Hej!
Min man kanske skall börja jobba i Norge, och bara komma hem på helgerna, om vi har tur kanske han kan jobba in fredagen och komma hem på torsdagen. Ni som har män som jobbar borta, hur klarar ni det? Känner ni er ensamma? Får pikar lite här och var om att - Hur skall ni klara det? Vad är DET för familjeliv?? Men jag tror väl att det är ganska vanligt att folk jobbar borta...vad skall man göra liksom, man måste ju jobba!
man får in en rutin för det också. jag tyckte det var ganska skönt med egentid framför tvn 
fast det beror nog på hur gamla barnen är också. är de väldigt små kan det bli jobbigt. men jag har varit sjjälv många år och det har gått bra. har du nån barnvakt i närheten så kanske du kan boka in nått för dig själv en gång i veckan. jumpa eller nått.
Där jag bor är det normalt att ena parten veckopendlar, inget konstigt med det. Man vänjer sig! Min sambo har eget företag och veckopendlar nästan jämt och jobbar även helger eftersom han är delägare i firman... sommartid är han aldrig ledig... trist men man får acceptera det, finns ju inga alternativ!
När jag var barn veckopendlade min pappa o perioder. han var annstäld på en firma i skåne men jobbade ofta i Göteborg, oslo eller karlskrona. När han jobbade i oslo kom han hem på fredagsmorgonen varannan veckan. Min mamma klarade de bra och ingen tyckte att de var konstigt. De man får passa sig för är att partnern inte vänstrar. Nu gjorde inte mina föräldrar de men min pappa såg en del sådant bland sina koleger och en del äktenspak sprack ju då.
Hej,min man har jobbat borta sen sonen var 4 mån. gammal. Det har känts ensamt ibland, ibland skönt få egentid på kvällarna när sonen sover. Man vänjer sig! Jobbigt att hinna med allt ibland eftersom man får sköta markservicen själv+ att sonen ska tas om hand. Men jag har blivit bättre på att fråga om hjälp/barnvakt! Oxå får jag lära mig en massa tekniska grejer eftersom sambon inte finns till hands när som helst!
Om din sambo ska jobba borta så får ni nog prioritera om litegranna, han kommer inte hinna göra allt när han är hemma och du kommer inte orka göra allt. Jag är iofs arbetslös men jag har sagt att så länge han jobbar borta kommer jag inte ta ett heltidsjobb för att hinna och orka vara med sonen.
Jag säger som Eva37, att här i Norrbotten är det rätt normalt med en veckopendlande make. 2 vanliga fallgropar:
Han ser bara hur bra du har det. Du får vara hemma och ha barnet hos dig. Du har absolut ingen rätt att känna dig slutkörd eller klaga.
Du ser bara hur bra han har det. Han får sova ostört på nätterna, får egentid efter jobbet och får sitta ner och äta i lugn och ro. Vad har han att klaga över?
Han börjar känna sig utanför. Barnet föredrar dig och han vet inte ens vilken mat barnet gillar bäst eller vilka lekar som är roligast. Så fort han gör något hemma, så blir det bara fel.
Du börjar känna det som att han stör när han kommer hem. Du och barnet har fått till bra rutiner, och så kommer han hem och kullkastar allting och är i vägen!
Jag är i samma situation men först nu har jag börjat jobba och ska lämna dottern på dagis. Tror det är viktigt att man trivs att vara själv, låter kanske töntigt men tror det är viktigt, finns inte så mycket annat att välja på - att inte sitta och vänta utan försöka ha det så bra som möjligt under tiden, men jättesvårt..
Min man har jobbat i Norge i 3 år nu, och vår dotter är 19 månader gammal. Precis som någon skrev ovan så kan det vara slitsamt för relationen, särskilt om man har barn tror jag.
Det är väldigt lätt att man kommer ifrån varandra och tappar "familjekänslan". Och precis som skrevs ovan så är det viktigt att båda inser att man inte kommer att hinna med allt som tidigare, till exempel skötsel av hus och tomt osv. Det är nog väldigt lätt att den som varit borta inte ser vad som gjorts under tiden man varit borta, utan det är lättare att se det som inte har gjorts.
Det som jag har saknat mycket är att inte dela vardagen, den naturliga konversationen som uppstår vid middagsbordet. Det är inte samma sak att prata på telefonen.
Konsekvensen blir att man utelämnar mycket information som man annars pratar med varandra om, små triviala vardagssaker.
Sedan jag började jobba igen efter föräldraledigheten så känner jag mig dock mindre ensam. Det var jobbigt tidigare att vara ensam från tidig morgon till sen kväll, men jag vet inte hur litet ert/era barn är, om du är hemma.
Vi har haft det jättejobbigt en tid, mycket pga hans bortavaro, men börjar nu se ett "ljus i tunneln" och hitta tillbaka till varandra.
Det som man ofta läser och tänker på, att det är viktigt att vårda relationen och inte ta varandra för given, är otroligt viktigt när man tillbringar så pass mycket tid på skilda håll.
Du får gärna skicka ett "privat" meddelande till mig om du funderar över nåt!
Man saknar ju varandra men det är underbart när han kommer hem och det gäller att ta vara på dessa dagar! Det är nästan jobbigast för honom som missar delar i sonens utveckling!!