Behöver verkligen hjälp!

Min man och jag har separerat. Jag flyttade ut för en vecka sedan.
Vi har varit tillsammans i 4 år,gifta i 9 månader.
Vi har en dotter tillsammans.
Ville verkligen inte separera, och mår otroligt dåligt över detta.
Har ständigt ont i magen och en inre oro.

Vi började gå hos en familjerådgivare,men han visste ej vad han ville med mej eller om vi skulle fortsätta tillsammans.
Vi har under en lång tid haft väldigt kyligt emellan oss och knappt pratat med varandra.
Han sov sen 3 månader tillbaka på en madrass på golvet.
Älskar verkligen denna mannen så mycket. Och han sa för en månad sen att han älskade mej men att det inte gick att fortsätta som vi gjorde och de förstår jag med.
Men det som känns så frukansvärt jobbigt och tungt är att han nu gått vidare som om att han och jag inte funnits och varit ett par.
Han vill knappt prata med mej och jag vill bara skrika ut att jag älskar honom och att jag saknar honom och att han är så vacker.
Skickade ett sms och talade om de ja precis skrev men han skickade ett tillbaka: Sluta med de där.
Vill inte ta ut skilsmässa utan låta de gå en tid först för jag tror att de ska vara han och jag annars hade jag inte gift mig med honom.
Hur ska ja göra? Älskar ju honom så.
Och hur ska jag orka med att se honom så lycklig?
Trodde han älskade mej lika mycket som jag älskade honom.

Tacksam för svar hur jag ska gå tillväga?

Hej!
Det är nödvändigt för er båda att prata ut om vad som inte fungerat i ert förhållande. Ni har ju satsat i form av att ni fått barn och gift er och då tycker jag att ni skall tänka att ni har ett stort gemensamt ansvar för situationen så det duger faktiskt inte att vara tyst! Ni behöver reda ut era problem oavsett om ni skall leva tillsammans eller ej. Jag tycker att ni skulle kunna använda betänketiden till just det. Om det visar sig att ni inte kan fortsätta leva tillsammans så måste ni ändå kunna samarbeta för er dotters skull och det är ett livslångt samarbete. Ni skall kunna komma överens och ni behöver ses i många olika sammanhang för er dotters bästa.
En idé är att ni fortsätter gå på familjerådgivningen för då kan ni få hjälp utifrån med era problem. Man kan gå dit i många olika situationer. Det är inte så att man måste ha bestämt sig för ett visst alternativ utan många som går i familjerådgivning gör det just för att de inte vad de vill. Du skriver att din man verkar lycklig men det är inte säkert att det är så han känner sig. Det här måste vara svårt för honom också.

Hälsningar
Gerd

Behöver verkligen hjälp!

INNEHÅLL