• Ecorel­le
    Äldre 25 Mar 11:00
    2098868 visningar
    7938 svar
    7938
    2098868

    Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

    Monsterpannkaka skrev 2010-03-24 22:07:45 följande:
    Åh, vad bra! Håller med Abuelita om att du får högsta betyg. Det behövs minst en sån som du på varje förlossningsvisning, då kanske det hade blivit lite ändring i det här landet, .
  • Ecorel­le
    Äldre 25 Mar 22:30
    #52
    abuelita skrev 2010-03-25 20:02:43 följande:
    Anna Karlssons doktorsavhandling  Hemmapapporna är livsfarliga för barnen, som är  uppe på nyheterna idag,  är verkligen MYCKET intressant och förtjänar att tas på fullaste allvar.”När jag talar med människor inom den svenska sjukvården och frågar om de märkt att barn under ett år far illa när de tas om hand av sina pappor, bekräftas mina misstankar.Sjukvårdspersonalen vet att jag har rätt och att jag har kommit något viktigt på spåren.Men varför undersöker inte forskarna sambandet mellan hemmapappor och barnolycksfall?Varför skriver inte kvinnliga läkare böcker och informerar föräldrar om riskerna?De svar jag fått på mina frågor är beklämmande:- Vi vågar inte!- Vi får inga forskningsanslag!- Vi vill inte bråka!- Vi vill att det ska vara sant att män och kvinnor är identiskt lika! ”¨www.expressen.se/debatt/1.1930217/hemmapappor...Jag har jobbat på barnsjukhus  i 8 år och  redan där misstänkte jag att det ligger något i det som Anna Karlsson kommit fram till ..Så här tror jag att det är: De pappor  som tar sitt fulla ansvar redan under graviditeten och  är  helt delaktiga och ansvarstagande under förlossningen och  bondingen (och får sig en dos av oxytocinet och endorfinerna som seglar omkring mellan mamma och barn)  är det inga problem med.  Snittpappor brukar ha väldig nära band med sina barn och känna fullt ansvar, vilket jag tror  beror på att det var de som bondade  med barnet medan mamman låg på uppvaket.Jag kan ta min svärson som exempel. Det var han som läste gravidböcker och berättade för min dotter vad som var viktigt att tänka på,   och  han var även fullt delaktig under förlossningen (jag var med och doulade).  Och han är verkligen den perfekta pappan. Jag har inte minsta tvivel  på att  barnbarnen är i lika trygga händer hos honom som hos min dotter. Frågan är  bara  vad som behövs för att papporna ska  känna  fullt ansvar redan under graviditeten?  Under de här dryga 2 åren som jag varit aktiv på Familjeliv  kan jag bara minnas att det varit  2 pappor som deltagit i mina trådar och tagit ansvar för att deras barn blivit sent avnavlade.  Cyberdansken och Niklas moderator.
    Min man är ju som redan nämnt inte jättebra på att tackla utbildad personal, men jag har två väninnor vars män varit järnmän på förlossningen. Den ene körde ut de barnmorskor som han inte tyckte om, tyvärr slutade deras första förlossning med ett snitt, ett väl överlagt sådant då väninnan och maken stände in sig på toaletten och diskuterade saken, annars hade han nog varit stenhård på sen avnavling också. Min andra väninnas man har också varit underbar och han har verkligen pondus, så om han ( och väninnan ) bara vetat om att det var väldigt viktigt med sen avnavling så hade han absolut hindrat alla från att komma i närheten, utan tvekan. Nu visste de tyvärr inte det och det var ett himla ordnande direkt när det välmående barnet kom ut ( trots att läkaren på Wisby BB sa till mig att de alltid navlade av sent när barnen mådde bra, ). Nästa barn lär de väl inte ens föda på sjukhus, annars hade nog den mannen slagit näven i bordet.
  • Ecorel­le
    Äldre 26 Mar 15:30
    #67
    abuelita skrev 2010-03-26 00:34:26 följande:
    (Puh, det blev lite körigt här, deltar nämligen i en livlig diskussion om det här på Facbook nu också, plus att jag har skrivt om det på bloggen)Jag tror att väldigt många människor, både kvinnor och män, har svårt att tackla utbildad personal. Inte många som är så tuffa som Monstepannkaka   Men det skulle verkligen behövas fler såna tuffingar.Men din man behöver ju inte göra det eftersom ni föder hemma. Och då kan jag tänka mig att han är en närvarande och inkännande pappa.  Har jag inte rätt?Jag vet ju att det varit massor här i trådarna vars män har agerat navelsträngsvakt och sett till så att barnen blivit sent avnavlade. När jag skrev att det bara var 2 pappor som engagerat sig här  och sett till att deras barn fått sen avnavling, så menade jag  att det alltså var de som tog initiativet att ta reda på  viktig information inför förlossningen, bl.a  om sen avnavling. Jag menar alltså att övriga ansvarstagande pappor har inte själva varit drivkraften,  utan de har fattat galloppen när deras partners tagit reda på information och  gett  dem instruktioner. Vilket minsann inte är fy skam, eftersom många andra pappor inte ens lyssnar. Men det är klart att det finns väldigt många mammor också som inte tar sitt ansvar. Och sen har vi ett stort problem med mammor som inte släpper in papporna. Då är det inte så lätt för dem. Dina kompisar  vars barn föddes med snitt, kände de alltså till det här med sen avnavling men inte att det går att göra vid snitt?  Och det andra paret, fick de barn nyligen, efter att du fått beskedet från läkaren att de alltid navlar av sent när barnet mår bra?   (Grrrr, man kan tydligen aldrig lita på att det stämmer när någon inom mödra/förlossningsvård säger något om avnavlingsrutinerna) "Ett himla ordnande", var det alltså en massa onödigt störande  under bondingen, inklusive tidig klampning?   Gloria Lemay, en kanadensisk barnmorska som både  ägnar sig åt hemförlossning och utbildar nya barnmorskor, kallar det här för  "fire drill",  när  förlossningspersonalen är så ivriga och  uppe i varv och bara inte kan  låta bli att  "stjälpa till" när barnet är fött, trots att det mår bra  och inte behöver någon  hjälp alls , utan bara behöver få lämnas ifred och bonda med föräldrarna .
