abuelita skrev 2010-03-26 00:34:26 följande:
(Puh, det blev lite körigt här, deltar nämligen i en livlig diskussion om det här på Facbook nu också, plus att jag har skrivt om det på bloggen)Jag tror att väldigt många människor, både kvinnor och män, har svårt att tackla utbildad personal. Inte många som är så tuffa som Monstepannkaka Men det skulle verkligen behövas fler såna tuffingar.Men din man behöver ju inte göra det eftersom ni föder hemma. Och då kan jag tänka mig att han är en närvarande och inkännande pappa. Har jag inte rätt?Jag vet ju att det varit massor här i trådarna vars män har agerat navelsträngsvakt och sett till så att barnen blivit sent avnavlade. När jag skrev att det bara var 2 pappor som engagerat sig här och sett till att deras barn fått sen avnavling, så menade jag att det alltså var de som tog initiativet att ta reda på viktig information inför förlossningen, bl.a om sen avnavling. Jag menar alltså att övriga ansvarstagande pappor har inte själva varit drivkraften, utan de har fattat galloppen när deras partners tagit reda på information och gett dem instruktioner. Vilket minsann inte är fy skam, eftersom många andra pappor inte ens lyssnar. Men det är klart att det finns väldigt många mammor också som inte tar sitt ansvar. Och sen har vi ett stort problem med mammor som inte släpper in papporna. Då är det inte så lätt för dem. Dina kompisar vars barn föddes med snitt, kände de alltså till det här med sen avnavling men inte att det går att göra vid snitt? Och det andra paret, fick de barn nyligen, efter att du fått beskedet från läkaren att de alltid navlar av sent när barnet mår bra? (Grrrr, man kan tydligen aldrig lita på att det stämmer när någon inom mödra/förlossningsvård säger något om avnavlingsrutinerna) "Ett himla ordnande", var det alltså en massa onödigt störande under bondingen, inklusive tidig klampning? Gloria Lemay, en kanadensisk barnmorska som både ägnar sig åt hemförlossning och utbildar nya barnmorskor, kallar det här för "fire drill", när förlossningspersonalen är så ivriga och uppe i varv och bara inte kan låta bli att "stjälpa till" när barnet är fött, trots att det mår bra och inte behöver någon hjälp alls , utan bara behöver få lämnas ifred och bonda med föräldrarna .
Min har såklart varit väldigt bra hemma, men inte ens efter att ha fött tre barn ( två hemma ) så skulle jag kunna lita på att han tog sitt "ansvar" och körde ut barnmorskor som jag inte gillade eller vaktade navelsträngen om jag var för trött för att vakta den själv.
I de andra fallen så tror jag att min väninna och hennes man blev lite ställda när det blev snitt, de var ju väldigt inne på en så naturlig födelse som möjligt, väninnan hade bärsjal med i BB-väskan och hade läst Jean Liedloffs Continuum concept innan hon fick barn. Väninnan själv var nog väldigt inriktad på att få barnet till sig så fort som möjligt för att få igång amningen.
I det andra fallet så betyder ett himla ordnande just att personalen fick lite panik med att klampa och klippa navelsträngen, något som den mamman upplevde som väldigt jobbigt. Hon hade trots allt bara varit inne på förlossningen i 7 minuter innan barnet föddes, och eftersom lillungen mådde bra så var det ju helt onödigt att ha bråttom med något. Den här mamman blev ju ganska upprörd när jag sa att läkaren jag pratade med hävdade att det var sen avnavling som gällde, så jag får väl ta upp det nästa gång jag ska träffa en läkare igen.
Jag tror att personalen ibland känner att de inte fick "göra något" när det går så fort från att ett par kommer in tills det blir barn, att de kanske vill kompensera med att göra desto mer när barnet är fött. Jag kanske är helt ute och cyklar, men jag får den känslan ibland nämligen.