Inlägg från: CuteElliz |Visa alla inlägg
  • CuteElliz

    För oss pladdriga.

    chanelll: glömde säga att skruttan har ett hål i väggen mellan höger och vänster kammare i hjärtat... dock ett väldigt litet så inget de gör ngt åt mer än håller koll på det... det kan växa ihop och då är allt jättebra... det kan finnas kvar i samma storlek o då förändrar det ingenting så länge det inte påverkar henne... men om det däremot blir större så opererar de henne o sätter en bit goretex-material för att laga hålet så att säga...

  • CuteElliz
    t0va skrev 2010-04-05 16:19:05 följande:
    Precis så som vi har pratat här hemma också Fru U. Så fort svärmor vill och vi och bebis vill så får hon gärna ta den över natten. Jag blev bortlämnad när jag var väldigt liten och visst det är föräldrarnas ansvar men sån bra rellation jag fick med släktingarna. Det är ju guld värt. sen om det inte går är en annan sak, men funkar det så varför inte. Det är ju inte så att man åker iväg en vecka till mallorca och lämnar ungen första gången. När jag var scoutledare så hade vi barn i 8årsåldern som ALDRIG sovit borta från sina föräldrar... gissa villka som var mest hysteriska och ringde stup i ett... Då var vi ändå många mil från hemmet. En unge har vi fått köra hem om jag inte minns fel under de nästan 15åren som jag var ledare. Så de klarar ju mer än man tror. jag passade våra kusiner när de var nyfödda och föräldrarna åkte och träffade vänner. Var så mysigt att få passa en spädis. jag var nog inte mer än 12-14år men det gick kanonbra. Tror att det är som du säger mest egoism från föräldrarnas sida. Jag lämnar hellst inte bort tjockiskaninen för hon är så gosig men visst saknar jag de när vi är borta men de mår skitbra av att få komma ut till landet och träffa andra djur hos hanens moster. Tror att kiwi också skulle stortrivas där med hundar, katter, kossor, får, hönor, kaniner osv. Kanske inte som 4veckors men sen. vi har bara sambons släktingar här, en mor och en moster som vi tänker ha kontakt med, så då känns det ännu viktigare att ungen får en vettig kontakt med dem, just för att knyta band till andra. För ungar som växte upp för 200år sedan i storfamiljer där syskon tog hand och hela släkten hjälpte till hade nog inte anknytningsproblem mer än vad vi har idag...
    du har så rätt så i det du skriver... tror att många problem i dagens samhälle med barn handlar om att föräldrarna är bovarna i dramat så att säga... det är föräldrarna som inte klarar av att vara ifrån barnen och inte tvärtom...

    kan tillägga att jag är så normal man kan bli o då har min moster varit underbar o avlastat min mamma väldigt mycket när jag växte upp... det gjorde även min mormor... så jag tror defintivt på att man kan ha nytta av att ha varit hos andra än bara föräldrarna...
  • CuteElliz
    t0va skrev 2010-04-05 16:29:40 följande:
    ha, ha... det tror jag inte en sekund på Men jo, många gånger är det nog föräldrarna som är galna... när jag varit på kurser och läger så har det många gånger hafts mobiler på "om barnen ringer" men inte f-n vill ungarna prata med föräldern när den ringer sen på kvällen. Den klarar det bättre än föräldranra. En jag bodde med åkte hem för hon saknade barnen så mycket, de sket fullständigt i att hon åkt iväg
    haha... så normal man kan bli sa jag ju... =p  med tanke på mina omständigheter menar jag då... =p