    Min har såklart varit väldigt bra hemma, men inte ens efter att ha fött tre barn ( två hemma ) så skulle jag kunna lita på att han tog sitt "ansvar" och körde ut barnmorskor som jag inte gillade eller vaktade navelsträngen om jag var för trött för att vakta den själv.
      I de andra fallen så tror jag att min väninna och hennes man blev lite ställda när det blev snitt, de var ju väldigt inne på en så naturlig födelse som möjligt, väninnan hade bärsjal med i BB-väskan och hade läst Jean Liedloffs Continuum concept innan hon fick barn.  Väninnan själv var nog väldigt inriktad på att få barnet till sig så fort som möjligt för att få igång amningen.
      I det andra fallet så betyder ett himla ordnande just att personalen fick lite panik med att klampa och klippa navelsträngen, något som den mamman upplevde som väldigt jobbigt. Hon hade trots allt bara varit inne på förlossningen i 7 minuter innan barnet föddes, och eftersom lillungen mådde bra så var det ju helt onödigt att ha bråttom med något. Den här mamman blev ju ganska upprörd när jag sa att läkaren jag pratade med hävdade att det var sen avnavling som gällde, så jag får väl ta upp det nästa gång jag ska träffa en läkare igen.
      Jag tror att personalen ibland känner att de inte fick "göra något" när det går så fort från att ett par kommer in tills det blir barn, att de kanske vill kompensera med att göra desto mer när barnet är fött. Jag kanske är helt ute och cyklar, men jag får den känslan ibland nämligen.
  • Ecorel­le
    Äldre 27 Mar 16:40
    #80
    abuelita skrev 2010-03-27 16:27:39 följande:
    Här har jag översatt stycket om K-vitamin  i Notes on Birthing , av Michel Odent (finns väldigt mycket intressant där) www.waysofthewisewoman.com/dr-michel-odent-no... Vilka är riskerna/fördelarna med att låta ditt barn få en  K-vitamin- injektion efter födseln? Idag finns det många skäl att avdramatisera ämnet och samtidigt lugna  både de föräldrar som överväger att avsäga sig  injektionen och de som tänker att tillåta den. Till de föräldrar som vägrar injektionen kan vi meddela att de inte tar en stor risk, eftersom risken för  att  barn som ammas ska  få en blödningssjukdom  p.g.a.  k-vitamin-brist är ungefär en på  15.000. Det är även troligt att riskerna är ännu lägre om både födseln  och  amningsstarten  varit  ostörd. Min åsikt är att k-vitaminbrist på spädbarn under amningsperioden  förmodligen  är lika onaturlig  som viktminskning hos nyfödda (det här var intressant!!!). Efter tusentals år av kulturellt kontrollerande av förlossning och amning  underskattar vi  mängden  "colostral mjölk", och därför även  mängden  av k-vitamin,  som ett människobarn  har programmerats att få i sig  under de första dagarna efter födseln. En noga genomförd  japansk studie visade att barn som konsumerar 350 ml bröstmjölk under de första tre dagarna efter födseln är skyddade mot K-vitaminbrist. Låt oss också komma ihåg att k- vitaminbrist är ovanlig bland bebisar som ges modersmjölksersättning (all modersmjölksersättning  är numera k-vitaminberikad) . Föräldrar som accepterat  injektionen kan känna skuld och oro efteråt när de hör talas  om  de två brittiska studier som tyder på att k-vitamin som  injiceras vid födseln (inte k-vitamin som ges oralt) är en riskfaktor för barncancer. Dessa föräldrar måste lugnas  eftersom de brittiska resultaten inte har bekräftats av andra studier som gjorts , bland annat en gedigen svensk studie som involverar  mer än en miljon barn (undrar just vad detta är för studie!?!?) . Men man kan inte dölja det faktum att den rutinmässiga injektionen  av 1 mg  k-vitamin vid födseln alltid ges i kombination  med 10 mg propylenglykol och 5 mg fenol (vad är nu detta?!?)  , vars effekter är okända. Det här att det inte skulle vara naturligt med viktminsking hos nyfödda är verkligen intressant!!!  Blgebo och Ecorelle, ni som har fött helt naturligt, har era barn haft någon viktminsking i början som alla bebisar brukar ha? 
