WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!

Ja det menade jag, att man ska hålla sig själv så pass välmående så man kan sätta barnen i främsa rummet.  Inte att man ska låta dem ligga o skrika på golvet för att man själv mår bra av att  sitta framför datorn el något annat. Men det kan uppstå en livshotande situation hemma om man är så förbi av trötthet för att man inte vågar testa något nytt att man till sist svimmar.  Vem tar då hand om barnet om man är ensam hemma. Händer förmodligen bara i extremfall. Men jag ville bara peka på att om man själv mår bra med det man gör så är man också en bra mamma. Mår man inte bra av att köra fem mm ska man inte göra det, mår man inte bra av att barnen åker framåt i vagn ska man inte göra det.

Fast att det räcker inte alltid med att mamman mår bra utav något. Om mamman mår bra utav att köra 5 minuters metoden så betyder ju inte det att barnet mår bra utav att behöva ligga ensammet och gråta sig till söms. Jag blir lite trött på det där "om mamma mår bra så mår barnet bra". Det ser man ofta här på FL men att det behöver faktiskt inte stämma alltid. För mig är det snarare så att om mina barn mår bra så mår jag oxå bra

Men om barnet mår dåligt av fem minuters metoden så mår förmodligen inte mamman el bra av den. Men alla barn mår inte dåligt av den metoden. Jag har själv aldrig behövt prova den. Men om det till sist är sista utvägen och ingen mår dåligt av den , varför ska man då inte göra den, föär att det anses dåligt här på fl. Omman som mamma mår jättedåligt , är helt utkörd, kanske knappt sovit på flera månader, ja då tror jag att man kanske behöver en paus för att få komma tillbaka utvilad. Känslorna man har visar sig ganska tydligt och barn märker av att man inte mår bra.

Japp det anser jag.

 på natten?

ja jag har ju aldrig kommenterat vällingen i sig utan att mata på natten.

Du frågar "hur vet man att barnet inte mår dåligt?"... haha. En fruktansvärt dum fråga, svaret är ju ganska uppenbart. Speciellt i mitt fall. Om min dotter aldrig har varit gladare än såhär och är jättepigg om dagarna och är nyfiken och utforskar omgivningen för fullt, med mera, så kan jag inte tolka det på något annat sätt än att hon är väldigt nöjd och trygg. Eller skulle du anta att ditt barn mår dåligt om det skulle bete sig så.....? Om ett barn inte är tryggt och mår dåligt så skriker/gnäller/gråter det ju?! Som hon gjorde tidigare. Det förstår ju vem som helst? I synnerhet du själv som är mamma? Och barnvakt har, som någon skrev tidigare, många inte råd med. Det skulle inte vi ha. Det är väl självklart att barn märker av ifall sina föräldrar inte mår bra och tex är stressade, osäkra och oroliga etc. Det är just då barn själva blir oroliga! Inge snack om saken. Föräldrarna är ju deras trygghet, men är inte föräldrarna trygga i sig själv så blir det som det blev för mig. Det började ju i mitt fall gå så lång att det var tungt att ta hand om Lova själv om dagarna samt att kunna ta hand om mig själv. Det gjorde mig inte mindre kärleksfull mot henne men hon kände med all säkerhet av att jag var orolig, stressad och hängig. Hon kände att något inte stämde, då blev det som en ond cirkel. Hon blev ännu mer gnällig och orolig och grät. Varje stund på dygnet kände jag oro att "snart kommer gnällen komma", och det kom ju ofta! Varje kväll när jag gick och la mig hade jag så svårt att somna för jag tänkte att snart kommer hon vakna och 'behöva mig', då ville jag ju vara där direkt för henne! Och varje gång började hjärtat bulta för fullt. Det var jättejobbigt! När hon väl sov stressade jag med att föröska hinna med de saker jag skulle göra, som att fixa mat och sedan Äta maten. Fick ju allt som oftast äta kall mat, och aptiten försvann ju rätt snabbt. Sen stressa för att göra mig i ordning om jag skulle iväg. Passa tidert var en omöjlighet. Jag slutade typ boka upp saker och stannade mest hemma. Jag har aldrig sett Lova varit så här nöjd och glad, det är ett stort bevis på att hon känner trygghet. Hon är glad heela dagarna Och kvällarna. Förut hade hon mest bara glada stunder på morgonen men sedan knappt alls då, utan det var gnäll dygnet runt. Hon kunde aldrig sova en längre stund, hade vi tur sov hon en timme i sträck. Men det var inte ofta utan det var typ 20 minuters intervaller, dygnet runt. Och hennes vakna tid var hon mestadels gnällig och obekväm av sig. Men nu mår hon så himla bra! :D Det känns helt fantastiskt. Hon har börjat skratta igen, hon tok-ler mest hela tiden, dag och kvällstid =D

Ja, 5mm fungerar jättebra tills barnet blir så stort så att det klarar av att gå ur sin  säng. Då fungerar inte längre skrikmetoder vid sömnstrul och då önskar man att man valt en annan, mer hållbar strategi för att få barnet att sova.

men att bli väckt ca 20 ggr per natt påverkar nog de flesta rätt illa....man blir trött, sur, tål stress mindre och orkar inte vara så där jäkla glad...man kör bil som en kratta och det är i det närmaste oansvarigt att inte ta tag i problemet.

det beror nog på fler faktorer än så...jag är av naturen en oerhört stresstålig person, men att bli väckt 20 ggr per natt handlar inte om att tåla eller inte tåla stress. Jag hade svårt att köra bil säkert på slutet och även våra stora barn stördes av killarnas nattstök.