LivetMedLova

Äldre 24 Feb 14:34

507 svar

WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!

Nätterna började bli ett riktigt helvete för oss. Min lilla Lova som nu är 6 månader bökade jättemycket och vaknade 4-8 ggr per natt. Det resulterade i att hon inte var så utvilad och blev mer och mer gnällig om dagarna och sov oroligt då också. Alltid skulle man vara på alerten och bädda om henne igen, eller dra runt henne i vagnen här hemma så att hon somnade om (det var oftast det enda sättet hon somnade på under dagarna), klappa och smeka på henne och ge nappen som åkte ut ständigt!

Tänkte att nu måste vi göra något åt det här! Jag höll på gå i taket av sömnbrist!

Lova har alltid varit beroende av att somna med napp och dessutom på sidan! Så att man fått bädda henne så mot en kudde som stöd. Hon hatar att ligga på rygg och så fort hon tappade nappen var det gnäll.
Jag orkade inte tillslut. Den här sömnbristen gjorde mig galen. Började känna mig deppig och min hy blev dålig.

Så jag tänkte att jag skulle testa på 5-minuters-metoden i förrgår. Jag var sjukt laddad och tänkte inte ge med mig hur jobbigt det än blev! Hade hört om så många som det funkat så bra för men att de första dagarna och nätterna är riktigt jobbiga. Att det kunde ta upp till 2 veckor innan det var bra. Jag tänkte, nu eller aldrig. Snart kommer den där separatinsfasen också.

Jag var jäkligt nervös över hur det skulle gå med tanke på att hon inte hade någon napp och att hon låg på rygg.

Hon låg och tjötade med sig själv i typ 25 minuter. Kom in var 5e minut och sa godnatt m.m, men gick inte nå nära henne. Sedan kom gnället och gråten. Men det tystnade efter en dryg kvart och jag undrade vad som nu hade hänt! Det kändes misstänksamt tyst..

Men då sov hon!! WOW tänkte jag. Men var osäker, detta kunde ju bara ha varit en engångsförteelse. Hade förväntat mig att hon i värsta fall skulle skrika 2 timmar!

Hon sov då i 4 timmar i sträck. Under natten vaknade hon en gång och gnällde och grät. Då tog det ca 45 minuter innan hon somnade. Jag och min sambo sa godnatt och sådär varannan gång. Den kvällen och natten var ju ingen fara alls!
Sedan på dagen efteråt gick det bra också, gnäll i ca en kvart båda gångerna hon sov under dagen.
Och igårkväll somnade hon utan NÅGRA som helst gnäll!!! Och sov i 7 timmar i sträck innan hon vaknade i ca 10 minuter och bara smågnällde lite lite innan hon somnade om i 5 timmar. Så mycket och länge i sträck har hon inte sovit sedan hon var nyfödd typ!!!
Det har gått kanon idag också! Hon verkar förstå att när jag lägger henne och säger mina "godnatt-ord" och pussar på henne och går så ska hon sova..
Man ska nog inte dalta så mkt med dom som man tror..

Alltså jag är helt lyrisk!!! Är det möjligt att det kan gå såhär snabbt och bra? Har någon annan varit med om samma sak?
Jag hade förväntat mig en riktig helvetes vecka och verkligen laddat för det här!

Wow. Såhär mkt sömn har jag inte fått på lääänge. Jag mår helt fantastiskt! ${#lang_emotions_laughing}$

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 15:38
Skriver det här också, skrev det som ett inlägg tidigare. Att vi gick in några få ggr och gick nära, stoppade om och pussade på och nattade igen då det var som "värst". Vilket var första kvällen och natten, men hon skrek aldrig på ett sådant hjärtskärande sätt. Annars hade jag inte klarat av detta och tagit upp henne.
Observera att vi ALDRIG ignorerade henne vilket en del får det till här tydligen.

Skriver ni här för att bara kasta skit på mig kan ni väl försöka hitta någon roligare hobby... Det här har funkat kanon för oss så varför ska vi sluta med det här? Har ALDRIG sett min älskade dotter såhär glad och pigg om dagarna efter detta!!!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 21:59
Och för att förtydliga "bökade" så menar jag att hon i princip vaknade till. Inte klarvaken men låg och bökade, vred på sig/ vred på huvudet massor, gnydde/gnällde och främst ville ha nappen. Så var det var 20-30 min dygnet runt!! Så Lova sov typ aldrig ens en hel timme i sträck. När hon var vaken var hon gnällig, lättirriterad, grät, var allmänt nedstämd, inte så nyfiken av sig och inte så nyfiken på att äta, med mera.
Hon led av sömnbrist!

För er som tycker att jag är en hemsk morsa som gjorde något åt min dotters sömn, som gör att hon mår superbra nu, kan väl bara knipa ihop och fundera över varför ni känner er så bittra och måste hacka på andra! Det är ytterst märkligt att man vill hugga på någon och ifrågasätta när något gått alldeles superbra...

En del hävdar att det skulle vara normalt att bete sig såhär dygnet runt för en 6 månaders bebis. Det är det tammefan INTE. Hon kunde aldrig komma till ro, knappt med vår hjälp men definitivt inte utan. Det är en annan sak ifall hon hade vaknat 1-3 ggr per natt, det hade jag klarat av men det här gick för långt. Varken HON eller jag eller min sambo mådde bra av att det var såhär så jag förstår inte varför det inte skulle vara Bra att vi tog tag i det och gjorde något åt det? Vi gjorde något som resulterade i något helt fantastiskt!?

Min dotter är numera en riktig solstråle heela tiden när hon är vaken! Hon har tagit ett stort språng i utvecklingen sedan hon börjat sova gott om nätterna och även dagarna. Hon har börjat KRYPA, kan SITTA SJÄLV, babblar på som aldrig förr och älskar att äta! Och hon utforskar omgivningen med glatt humör dagarna långa och vill Så mycket. SÅ var hon inte innan!!! Detta har hänt på bara 1,5 vecka!! Det säger mig ganska mycket om att hon mår bra och att det här gjorde henne gott!

Varför ska man liksom bara bita ihop och låt sig själv gå in i väggen när min dotter Tydligt inte mådde bra av att ha det såhär? Förstår inte hur en del av er resonerar. Lägg ner pekpinnen och att säga åt mig vad jag ska göra och inte göra och vad som är rätt och fel här i världen. Alla bebisar är olika och alla föräldrar är också olika!
Det här funkar bra för min dotter, min och min sambo och alla mår fantastiskt bra.

muffin

Äldre 27 Feb 11:15

#241

Plutteli skrev 2010-02-26 23:03:09 följande:

Nä, folk brukar vilja hävda att det minsann inte skulle behövas och bla bla bla.. Men för min dotter gör det det. Varför? Jo för att hennes mage inte klarar stora mängder mat på en och samma gång, detta gör att hon behöver äta lite men ofta och då även på natten än så länge. Hon vaknar verkligen för att hon är hungrig! Detta märks bla på att hon aldrig vaknar vid samma tid varje natt utan det varierar vanligen mellan halv elva på kvällen och fyra på morgonen (hon somnar halv åtta), allt beroende på hur hårt hon sover. Dock vaknar hon alltid en gång och är hungrig, vid vissa tillväxtperioner som tex. vid 12 månader åt hon tom. 2 gånger på en natt. Jag finner det inte ett dugg jobbigt eftersom alternativen står mellan. Kliva upp, ge henne mat och hon somnar om, allt tar ca 5 minuter. Eller försöka få henne att somna utan man, hon blir jättearg och ledsen, skiker tills hon spyr och är vaken några timmar. För hur lätt är det att sova och vara jättehungrig liksom? Vi var på 18 månaderskontrollen på BVC i går, och tom där sa två olika läkare samt en BM att vi ska fortsätta med mat på natten för att hon behöver det! Vår tjej väger för lite redan som det är så att dra ner ytterligare på hennes mat är bara jävligt dumt, och ur viktuppgångssynpunkt är det då faktiskt bättre att hon äter på natten! Så, det finns barn som behöver mat på natten även efter 6 månader!

Ok, det är tråkigt att ditt barn har problem med magen. Jag talade självklart om helt friska barn. Det är väl klart att barn har olika behov beroende på om de har fysiska problem.

