Emetofobernas tråd 5

Hej!

Väljer att vara anonym än så länge. Är ny här i tråden..

Jag undrar om någon här har fått hjälp med sin fobi?

Jag har aldrig varit rädd för att spy eller ha magsjuka innan jag fick min dotter för 2 år sedan (har även en son på 6år). Hon var/är undernärd, och en magsjuka innebär katastrof för oss.

Det värsta är att det här tar över hela min vardag. Nu kom grabben hem och sa att hans kompis hade magsjuka (det var även han som öppnat dörren då sonen var där). De lekte här igår.

Då låser det sej direkt för mej.. Hungerskänslor försvinner, pulsen ökar, hjärtklappningen börjar och jag vill helst gömma mej. Jag slutar helt att fungera, bara att ta hand om barnen är en ansträngning. Jag mår absolut inte bra av det här.

Så finns det någon hjälp att få? Det kluriga är att jag inte vet vad jag är rädd för. Att själv spy rör mej inte i ryggen (så länge jag är hemma).. Antar att det är att se barnen dåliga. Lilltjejen åkte på det i Januari och var dålig i 9 dagar, ingen hit.

I alla fall har jag nu kommit så långt att jag inser att jag måste ta mej ur den här ångesten, men jag skäms och vet inte vart jag ska vända mej..

Tacksam för de svar jag få.

Tack för snabbt svar.
Vem kontaktar man? Vårdcentralen? Eller ska man ta det med BVC sköterskan då man ändå har tid för tjejens kontroll (vi går ofta för att hålla koll på vikten).

Det känns så dumt att ringa om ett problem man själv skapat (Det är så det känns). Vad säger man?

Fy och blä för mej!!

Nu är det ca 28 timmar sen sonen knackade på hos den magsjuka pojken, och 47 timmar sedan han var här och lekte. Ångesten är verkligen på topp nu, har inte fått i mej nått nämnvärt i matväg och är som ett kolli.

Till och med min son undrade varför jag var så hängig och sa: Det är som att du sover med ögonen öppna, VAKNA mamma!! Fy känner mej så dum över att jag blir sån här

Men idag har jag läst egenom hela tråden, och vet att jag inte är ensam om det här. Och det är faktiskt till en tröst mitt i allt elände.

Sonen börjar förskoleklass på måndag och det vore ju ingen höjdare att börja med magsjuka.. Ja fy ni vet hur tankarna vandrar.

Till råga på allt har jag inte rätt handsprit hemma nu.. Fy skrämmer upp mej själv till tusen.

Vad hittar ni andra på för att få dygnen att gå? Jag har idag städat och tvättat och suttit framför datorn. Orkar liksom inte ta tag i någonting. Kvällen och natten är värst. Minsta ljud ifrån barnen och pulsen är uppe i topp och kallsvettningarna börjar..

Hoppas att jag kan ta mod till mej och söka hjälp nu i veckan, för jag orkar inte med det här. 

Har skrivigt här förut och skummat egenom lite idag!

Vill bara försöka lugna några av er! Sonen har precis varit inlagd med vk. Då vi sökte hjälp fick vi gå in via en sido dörr och direkt in på ett rum. De hade ingen egen toalett till oss, men spärrade av en åt oss så ingen annan skulle gå dit. Läkarna tvättade och spritade sej nogrant. När vi gick därifrån såg jag att de gick in och rengjorde toaletten ordentlig. Och även dörrhandtag och ledstänger i korridoren.

Så jag fick uppfattningen om att de är väldigt nogranna om någon kommer in med vk.

Hoppas jag kunde stilla oron hos nån av er..

De hade säkert virkon till att rengöra med. Det brukar de ha.

Ja jag brukar alltid ha handsprit med mej, för det brukar inte finnas på toaletterna om man inte är inlagd.

Har lite smått panik!!

Vi har legat sjuka jättelänge i förkylning och feber 3/4 i familjen. Idag var jag ute en sväng, träffade på grannen med barn som också var ute och promenerade. Berättade att vi varit hemma i 2 veckor med denna förkylning. Då säger hon; ja vi har fått vara hemma idag barnen hade magsjuka inatt..

Så nu känner jag bara blä!! min kropp klarar inte en magsjuka nu. Så nu behöver jag pepp, snälla säg att det inte smittar utomhus..