    men ja, det är ju det som är så sjukt... jag hoppas verkligen att jag aldrig blir sån som mamma... jag menar... man måste ju klara av att släppa taget om barnen redan när de är små... hur ska det annars kunna bli folk av dem senare...??
  • CuteElliz
    Fru U skrev 2010-04-05 16:43:26 följande:
    Precis. Det är föräldrarna som är mesiga, barn vill och kan vara hos andra Mina småsyskon (ja, tekniskt sett är de kusiner men ordet kusin säger så lite om vad de betyder för mig) sov över hos mig när de var runt sju (innan dess hade jag ju inget eget hem annars hade det nog blivit tidigare) och de var hos farmor o farfar från det att de var två-tre år gamla.Hade de inte velat hade de sluppit men sånt märker man ju. Jag var en sån unge som längtade efter mamma på läger men aldrig att jag velat åka hem (och ringa till henne fanns inte på kartan, jag är ju född pre-mobiltiden )Elliz, det tar tid att hitta sin plats som familj och jag vet att du gör allt för att det ska vara så bra som möjligt så stoppa undan alla andra tankar som säger något annat
    jag försöker...   iblnd hinner jag inte hindra dem, men för det mesta är de inte framme... =p
  • CuteElliz
    Fru U skrev 2010-04-05 17:43:39 följande:
    Bra
    jag vet... än så länge har det bara kommit med besked en gg, mina hemska tankar... jag pratade med sambon dagen efter att det hade hänt, då när jag var på bb o blev helt knäckt av att hon bara tuttade o tuttade o skrek o skrek om vartannat... då berättade jag vad som hade hänt o även vad mina tankar hade sagt... han sa bara att så fick jag ju inte tänka... då fick han svaret att det visste jag ju, men att jag inte kunnat hindra dem... fick honom att gå med på att sova över den natten på bb ifall det blev samma sak igen... men så blev jag flyttad till special-bb o då fanns det inte plats för honom... men som jag sa då att det var ok ändå eftersom det skulle finnas personal där dygnet runt som kunde hjälpa till...
  • CuteElliz

    glömde säga att jag har en helt underbar sambo... när jag pratar med honom o förklarar hur jag känner så lyssnar han o har förståelse även om han sj kanske inte riktigt kan sätta sig in i det... men han märker ju på mej samtidigt vad som påverkar mej o inte...

    som i veckan när min plastpappa skrev till mej på fb o tyckte att det inte kändes bra att jag försökte stänga min mamma ute... då grät jag... för jag hade ju absolut inte menat att försöka stänga henne ute... det var bara det att hon hade hört av sig på måndagen o ville komma förbi på tisdagen... jag kom hem på måndagen o ville få tid att landa i att ha kommit hem o ge oss tre en chans att bli familj även hemma... men det löste sig ju till slut iaf... men när jag läste hans meddelande så grät jag o sambon (som satt i ett annat rum) undrade vad jag gjorde... då sa jag att jag var lite ledsen för att min plastpappa skrivit till mej på fb o så sa jag att han fick komma o läsa det sj... när han läst förstod han varför jag grät men sa ändå att det ju inte var ngt att gråta för... (inte i en fördömande ton, utan tröstande o förstående ton) o jag sa att det visste jag ju, men jag blev ändå ledsen för det han skrev...

  • CuteElliz
    Fru U skrev 2010-04-05 18:07:15 följande:
    Idag har jag stört mig på att barn, unga vuxna tycker att jag är moralkärring eftersom jag tycker det är bäst med utbildning, jobb o egen bostad innan man skaffar barn med vilje.Men jag är så gärna en moralkärring, det bjuder jag på . Jag vill inte att kvinnor ska hamna i en sådan sits att de inte kan lämna förhållandet om de vill för att de inte har råd att skaffa sig en egen bostad (jo soc finns, men nästan ingen hyr ut till någon som inte har en egen inkomst).Så om det gör mig till en moralkärring, fine.
    jag håller med dej, men jag är inte en av de som lever som jag lär. {#lang_emotions_embarassed}  dock så hoppas jag att risken är liten att det tar slut mellan mej och sambon...
    Fru U skrev 2010-04-05 18:04:29 följande:
    Naw, gumman då. Inte ska du ta åt dig av din plastpappas kommentarer. Skönt att din sambo stöttar o förstår
    det var ju inte meningen heller från hans sida att få det att låta så... han skrev nog bara ner hur han upplevde det... han hamnar ju liksom lite mitt emellan mej o mamma... han försöker bara hjälpa... det jag blev ledsen över var att risken fanns att det var så mamma såg det också... för det var absolut inte meningen från varken min eller sambons sida att försöka stänga henne ute... tror hon blir en bättre mormor än hon var som min mamma... utan för min del handlade mitt nej om besök redan dagen efter hemkomsten att jag ville få tid att landa hemma först... sen att jag varit hos hennes farmor o farfar (mina svärföräldrar alltså) är en annan sak... de bor nära oss och jag har gått dit... de har inte kommit till oss... så då blir det ju lättare att bryta upp när man inte orkar längre... plus att vi har en helt annan relation till dem än till mamma o min plastpappa... sambons föräldrar kan vi bara dyka upp hos o sitta o snacka lite skit... men mamma o plastpappa måste man ha bestämt en tid med innan... så det blir mycket krångligare då...