LivetMedLova

Äldre 27 Feb 22:54

#242

Höst flickan skrev 2010-02-26 15:39:58 följande:

Hur vet amn att barnet inte mår dåligt? Blir jag nonchalerad när jag gråter mår jag faktiskt dåligare än när jag får stöd o tröst.. O om det är så illa..så varför itne skaffa barnvakt? Nä..barn märker inte att man mår piss..sålänge man tar hand om dom bra o är kärleksfull o älskar dom. Börjar man därimot behandla dom illa..ja då märker dom det. O då är frågan..vad är värst? 5 minuters metoden..el att behandla dom illa.. ..för mig är det skit samma... Jag hade sökt barnvakt.

Du frågar "hur vet man att barnet inte mår dåligt?"... haha. En fruktansvärt dum fråga, svaret är ju ganska uppenbart. Speciellt i mitt fall. Om min dotter aldrig har varit gladare än såhär och är jättepigg om dagarna och är nyfiken och utforskar omgivningen för fullt, med mera, så kan jag inte tolka det på något annat sätt än att hon är väldigt nöjd och trygg. Eller skulle du anta att ditt barn mår dåligt om det skulle bete sig så.....? Om ett barn inte är tryggt och mår dåligt så skriker/gnäller/gråter det ju?! Som hon gjorde tidigare. Det förstår ju vem som helst? I synnerhet du själv som är mamma?

Och barnvakt har, som någon skrev tidigare, många inte råd med. Det skulle inte vi ha.
Det är väl självklart att barn märker av ifall sina föräldrar inte mår bra och tex är stressade, osäkra och oroliga etc. Det är just då barn själva blir oroliga! Inge snack om saken. Föräldrarna är ju deras trygghet, men är inte föräldrarna trygga i sig själv så blir det som det blev för mig.
Det började ju i mitt fall gå så lång att det var tungt att ta hand om Lova själv om dagarna samt att kunna ta hand om mig själv. Det gjorde mig inte mindre kärleksfull mot henne men hon kände med all säkerhet av att jag var orolig, stressad och hängig. Hon kände att något inte stämde, då blev det som en ond cirkel. Hon blev ännu mer gnällig och orolig och grät. Varje stund på dygnet kände jag oro att "snart kommer gnällen komma", och det kom ju ofta! Varje kväll när jag gick och la mig hade jag så svårt att somna för jag tänkte att snart kommer hon vakna och 'behöva mig', då ville jag ju vara där direkt för henne! Och varje gång började hjärtat bulta för fullt. Det var jättejobbigt! När hon väl sov stressade jag med att föröska hinna med de saker jag skulle göra, som att fixa mat och sedan Äta maten. Fick ju allt som oftast äta kall mat, och aptiten försvann ju rätt snabbt. Sen stressa för att göra mig i ordning om jag skulle iväg. Passa tidert var en omöjlighet. Jag slutade typ boka upp saker och stannade mest hemma.

Jag har aldrig sett Lova varit så här nöjd och glad, det är ett stort bevis på att hon känner trygghet. Hon är glad heela dagarna Och kvällarna. Förut hade hon mest bara glada stunder på morgonen men sedan knappt alls då, utan det var gnäll dygnet runt. Hon kunde aldrig sova en längre stund, hade vi tur sov hon en timme i sträck. Men det var inte ofta utan det var typ 20 minuters intervaller, dygnet runt. Och hennes vakna tid var hon mestadels gnällig och obekväm av sig.

Men nu mår hon så himla bra! :D Det känns helt fantastiskt. Hon har börjat skratta igen, hon tok-ler mest hela tiden, dag och kvällstid =D

Plutteli

Äldre 27 Feb 23:18

#243

Ts: Tycker det låter kanonbra att ni har det så mycket bättre nu!
Vill dock bara påpeka (dock tror jag inte alls detta gäller er) för sakens skull att barn som mår dåligt inte alls behöver bli gnälliga, små bebisar kan bli apatiska också, och lite äldre barn kan reagera med att bli jätteglada hela tiden för att vara till lags. Så det måste inte vara så att ett barn som är glatt utåt är glatt på insidan. Men det gäller främst barn över året.

