The return of the Lolilla

Jag har 20 kg's övervikt och inget av den sitter på brösten

sa här mycke ungefär *visar med händerna*

Åhååå, gulligt!Så älskad ville jag vara som barn.Om ni är så djävla uttråkade ska jag berätta en historia om de där jävla kanindjävlarna. Farsan är... speciell? Lite bokstavs-varning på syrran, farbror och tydligen ett kusinbarn. (även en av mina snorhyvlar, men det har jag berättat) Men han är inte värre än att det går att avskriva som "saknar empati".Hursomhelst, i hans huvud har vi en nära och trevlig relation.Så nära och trevlig att han ger mig/oss böcker, mjukisdjur och annat som har samma budskap: alla har en förälder som ställer upp och är underbar när alla andra sviker.*suck*Fast de där jävla kanindjälvarna *gör tecknen för de orden* är supergulliga klarar jag bara inte av dem. Som den där förbannade boken "klarbärskalaset" som han läste in på band. Varför? Kunde han inte läst in en intressant bok? Eller en rolig?Eller största frågan av alla: varför inte bara tillbringa varannan helg med oss som avtalet var? Och som han sa att han ville?Bitter? Jag? Som har en (halv)syrra som är bortskämd beyond reason och levt i fattigdom själv? Nääää....Kan vi inte starta en arg antiamningstråd eller nåt?

Så mycket att ord räcker inte till!

Jag har ångest inför landet-flytten. Är rädd för alla hillbillys och för att folk inte kan läsa.

Nja... funderar över att hålla mig på min kant om det behövs. Och kanske inte ha så mycket med dem att göra.