    men i varje fall som helst så ville min plastpappa inget illa... han bara föreslog att jag åtminstone kunde ge min mamma ett datum så hon hade ngt att se fram emot... då visste hon att det datumet får hon träffa sin dotterdotter...
  • CuteElliz

    måste erkänna att det är verkligen skönt att ha sambon hemma...

    han tar hand om Isabelle nu på kvällarna...   jätteskönt... enda nackdelen är att hon inte går med på att sova i sin säng om han lägger henne där... haha... så det får bli sövning av pappa o läggning av mamma...   men jag får sova ganska bra då också... vi la henne i hennes säng vid ett ungefär i natt o då hade hon ätit vid halv tolv ungefär... sen sov hon fram till ungefär kvart över fyra imorse o då ville hon ha mat... så hoppas på att hon snart (visserligen lite väl stora förhoppningar, men iaf) sover hela natten... =)

  • CuteElliz
    Fru U skrev 2010-04-09 10:49:37 följande:
    Elliz, skönt att du har stöd Det är ett vackert namn ni valt.Själv är jag oki. Kan inte säga att jag inte sätter ett ben framför det andra o går för det gör jag ju (nåt annat alternativ finns inte och har aldrig funnits) men den riktiga glädjen i att göra det letar jag fortfarande efter.
    jo... det är jätteskönt... i natt var en ganska kaotisk natt igen... *suckar*  jag var jättetrött efter att ha blivit väckt igår morse av att sambons mormor ringde... ursäkta det typiska fl-språket men: jävla kärring... hon ringde vid kvart över nio o det första hon undrade var om jag sov... varpå jag svarade att det gjorde jag... jaha sa hon bara o babblade på i tio min till... *morr*  kan tillägga att jag var väldigt trött eftersom lillan visserligen sovit en stund i sin säng, men vaknat o velat ha mat o sen somnat i min säng... efter ungefär två timmars försök av mej att få henne att somna om... så jag hade precis somnat om o fått somna ordentligt när telen ringde... för att hon ville säga grattis... o sen tjatade hon om att det var det roligaste hon hört på länge att henke (sambon) fått en dotter... ja, jag bryr mej inte så dags på morgonen... då vill jag bara sova... o sen i natt somnade jag vid halv två, vaknade när sambon kom in o skulle lägga lilltjejan... hon ville inte alls sova där så hon fick sova hos mej igen... o det var inte mycket sömn inte... så ikväll ska jag hålla henne vaken...!!!!! hon var vaken nästan hela natten o jag var aptrött o ville sova... men sambon låg o snarkade för fullt o reagerade knappt när jag bad om hjälp... så idag på dagen när hon somnat vid ett så gick jag in o la mej i sängen o henne på hans sida... bara för att vakna till fem min senare av att hon gråter... sa åt sambon att hon grät o antagligen var vaken... bara för att han kom in då så somnade hon om... sen vaknade hon en liten stund senare... då kom han direkt o hämtade henne... bytte hennes blöja o gav henne mat... sen hade hon tydligen somnat igen... men han hade henne hos sig så jag fick sova... o nu börjar jag bli trött igen...
Svar på tråden För oss pladdriga.