Sarah84

Äldre 28 Feb 00:34

#244

Bara läst TS!
Skönt att det har börjat fungera för er =)
Har själv inte haft sömnproblem med några av våra barn *peppar, peppar*
Skönt att både er dotter & ni får sova nu =)

southernbelle

Äldre 28 Feb 00:44

#245

LivetMedLova skrev 2010-02-27 22:54:07 följande:

Du frågar "hur vet man att barnet inte mår dåligt?"... haha. En fruktansvärt dum fråga, svaret är ju ganska uppenbart. Speciellt i mitt fall. Om min dotter aldrig har varit gladare än såhär och är jättepigg om dagarna och är nyfiken och utforskar omgivningen för fullt, med mera, så kan jag inte tolka det på något annat sätt än att hon är väldigt nöjd och trygg. Eller skulle du anta att ditt barn mår dåligt om det skulle bete sig så.....? Om ett barn inte är tryggt och mår dåligt så skriker/gnäller/gråter det ju?! Som hon gjorde tidigare. Det förstår ju vem som helst? I synnerhet du själv som är mamma? Och barnvakt har, som någon skrev tidigare, många inte råd med. Det skulle inte vi ha. Det är väl självklart att barn märker av ifall sina föräldrar inte mår bra och tex är stressade, osäkra och oroliga etc. Det är just då barn själva blir oroliga! Inge snack om saken. Föräldrarna är ju deras trygghet, men är inte föräldrarna trygga i sig själv så blir det som det blev för mig. Det började ju i mitt fall gå så lång att det var tungt att ta hand om Lova själv om dagarna samt att kunna ta hand om mig själv. Det gjorde mig inte mindre kärleksfull mot henne men hon kände med all säkerhet av att jag var orolig, stressad och hängig. Hon kände att något inte stämde, då blev det som en ond cirkel. Hon blev ännu mer gnällig och orolig och grät. Varje stund på dygnet kände jag oro att "snart kommer gnällen komma", och det kom ju ofta! Varje kväll när jag gick och la mig hade jag så svårt att somna för jag tänkte att snart kommer hon vakna och 'behöva mig', då ville jag ju vara där direkt för henne! Och varje gång började hjärtat bulta för fullt. Det var jättejobbigt! När hon väl sov stressade jag med att föröska hinna med de saker jag skulle göra, som att fixa mat och sedan Äta maten. Fick ju allt som oftast äta kall mat, och aptiten försvann ju rätt snabbt. Sen stressa för att göra mig i ordning om jag skulle iväg. Passa tidert var en omöjlighet. Jag slutade typ boka upp saker och stannade mest hemma. Jag har aldrig sett Lova varit så här nöjd och glad, det är ett stort bevis på att hon känner trygghet. Hon är glad heela dagarna Och kvällarna. Förut hade hon mest bara glada stunder på morgonen men sedan knappt alls då, utan det var gnäll dygnet runt. Hon kunde aldrig sova en längre stund, hade vi tur sov hon en timme i sträck. Men det var inte ofta utan det var typ 20 minuters intervaller, dygnet runt. Och hennes vakna tid var hon mestadels gnällig och obekväm av sig. Men nu mår hon så himla bra! :D Det känns helt fantastiskt. Hon har börjat skratta igen, hon tok-ler mest hela tiden, dag och kvällstid =D

Jag känner igen mig i så mycket du skriver. Just det här med att inte kunna sova mellan uppvaknadena. Det var så himla jobbigt och man låg bara och tänkte att snart vaknar han.
Jag mådde fruktansvärt dåligt under dom första 10 månaderna och mitt barn mådde inte mycket bättre heller.
Vi har ingen familj i närheten och barnvakt var inte tänkbart för mig med ett sådant litet barn så man bet ihop och gjorde sitt bästa.
Alla ni som mår bra och är super föräldrar fast att era barn vaknar massor av gr per natt kan jag bara gratulera. Underbart för er att ni klarar er på lite sömn och att ni är superförldrar ändå. Jag avundas er.
Tyvärr så är inte jag så super så jag behöver ivarjefall tre timmars sträcksömn för att fungera som en human människa så jag valde att göra något åt det och det kan jag lova är det bästa valet för oss.

Det är så lätt att peka på andra och säga att man aldrig skulle göra si eller så när man aldrig varit i en situation som den jag och säkert många andra mammor varit i.
Jag valde min familj bästa och det var i vårat fall Ferbers sömnmetod och så är det med det

Flickan och kråkan

Äldre 28 Feb 10:16

#246

southernbelle skrev 2010-02-28 00:44:47 följande:

Jag känner igen mig i så mycket du skriver. Just det här med att inte kunna sova mellan uppvaknadena. Det var så himla jobbigt och man låg bara och tänkte att snart vaknar han.Jag mådde fruktansvärt dåligt under dom första 10 månaderna och mitt barn mådde inte mycket bättre heller.Vi har ingen familj i närheten och barnvakt var inte tänkbart för mig med ett sådant litet barn så man bet ihop och gjorde sitt bästa.Alla ni som mår bra och är super föräldrar fast att era barn vaknar massor av gr per natt kan jag bara gratulera. Underbart för er att ni klarar er på lite sömn och att ni är superförldrar ändå. Jag avundas er.Tyvärr så är inte jag så super så jag behöver ivarjefall tre timmars sträcksömn för att fungera som en human människa så jag valde att göra något åt det och det kan jag lova är det bästa valet för oss. Det är så lätt att peka på andra och säga att man aldrig skulle göra si eller så när man aldrig varit i en situation som den jag och säkert många andra mammor varit i. Jag valde min familj bästa och det var i vårat fall Ferbers sömnmetod och så är det med det

Jag tror diskussionerna ofta börjar i lite fel ända. Det handlar väldigt lite om att vara superförälder eller inte. Skulle tro att de flesta av oss gör så gott vi kan och är lite halvrisiga till mans

.

Vad jag tycker är synd är att det läggs väldigt lite fokus på hur barn generellt fungerar...innan, och även vad gäller informationen på barnavårdscentraler etc. Om man vet hur barns sömn ser ut under olika perioder och hur sömnen utvecklas och påverkas av utveckling m.m. så blir det lättare att hantera....tycker i alla fall jag. Vår yngsta har haft galet mycket risigare sömn än sin äldre bror i samma ålder (och storebror var alldeles väldigt "normal" med amningsuppvak varannan timme etc.), ändå har jag haft mycket lättare att ta det denna gången för att jag helt enkelt haft bättre kunskap och varit mer förberedd på det hela. Så många trådar där föräldrar verkar helt chockade av att deras lilla barn vaknar flera gånger per natt......och egentligen borde det ju vara tvärt om.....man borde bli ruskigt förvånad om de inte har mycket uppvak

.

Därmed inte sagt att det inte varit galet jobbigt. Det är också tragiskt att det ska vara fult.....det är alldles väldigt ok (normalt och mänskligt) att tycka det är urjobbigt att inte få sova. Jag önskar att det fanns mer alternativ helt enkelt....att få stöd (och jag menar då inte i sovmetoder) när det är tungt. När barnen inte sover, när man som föräder inte står ut med utbrott och liknande och känner att man behöver lite nya perspektiv och bollplank helt enkelt. Man kan ju avlasta sig själv på många olika sätt.

Jag är alldeles väldigt medveten om att det finns barn med verkliga sömnstörningar, där problemet når helt andra dimensioner.....barn med npf osv.

MalinEddie

Äldre 28 Feb 11:01

#247

Flickan och kråkan skrev 2010-02-28 10:16:16 följande:

Jag tror diskussionerna ofta börjar i lite fel ända. Det handlar väldigt lite om att vara superförälder eller inte. Skulle tro att de flesta av oss gör så gott vi kan och är lite halvrisiga till mans . Vad jag tycker är synd är att det läggs väldigt lite fokus på hur barn generellt fungerar...innan, och även vad gäller informationen på barnavårdscentraler etc. Om man vet hur barns sömn ser ut under olika perioder och hur sömnen utvecklas och påverkas av utveckling m.m. så blir det lättare att hantera....tycker i alla fall jag. Vår yngsta har haft galet mycket risigare sömn än sin äldre bror i samma ålder (och storebror var alldeles väldigt "normal" med amningsuppvak varannan timme etc.), ändå har jag haft mycket lättare att ta det denna gången för att jag helt enkelt haft bättre kunskap och varit mer förberedd på det hela. Så många trådar där föräldrar verkar helt chockade av att deras lilla barn vaknar flera gånger per natt......och egentligen borde det ju vara tvärt om.....man borde bli ruskigt förvånad om de inte har mycket uppvak . Därmed inte sagt att det inte varit galet jobbigt. Det är också tragiskt att det ska vara fult.....det är alldles väldigt ok (normalt och mänskligt) att tycka det är urjobbigt att inte få sova. Jag önskar att det fanns mer alternativ helt enkelt....att få stöd (och jag menar då inte i sovmetoder) när det är tungt. När barnen inte sover, när man som föräder inte står ut med utbrott och liknande och känner att man behöver lite nya perspektiv och bollplank helt enkelt. Man kan ju avlasta sig själv på många olika sätt. Jag är alldeles väldigt medveten om att det finns barn med verkliga sömnstörningar, där problemet når helt andra dimensioner.....barn med npf osv.

