gå till lekplatsen. Där är det tydligen ok att kasta sina äckliga ungar med snor och sant på rakt i ansiktet på folk .

Ja men ungefär...Fast jag misstänker att hon är mormor. Haha förlåt att jag låter som en horribel och vedervärdig människa. Men jag vill faktiskt bara gå ut och gunga med V ibland, klappa händerna och mysa med honom. Jag har inget gemensamt med en 60 åring som är där med en 5 åring. Jag vill inte berätta om mig själv och mitt barn och jag vill så fan heller veta något om hennes liv. Det är seriöst skitjobbigt. Där står vi och gungar och V tjuter av skratt och så kommer en fossil fram och ba 

-"heeej" *väntar*

-"Hejhej" *gungar vidare

 - *står kvar* Vad heter din lilla?

- " Han heter V och om du ursäktar måste jag hålla lite koll på gungan här för han är inte mer än 11 månader och jag litar inte på hans motorik"

- *skrattar igenkännande* "nej det kan man ju inte, jag minns när Pella här var BLABLABLABLABLABLABLABLA"

Jag blir tvungen att stanna gungjäveln eftersom jag inte kan gunga V på ett tryggt vis samtidigt som jag artigt lyssnar på Pellas jävla livshistoria. V blir ledsen och gnäller eftersom han vill gunga och till sist får vi gå till en annan lekplats för att få vara ifred.

Är det mig det är fel på?? Jag har inget emot att folk är trevliga och hälsar men lite kan man väl för fan känna av situationer??  

Eftersom vi ska prata om klockor nu och inte mina agressionsproblem har jag M:s klockor alltid. De är jättestora och jag får blåmärke på handryggen som gör ont. Jag blir arg då. 

Ha haaa

Vet du varför folk pratar med mig fast jag inte vill ?

www.familjeliv.se/Forum-5-98/m54837152.html

"Skulle ni tycka att kom till era matbutiker och jag började spruta ut min analdoft på lösgodiset?? "

*dör* 

Vilken fantastisk komplilämpning! Fast jag är inte söt. Jag har blommiga tights, stora stövelkängor, rufsigt hår som sprutar ut under toppluvan och stora rosa vantar. Jag ser ut som någon som kravlat ur en container och är hungrig på människokött. MEN jag ser inte ut att söka en väninna i sextioårsåldern. 

Själv är jag glad att jag vet vilket som är vänster annars skulle jag aldrig bli gift. 

Jag har en jeansjacka från 1970 som är översnygg. Ville bara berätta. Jag gillar inte dagens jeansjackor.