Forum Gravid Grav. komplikationer
Inlägg från Visa alla inlägg
  • Grazil­a
    Äldre 8 Mar 07:19
    453347 visningar
    6745 svar
    6745
    453347

    Cerclage?

    Hej :)


    Jag fick mitt satt i torsdags och det är tredje gången. Jag är föräldraledig och eftersom de tycker jag är gammal i "gemet" fick jag ingen sjukskrivning, samt för att det sattes preventivt. 
    Första gången sattes det akut i v.22 och jag var givetvis helt sjukskriven med en massa restriktioner: Inga lyft, inte för mycket promenader eller annan "motion", mycket säng-/soffvila och att söka så fort jag kände något. Det blev fortsättningsvis en komplicerad graviditet, men min son föddes i v.39+3.
    Andra gången sattes det i v. 14 preventivt. Var sjukskriven i 2 veckor. Försiktighet med lyft under dessa veckor givetvis. Fick ta det väldigt lugnt, men därefter var jag normalaktiv, eller mer aktiv än normalt. Har däremot undvikit sex och bad för att det vore väldigt synd med en infektion som kan reta igång sammandragningar. Fick min flicka i v.40+1.
    Nu sattes det i v.15, jag lyfter min lilla ettåring men tar det i övrigt ganska lugnt. Jag hade mer sammandragningar innan cerclaget sattes. Det är som att så fort cervix avlastas med cerclage slutar livmodern vara retad att dra sig samman (men det är jag det).
    Du kommer känna väldigt tydligt precis hur mycket du kan röra på dig. Som sagt, för mig är cerclage hittills en helt positiv upplevelse och jag kan verkligen njuta av min graviditet så fort det är satt.
  • Grazil­a
    Äldre 8 Mar 21:06
    #3

    Usch, jag förstår att du är nervös. Min historia är lite liknande din, första barnet kom i v.19+6... fast efter 2 veckors horisontalläge på sjukhuset. Vad skönt att de direkt beslutade om cerclage för dig. Med mig skulle de experimentera och se om det verkligen var nödvändigt, så det höll ju på att gå tokigt igen :/


    Första gången det sattes sa min läkare till mig att "nu är du levande kuvös åt ditt barn ända tills det är fött". Låg många veckor på sjukhuset men även hemma. Jag kan säga att de orden var nog motivation för mig att verkligen aktivt vara ett levande kuvös. Försökte läsa och sånt (fast mest blev det allt TV-serier)... Det gick över förväntan bra, med tanke på att jag normalt är en sportig person.
    Andra gången såg jag det inte som något problem alls. Jag kunde promenera, vara ute o shoppa, leka med mitt barn osv utan problem efter de första veckorna. Troligen blir det ungefär likadant den här gången. Hoppas det kommer gå lika bra för dig! Och allt extra besvär med undersökningar och sånt är som bortblåst när det hela är över... (Jag har tyckt att kontrollerna är värst, som om mitt underliv är ett offentlig rum eller så :P).
  • Grazil­a
    Äldre 9 Mar 12:21
    #7
    Dallis skrev 2010-03-09 11:30:20 följande:
    Jag hann inte reagera med mitt första. Åkte in akut och var öppen två centimeter, så de kunde bara försöka stoppa det, vilket inte lyckades. de sa först att de inte brukar ta sådana beslut efter "bara" ett sent missfall. Fast i mitt fall var det ganska uppenbart att det  var det som var orsaken. Levande kuvös. Det var en bra liknelse. Risken finns ju att det blir till att följa varenda såpopera som finns på tv :) Vad skönt att det har gått så bra för dig! Och hoppas att det går lika bra den här gången :)
    Tufft! Jag öppnades helt i v.17, läskigt när det sker i det tysta... Var öppen 4 cm när jag kom in med buktande hinna och riktigt värkarbete. Pga 4 tidiga mf tidigare kändes barnet som "sista chansen" och jag ville ge det alla möjligheter. Var inte kul att ha huvudet i nedförslut och inte kunna duscha på 2 veckor. Men jag behövde väl det då. Tycker bara det är så konstigt att man gör vitt skiljda bedömningar. Jag hade pga tidiga och kraftiga sammandragningar ringt som en galning till MVC i flera veckor innan detta hände och avfärdats som nojig... menmen... Vet idag att man ska vara lite tuffare och på, att lita mer på sig själv än andra!
    Angående hur mycket du måste vila: med ett sådant motiv som en bebis kommer det säkert gå bra! Och det är ju milsvid skillnad på att få ett akut respektive preventivt cerclage! Behöver inte bli så jobbigt som du förbereder dig på.
    elaisa: Inte så långt kvar nu! Massa pepp! Vet hur det känns, men konstigt hur man vänjer sig vid det mesta, eller hur?
  • Grazil­a
    Äldre 9 Mar 20:39
    #10
    elaisa skrev 2010-03-09 13:40:29 följande:
    Ja, man har ju verkligen världens bästa skäl till att ligga ner Mitt cerklage sattes ju akut på 13mm tapp så jag har ju tagit det super lugnt och varit så orolig vid minsta känning i tappen. Men jag tror faktiskt inte jag skulle fixa att göra om detta, då får vi nöja oss med ett barn. Vi har sen tidigare en son på 4 år och den graviditeten gick jag till 39+6!
    Var den graviditeten också komplicerad med förkortad cervix el dyl?
    Ja, jag kan förstå att du tycker det räcker. Jag känner att graviditeten inte är en belastning så fort cerklaget sitter där. Men innan dess är det en ständigt gnagande oro med sammandragningar redan i v.10 så livmodern blir som en stenhård tennisboll. Extremt :(
  • Grazil­a
    Äldre 10 Mar 07:31
    #12

