Hurley skrev 2010-02-24 15:59:41 följande:
Alltså, jag förstår att det lät lite väl präktigt och dömande när jag skrev att det "är enkel". Det jag egentligen menar är att rent praktiskt är det enkelt. ALLA vet ju vad som krävs. För mig handlade det bara om att bestäma mig. Det är inte lätt under resans gång. Jag var hungrig, jag var sugen, jag blev trött och grinig, jag kunde känna att jag inte hade något roligt att se fram emot på helgerna eftersom jag varken åt skräp (som ALLTID är godast =) eller drack vin. Men det går att härda ut. I alla fall för mig. Det jag undrar är hur andra, som inte lyckas, mår när de bantar? Om man ger upp trots att man har en kraftig övervikt måste man ju må piss av nyttig mat? Så pass att man säger till sig själv "jag väger hellre 30 kilo för mycket än att äta nyttigt för DET är rena döden".
Har du tänkt på att det kan vara så enkelt att den psykiska statusen hos många som har svårt att gå ner i vikt, hålla sin vikt osv inte kanske är så bra. Arbetslöshet, någon nära anhörig som är sjuk, skilsmässa, ja 100 olika anledningar som gör att de där tillfällena när man är hungrig inte går att härda ut...man måste få energi och det snabbt för att klara av sitt liv.
MÅNGA har "problem" runt sig och får ägna all den där kraften till sånt, istället för att lägga den kraften på att ta tag i sin vikt. Många vill och vet precis, men du, man väljer då enklaste vägen att få i sig mat för att få energi, lättaste maten för tillfället. Ibland tar man tag i det och orkar ändra sina matvanor i en vecka eller två, men så tar verkligheten tag i en med all kraft och så finns inte ork energi och kraft att kämpa på med just vikten, för det är andra mer akuta saker man måste kämpa med.
Jag har själv gått ner i vikt, mkt, och då var det så enkelt. Men i efterhand har jag konstaterat att det var en lugn och harmonisk period i mitt liv! Sen har livet inte varit så harmoniskt, jag har gått upp och gått ner och gått upp. Nu jobbar jag stenhårt på att komma i fas med LCHF, för det är nåt som får mig att vara "kemiskt" stabil i kroppen och förhoppningsvis orka med motgångar på ett bättre sätt. Men det är sååå lätt att trilla ner igen, när det händer saker.
Acceptera att vi alla är olika som personer och tacklar livets motgångar på olika sätt. Det är ibland enkelt att gå ner i vikt, ibland är det skitsvårt och man borde nog eg inte ens överväga att göra det....för man mår bara sämre när man inte lyckas.
Har du öht tänkt så långt?