Det är sant att det är viktigt att ha kunskap om barns sömn. Jag hade det inte när min dotter kom och vart helchockad (slappnade dock av efter att ha läst "somna utan gråt") Med sonen hade jag kunskap och kunde ta uppvaken med ro tills det att det gick över styr vid 10 månader och vi gjorde nåt åt det. Då hade jag ingen lust att stå ut längre eftersom ingen av oss speciellt vår son mådde bra av så många, långa uppvak per natt. Jag förstår Charlys och TS känsla även om jag inte håller med om deras val av metod. Jag tycker att bland annat BVC borde bli bättre på att ge konkreta råd istället för att be föräldrar stå ut. Det finns väldigt ofta saker man kan göra för att underlätta situationen eller förändra den utan att barnet behöver lida. Det var nån tidigare i tråden som berättade att hon hade fått träffa en beteendevetare för att diskutera de sömnproblem de hade. Tillsammans hade de kommit överens om en sömnplan och beteendevetare hade gett flera konkreta råd. Nu sov hennes barn mycket bättre.Toppen tycker jag.

Flickan och kråkan

Äldre 28 Feb 11:13

#248

MalinEddie skrev 2010-02-28 11:01:29 följande:

Det är sant att det är viktigt att ha kunskap om barns sömn. Jag hade det inte när min dotter kom och vart helchockad (slappnade dock av efter att ha läst "somna utan gråt") Med sonen hade jag kunskap och kunde ta uppvaken med ro tills det att det gick över styr vid 10 månader och vi gjorde nåt åt det. Då hade jag ingen lust att stå ut längre eftersom ingen av oss speciellt vår son mådde bra av så många, långa uppvak per natt. Jag förstår Charlys och TS känsla även om jag inte håller med om deras val av metod. Jag tycker att bland annat BVC borde bli bättre på att ge konkreta råd istället för att be föräldrar stå ut. Det finns väldigt ofta saker man kan göra för att underlätta situationen eller förändra den utan att barnet behöver lida. Det var nån tidigare i tråden som berättade att hon hade fått träffa en beteendevetare för att diskutera de sömnproblem de hade. Tillsammans hade de kommit överens om en sömnplan och beteendevetare hade gett flera konkreta råd. Nu sov hennes barn mycket bättre.Toppen tycker jag.

Jag håller med dig vad gäller BVC.....det var precis det jag menade. De har dåliga kunskaper generellt vad gäller barn och sömn. Situationen blir lite märklig för ofta tar de upp sömnen men har inget att komma med. Här rekommenderar de vare sig "stå ut" eller någon direkt sömnmetod....de kollar liksom mest av läget. I "bästa" fall säger de att det är bra om barnet somnar själv och att det finns olika metoder för att få barnet att sova.

Ja, det är ju informativt

CarolinW

Äldre 28 Feb 11:19

#249

Har inte läst tråden, men ville bara säga att 5 mm funkade för oss oxå! Vår son var oxå 6 månader när vi började med den och det gick hur bra som helst. Det var ju ett tag sen då min son nu är 2½ men efter vi började med den har han sovit nätterna igenom. Nåja, förutom nu när han böjar få mardrömmar men det har vi ju alla.

konkelbär

Äldre 28 Feb 11:22

#250

Ja, 5mm fungerar jättebra tills barnet blir så stort så att det klarar av att gå ur sin säng. Då fungerar inte längre skrikmetoder vid sömnstrul och då önskar man att man valt en annan, mer hållbar strategi för att få barnet att sova.

WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!

INNEHÅLL