    Det är ju egentligen omöjligt att veta. Jag skrapades efter mitt sista tidiga mf -00. Det är inte helt omöjligt att livmoderhalsen skadades genom mekanisk åverkan då. Det finns ju ingen anledning att misstänka att problemet är medfött, men man kan ju heller inte avfärda det. Jag har aldrig haft några andra gynekologiska problem eller infektioner i övrigt... so only God knows, I suppose.


    Ja fy vilken tur att de hade koll på dig! Jag känner också att mitt barn hade änglavakt när jag höll på att mista honom i v.22. Jag kollades v.a. vecka och just den dagen när jag kom in öppnades jag -under besöket! Jag skickades direkt till Lund, där man lyckades hejda förloppet och morgonen efter tippades hinnsäcken tillbaka in i livmodern och cerclaget sattes. Jag vet inte om jag hade vågat försöka mig på en graviditet till om det inte gått väl. Det är oerhört nervpåfrestande när saker sker akut. 
  • Grazil­a
    Äldre 14 Mar 18:27
    #14

    Usch, jag förstår ungefär hur du känner. Jag oroade mig också väldigt mycket tills dess att cerclaget var satt.


    Vilken vecka är du i nu? Jag antar att det är planerat för cerclage i ca v.14? En liten tröst är att fram tills dess är inte fostret så stort och väger väldigt lite, så det utgör inte så stor belastning på din cervix.
    Om du jobbar nätter, har du tillfälle att vila mellan rundorna och lägga upp fötterna? Eller håller kollegorna och arbetsuppgifterna dig på benen hela långa natten? Har jobbat med såna själv, en del stressar i onödan. I så fall kanske du kan berätta om läget? Känner du av obehag i magen, be om sjukskrivning. Jag fick det i v.10 pga sammandragningar när jag väntade sonen.
    I övrigt, var jättenoga med att lyfta med benen och allt sånt som du säkert redan vet, så du inte överbelastar mag- och ryggmuskler. Det kan ju även öka trycket mot livmodern.
    Hoppas verkligen det går bra för dig!
  • Grazil­a
    Äldre 18 Mar 06:31
    #16

    Jag bodde utanför Växjö innan, när det där hände. Numera bor jag i Västernorrland (Sundsvallshållet) :) så lite långt till Lund nu :D Du då?


    Trist att känna så på jobbet, det gynnar ju alla med ömsesidig förståelse. Låter bra att du tar upp det med barnmorskan. 
    Jag känner igen det där med ont tidigt tidigt av ansträngning. Jobbade med tunga lyft och vändningar mm och fick som du redan runt v.6, även lite blödningar, men det vet man ju inte vad det eg. berodde på. Det är ju rätt märkligt egentligen att känna av när fostret är så litet, där ser man vad graviditeten påverkar kroppen! Livmodern växer ju så det knakar iaf redan då.
  • Grazil­a
    Äldre 18 Mar 18:14
    #19

    Mm håller med om att det är ganska skilda bud om hur mycket vila som behövs. Helsjukskrivning verkar vara praxis vid akut cerclage, dock. Där kan ju bara kvinnan själv känna om hon behöver mer vila av och till.


    Härligt att det gått så bra för dig {#lang_emotions_smile}
  • Grazil­a
    Äldre 18 Mar 19:13
    #22
    elaisa skrev 2010-03-18 18:18:55 följande:
    Jazzkatten, men då har du kanske inte försvagad cervix till och börja med, min tapp har aldrig mätt mer än 20mm efter cerklaget sattes och funnelingen har blivit bredare och bredare ju större/tyngre bebisen blir så mitt sängläge fortsätter tills det anses ok att föda.
    Nja fast det där är inget riktmärke. Efter mitt akuta cerclage gick cervix åter till att mäta 40mm och gjorde så under många veckor, runt v. 32 mätte den något mindre, vilket kan vara normalt även för den som inte har cervixinsufficiens.
    Försvagningen kan ju sitta på olika ställen och bete sig olika. Som i mitt fall är det en otät inre modermun som spökar: tidigt i graviditeten slinker en slinga av fosterhinnan ned och denna fylls sakta på med fostervatten, vilket i sin tur leder till att cervix bänds upp och yttre modermunnen öppnar sig fullständigt innan den inre gör den, vilket eg. är tvärtemot vad som händer vid t.ex förlossningen. Alltså när cerclaget kommer på plats hjälper det tillräckligt för att avlasta så att cervix håller full längd väldigt länge. Kort sagt, det kan se hemskt olika ut.
  • Grazil­a
    Äldre 18 Mar 19:18
    #23

    Förresten vad det där lät neggo, det är ju sant att det inte behöver vara cervixinsufficiens med tanke på det där med fostervattnet. Är ju jätteskönt för dig jazzkatten om du inte har detta problem {#lang_emotions_sunny}

Svara i tråden
Svar på tråden Cerclage?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies