Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över
Har vi redan börjat här? (: Jag ligger efter..
Inlägg från: Monsterpannkaka
|
-
-
Haha, men folk är ju inte kloka. Vad roligt att du också varit på information idag..Chakito:
Jag skrev ju vad som hände i andra tråden.. kopierar in:Hej hörrni!
En spännande dag lider mot sitt slut.
har träffat min nya BM imorse som var jätte mysig och gullig och verkade vara sådär superglad över att träffa just Mig. HIhi.
Men sen, på bildvisning med en barnmorska från förlossningen..
Det hela började väldigt bra, de var mycket för hudkontakt och för bonding. Barnet kommer ut, de torkar snabbt av honom/henne med en handduk och sen direkt upp på bröstet. Sen vägs o mäts dem efter en timme eller två, inte innan.
Det låter bra.
Det livmoderssammandragande medlet får man Inte på rutin. Också bra.
När hon inte nämnde någonting om avnavling var ju lilla jag tvungen att fråga.. hehe..
Jag: "Hur ser era avnavlingsrutiner ut?"
Hon: "Ja, det beror på hur du menar?"
Jag:" Är det tidig eller sen avnavling?"
Hon: " Det beror på barnmorskan."
Jag:" Men vad betyder det? Är det 30 sekunder eller en minut eller fem minuter eller 30 minuter?"
Hon:" Nähä! Inte 30 minuter iaf!"
Jag:" Kan jag be om att få vara ifred i 30 minuter?"
Hon: " Det beror helt på hur barnet mår. Om det är medtaget eller inte. Det finns faktiskt tillfällen då det är bättre att navla av tidigt än inte. "
Jag:" När då?"
Hon:" Om det är medtaget."
Jag:" Som jag förstår det, så finns bebisens blod i moderkakan och när barnet kommer ut så finns det fortfarande syrefyllt blod kvar i moderkakan/navelsträngen. Om det får pulsera över klart så måste ju barnet få allt det blod den ska ha, med syre, och därför bli mindre medtaget?"
Hon:" Det är bra att du skaffar information. Men all information är stämmer inte."
Jag:" Så, ni har inga klarar rutiner på vad som gäller med avnavling?"
Hon:" Vi gör som våra överläkare säger.Du får vända dig till dem eller till förlossningsläkarna."
Jag: "Tack."
Hehe..Alltså, jag kunde inte riktigt låta bli att fråga ut henne inför alla. Det gick inte att ltåa bli! Det kliar ju i kroppen på mig när folk blir provocerade av enkla frågor :)
Sen försökte hon idiotförklara mig lite extra när jag kom fram och frågade mer i pausen.. men det gick tyvärr inte .Jag är fortfarande samma ;)Ja just det.. hon skulle läxa upp mig med gulsoten också..
och jag frågar käckt tillbaka om det är de senaste forskningen som hon talar om och i sådana fall om hon kunde hänvisa den informationen till någon källa. (Så ska man inte heller säga inför 40 personer tydligen)
och sen när jag skulle försöka bryta isen lite så sa jag(när det bara var vi)
"Jag har en ganska klar bild av hur min drömförlossning kommer att bli, det är därför jag frågar och vill veta så mycket. " (säger jag med ett leende)
Hon svarar:" Jag vill inte förstöra för dig. Det här säger jag endast för att Du inte ska bli besviken, men varje förlossning är unik. Det är ingen idé att du har allt uträknat i förväg, för det kommer ändå inte bli så."
Haha, tror ni jag kommer byta barnmorska om jag får henne på förlossningen? JAJAMENSAN!
Nu måste jag ju skriva ut all fakta och göra såna där fina markeringar och lägga i min förlossningspärm... :D -
Hehe..abuelita skrev 2010-03-24 23:15:11 följande:Sitter här och LER STORT, ja rent av fånflinar Alltså, vilken sjutusan till tuff brud du är!!! jag är verkligen djupt impad . Du får högsta betyg Allvarligt talat så gjorde du en verklig insats. Inte bara att du belyste viktiga saker inför de andra föräldrana, utan du gav denna okunniga barnmorska en läxa att lära sig; att man faktiskt kan säga "Jag vet inte men jag ska ta reda på det", och att man inte behöver skämmas för det, utan tvärt om visar det att man är en trovärdig person. Såna där svamliga svar visar ju tydligt att man inte kan sin sak och försöker dölja det. Pinsamt!! Förmodligen ser hon till att läsa på nu, så att hon slipper försättas i samma pinsamma situation igen.
Jag är exepert på att provocera folk.
När jag körde långtradare för ett år sedan ungefär, så störde det maaassor med människor. 155 meter över havet, liten, svart brud som pratar perfekt svenska.. Du kan föreställa dig ;)
Nu är jag lite skadad, så jag blir mer sådär: "Aha. Här kom jag på en öm punkt. Det här måste utredas..."
Undrar om hon egentligen visste vad hon ville göra men kände sig pressad av överläkarna, eller om hon bara blev störd över sin egna okunnighet. We will never know.. Men jag ska iaf byta BM om jag får henne på förlossningen ;) -
Det här tycker jag var skrämmande...abuelita skrev 2010-03-25 20:02:43 följande:Anna Karlssons doktorsavhandling Hemmapapporna är livsfarliga för barnen, som är uppe på nyheterna idag, är verkligen MYCKET intressant och förtjänar att tas på fullaste allvar.”När jag talar med människor inom den svenska sjukvården och frågar om de märkt att barn under ett år far illa när de tas om hand av sina pappor, bekräftas mina misstankar.Sjukvårdspersonalen vet att jag har rätt och att jag har kommit något viktigt på spåren.Men varför undersöker inte forskarna sambandet mellan hemmapappor och barnolycksfall?Varför skriver inte kvinnliga läkare böcker och informerar föräldrar om riskerna?De svar jag fått på mina frågor är beklämmande:- Vi vågar inte!- Vi får inga forskningsanslag!- Vi vill inte bråka!- Vi vill att det ska vara sant att män och kvinnor är identiskt lika! ”¨www.expressen.se/debatt/1.1930217/hemmapappor...Jag har jobbat på barnsjukhus i 8 år och redan där misstänkte jag att det ligger något i det som Anna Karlsson kommit fram till ..Så här tror jag att det är: De pappor som tar sitt fulla ansvar redan under graviditeten och är helt delaktiga och ansvarstagande under förlossningen och bondingen (och får sig en dos av oxytocinet och endorfinerna som seglar omkring mellan mamma och barn) är det inga problem med. Snittpappor brukar ha väldig nära band med sina barn och känna fullt ansvar, vilket jag tror beror på att det var de som bondade med barnet medan mamman låg på uppvaket.Jag kan ta min svärson som exempel. Det var han som läste gravidböcker och berättade för min dotter vad som var viktigt att tänka på, och han var även fullt delaktig under förlossningen (jag var med och doulade). Och han är verkligen den perfekta pappan. Jag har inte minsta tvivel på att barnbarnen är i lika trygga händer hos honom som hos min dotter. Frågan är bara vad som behövs för att papporna ska känna fullt ansvar redan under graviditeten? Under de här dryga 2 åren som jag varit aktiv på Familjeliv kan jag bara minnas att det varit 2 pappor som deltagit i mina trådar och tagit ansvar för att deras barn blivit sent avnavlade. Cyberdansken och Niklas moderator.
Kanske inte helt otippat och oväntat, men obehagligt.
Jag är hemskt nyfiken på vad man som kvinna och medveten/närvarande förälder väljer för man, att avla sina barn med..
Där tror jag problemet börjar; att många utgår ifrån att alla pappor vill eller ska eller kan, och sen när de inte har förmågan(o-uppövat eller o-prövat) så curlar nog många kvinnor istället.
Dvs, jag tror att många kvinnor "skapar" förutsättningar för sina barn/familjer eller hur man nu vill se det, som inte upplevs som ultimata.
Vad tror ni? -
det ser fenomenalt skojigt ut! Jag har kört buss under vintern och fastnat överallt på alla oplogade gator. Då har det också sett kul ut när jag har klättrat omkring och brutit ström o tömt luft ur tankar med min tjockis-mage :Dabuelita skrev 2010-03-26 12:28:41 följande:Ja det har du ju rätt i, hon kan förstås ha känt sig pressad av tanken på vad överstedoktorn skulle säga ( min ena papegoja, som jag övertagit från en familj med tonårsdöttrar , brukar säga ”VAD ska pappa säga” ). Istället för att börja så här, när du frågade om deras avnavlingsrutiner: "Ja, det beror på hur du menar?" , " Det beror på barnmorskan." , för att slutligen säga: " Vi gör som våra överläkare säger. Du får vända dig till dem eller till förlossningsläkarna." , borde hon faktiskt ha erbjudit sig själv att fråga läkarna, och inte säga åt DIG att göra det.. om hon nu inte haft ”Vad ska pappa säga?” i huvudet. (He he…, sitter här och ler åt bilden jag nu fick in i mitt huvud: Liten, svart, kaxig nollåttabrud med stor mage, som pratar söderslang….rattandes stooor lastbil )
Nu har jag pratat med en avdelninschef eller chefsbarnmorska eller något sånt (Elisabet) på Västerås BB och frågat om deras avnavlingsrutiner.
Hon tyckte för det första att en barnmorskas viktigaste uppgift är att: stå bredvid med händerna bakom ryggen och finnas redo när någonting oväntat händer"
sen avnavlingsrutinerna: " ett prematurt barn måste ju få så mycket blod som möjligt, det är väl självklart?då håller man barnet i en lägre nivå i ca 30 sekunder innan man känner om navelsträngen slutat pulsera och sen klipper man. för andra, så ja.. en minut kanske, sen brukar den ha slutat pulsera"
kort och gott, hon sa att de alltid känner på navelsträngen om den faktiskt har slutat pulsera innan man klipper
jag frågade om klampning, då sa hon: "klampa? det gör vi väl inte längre? eller, ja, inte jag iaf.."
snabbt om bedövning sa hon. " det är jätte bra att ha en positiv bild av hur man vill ha det och vad man önskar och vad man tror på, men kom verkligen ihåg att om det inte blir som du trott eller önskat så bli inte besviken för det. det kan finnas komplikationer som du inte kan påverka och då är det bara så. barnet är ju belöningen.."
åh, nu känns det superbra! vilken skillnad från den där barnmorskan jag träffade i onsdags? (: -
Medusan:
Aha! Jag hoppas på att få åka dit om en månad, (BF 25 april) men helst lite innan.. NU börjar jag bli otålig så det heter duga, ska jag berätta (:
Jag får uppdatera dig efter jag har förlöst med. Är det din första?
Abuelita:
Nä, jag ska ju såklart skriva i förlossningsbrevet att jag helst vill att de ska vänta 5 minuter eller mer innan de ERBJUDER Kennet att klippa ;) Här formulerar vi oss genomtänkt..
Men både Barnmorskan som ja träffade på bildvisningen och hon jag talade med nu uttryckte verkligen att det var viktigt med anknytningen närmsta timmen och att de inte alls ville gå in och störa, likaså med vägning och mätningen etc.. Så det behövs lite finslipning låter det som? (:
Jag är verkligen SÅ GLAD över att jag har läst all information i de här trådarna och att jag har så mycket information om förlossningen och det som kan ske. det känns oerhört tryggt och är till jätte mycket hjälp inför de mentala förberedelserna.
Stort tack Linda :)
Du borde ha någon sån där foto-adress, där man får skicka tack-kort efter förlossningen med en bild på bebisen. Skaffa en sån? :D -
Jag blir helt fascinerad över att du är så kreativ i dina tankar. JAg försökte mig på att erkänna för personalen nu i förlossningsbrevet hur tacksam jag är för att de tar mina önskningar på allvar och jag satt och funderade på hur de ska få ett stort tack för det efteråt med.abuelita skrev 2010-03-26 20:32:40 följande:Vad tycker ni om den här talgdanken som dök upp i min skalle nu? Jag försöker ju hela tiden fundera ut nya sätt att sprida information om sen avnavling, så att så många blivande föräldrar som möjligt ska nås av den. Och den här talgdanken, som jag inte själv kan avgöra om den är bra eller ej, var att det skulle stå något om sen avnavling i födelseanonnserna. Kanske "Tack till personalen som beviljade sen avnavling" . Jag tänker att dels blir blivande förläldrar nyfikna på vad sen avnavling är och börjar googla på det, och dels blir personalen stolta och glada när de får ett tack och erkännande för det, vilket kanske kan leda till att intresset för sen avnavling ökar hos förlossningsopersonal. Vad tror ni, är jag bara ute och cyklar, eller kan det rent av vara en bra idé ?
