Varför är det viktigt att jag föder vaginalt?

Jag hade förlossningsrädsla inför min första förlossning. Gick på massor av samtal hos bm, läkare och psykiater. Till slut kom vi fram till att det bästa var att jag försökte föda vaginalt med snittkontrakt. Förlossningen blev en mardröm där jag gick 11 dagar över tiden, fick havandeskapförgiftning (vilket tydligen kan ge mer smärtsamma värkar enligt min läkare) blev igångsatt, hade ett helvete rent ut sagt och till slut krävde snitt, fick tjafsa med bm som till slut gav med sig och hämtade läkaren. Det blev snitt som gick komplikationsfritt.
I efterförloppet har jag mått dåligt, blivit deprimerad och kännt mig helt värdelös. Nu ca 10 månader efteråt har jag orkat ta tag i det hela och börjat gå hos den läkaren som jag hade kontakt med innan förlossningen. Vill verkligen ha ett syskon, men jag förstår inte hur jag ska orka med att gå igenom något sådant igen. Vågar inte bli gravid i nuläget. 
Jag tror inte att det blir jättesvårt för mig att få ett planerat snitt om jag vill det, men nu vill jag ingenting. Läkaren jag går till nu verkar tycka att det är jätteviktigt att jag genomgår en vaginal förlossning om det skulle bli aktuellt igen. Jag vet att det kommer absolut inte att bli billigare för landstinget om de kör på den linjen och de är de nog medvetna om också (med tanke på alla extrainsatser). Komplikationsmässigt är det ju större risker med att genomgå en vaginal förlossning efter tidigare snitt även om en operation innebär vissa risker. Jag tror nog att riskerna tar ut varandra i mitt fall.
Min nuvarande läkare och bm som gjorde uppföljningen i spec-MV verkade båda tycka att det var viktigt med vaginal förlossning. Jag undrar nu VARFÖR?
Jag vill inte göra detta till en diskussion vaginalt kontra snitt för det är inte det jag menar. Jag vill vara open minded och förstå varför det är så viktigt för dem med detta. Kanske någon som är mer insatt kan ge sina synpunker?