I en födelseannons funkar ju det med, fast det låter lite krystat kanske?
Men du har dock rätt, det måste ju ut i allmänheten på något bra sätt- att vi som blir behandlade med så mycket omtanke och respekt för våra önskemål ÄR tacksamma - liksom att personalen o chefer läser och ser..
Tåls att tänka på.
Läste förresten ditt långa inlägg om pappornas ansvar o allt med olyckor, men måste smälta och reflektera lite över det.. så det kommer nog ett svar från mig senare (: -
Åh jag sitter här med precis samma dilemma.vargaa skrev 2010-03-29 12:24:31 följande:Jag hade precis tänkt ta upp frågan om K-vitamin. Jag visste inget om det innan ett besök på föräldrautbildningen och kände direkt att detta måst jag fråga om. Kan det verkligen vara nödvändigt? Finns det ngn risk? Har hittat svar på frågorna i tåden nu, och står nu med frågan - vad borde jag välja för mitt barn? Att ge oralt om möjligt, eller att avstå helt?Ges K-vitamin om man föder hemma med barnmorska närvarande?
Oralt kan jag tänka mig att välja till det, men den där sprutan är jag inte alls säker på att jag vill ha...
Hur tänker ni ta reda på vad som gäller hos er? jag funderar på att åter igen ringa och fråga om just K-vitaminet.. med lite risk för att bli suckad åt :P -
hahaLillaVild skrev 2010-03-29 16:00:59 följande:Ingen aning...måste ta reda på det :P BM på visningen (då jag tog upp detta) förklarade sen med överlägsen röst för de övriga (som inte hade en aning om vad K-vitamin-grejen handlade om) att man ger spruta för att man sett att oral administration inte görs på rätt sätt, att det klarar man inte av själv, det blir inte bra osv... Svammel...som efter alla sådana frågor
Tänk att vi alltid blir idiotförklarade när vi ställer de bästa frågorna. Lite orättvist måste jag säga (:
Jag ska komma ihåg och fråga min BM vid nästa träff, 8/4 om k-vitamin och vad rutinerna är här i Västerås. Gillar jag inte svaret får jag ringa förlossningen och sen fortsätta klura därifrån.. :) -
abuelita: det här med pappor..
Det finns ingen som jag hellre skulle ha med mig än min sambo. Han är trygg och snäll och närvarande och tar upp svåra eller intima frågor med mig utan att känna ska meller att han rör vid något som inte har med honom att göra.
Hade jag haft en annan sorts relation, med en man som jag inte kände denna sorts öppenhet med hade jag ALDRIG velat ha med honom där.
Ska jag ligga utlämnad och blotta mitt innersta; både psykiskt och fysiskt måste JAG kunna lita på att den jag har med mig "Håller".
Min biologiska mor poängterade att hon verkligen ville vara med på min förlossning och jag tänkte "Hahaha! Troligt!" men i hennes värld var det en självklarhet att hon skulle vara med och inte Kennet..?
Är det en anledning till att vissa väljer att ha med en person till? I min värld är en förlossning väldigt privat och ska endast röra dem som är inblandade- moder och far..
(Nu tänker jag inte på kulturella uttryck, utan tänker endast utifrån min och den här situationen.)
Kort och gott, jag tror jätte mycket på att vissa kvinnor har med sina män fastän de inte alls känner sig förstådda eller att de får sina behov tillfredställda av sin partner.
Hör det också till att man inte kan uttrycka vilka behov man faktiskt har? Inte ställer krav?