    Eh, ja, det var en bra fråga. Min dotter hade nog en liten viktminskning för hon vägde 4060 g när hon föddes och 3985 g när hon var på läkarbesök 4 dagar gammal.
      Min son är lite svårare att säga, eftersom vågen vi hade bara gick till 5 kg och den gick sönder när vi vägde honom på den, , men då var även en skärbräda på 150 g med på vågen. 4 dagar gammal vägde han 5040 g.
  • Ecorel­le
    Äldre 28 Mar 10:29
    #89
    abuelita skrev 2010-03-27 21:25:41 följande:
    Nu har jag googlat på vad som är ”normal” viktminskning de första dagarna, och det är 10% av födelsevikten.  Ett 5-kilosbarn minskar  alltså 500 gram (om jag inte har hål i huve), och skulle  då således väga 4500 g. .
    Ja, i så fall tror jag inte att något av mina barn ( inte ens den äldste, sjukhusfödde ) har minskat så mycket som 10 %. De har varit ivriga ammare från första stund och bott vid bröstet dag och natt ( pojkarna var de största "iglarna" ).
      När min yngste son föddes ammade jag dessutom ännu storasyster, så det fanns gott om mjölk redan när han kom. Det var så skönt att han föddes hemma, för annars hade ju personalen velat tilläggsmata honom på rutin, fastän det inte hade behövts...
  • Ecorel­le
    Äldre 29 Mar 17:18
    abuelita skrev 2010-03-29 14:08:19 följande:
    Jag vet faktiskt inte om alla förlossningar har valmöjligheten  att  ge k-vitamin oralt eller via injektion.  Hoppas ni som tar reda på det meddelar oss här i tråden.Intressant är i alla fall det som  Mia 567 skrev om Österrike :”Jag bor i Österrike och här far bebisen en oral dos vid födseln och sen en till efter ngr veckor (kan ev. vara ngn mellan ocksa). Varan barnläkare förklarade att  man ger oral dos är för att det finns en stor risk för en överdos av k-vitamin vid injektion men om man ger oralt sa tar inte kroppen upp det (eller skadas av det) om det blir för mkt. Jag kommer inte ihag varför det var skadligt med överdos vid injektion.”Och sen kan man ju undra hur det kommer sig att 2 brittiska studier har kommit fram till att k-vitamininjektion, men inte oralt, ökar risken för barncancer. Och  hur den svenska studien kommit fram till att det inte gör det, trots att  i princip alla svenska barn injicerats med k-vitamin vid födseln.  Förstår någon hur man kan komma fram till det när det inte finns någon kontrollgrupp, alltså barn som inte injicerats med k-vitamin? 
    Nej, de kom ju knappast och tiggde och bad att vår son skulle vara med i en sådan studie när de inte fick ge honom K-vitamin på första läkarkontrollen när han var 5 dagar gammal, {#lang_emotions_undecided}.
      Enligt min hem-BM så är det inte nödvändigt alls att ge det, men jag vet inte huruvida närvarande hembarnmorskor har med sig det till de nyfödda barnen.
  • Ecorel­le
    Äldre 29 Mar 21:29
    SchumiFerrari skrev 2010-03-29 20:26:12 följande:
    KOlla in den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-3-149/m51652937-16.ht...Har lust att svara på något sätt till inlägg 159 men känner att jag har för dåligt på fötterna... Det finns ett sjukhus i england där det inte ges och de barnen klara sig utmärkt... Samma vid hemförlossningar... Så barnen klara bra av att koagulera sitt blod själva speciellt vid sen avnavling och sanbb amningsstart
    Jag har svarat på den men orkade verkligen inte läsa speciellt mycket. Det är klart att tex för tidigt födda barn hade dött om de varit födda där, men det är många komplikationer som sjukhusen och deras rutiner själva är ansvariga för, men det är det ju knappt någon som tror på. Det är nog det jag tycker är konstigast med Sverige och sjukhusförlossningar, först skapas så mycket stress hos kvinnan med många rutiner och diverse onaturliga saker som en värkstimulerande dropp, livmodersammandragande medel etc. att mycket kan gå galet, men sedan är kvinnorna otroligt tacksamma över att de födde på sjukhus trots klipp, sugklocka, akutsnitt eller en moderkaka som behövde opereras bort...
  • Ecorel­le
    Äldre 29 Mar 21:32
    Monsterpannkaka skrev 2010-03-29 20:02:59 följande:
    abuelita: det här med pappor..Det finns ingen som jag hellre skulle ha med mig än min sambo. Han är trygg och snäll och närvarande och tar upp svåra eller intima frågor med mig utan att känna ska meller att han rör vid något som inte har med honom att göra.Hade jag haft en annan sorts relation, med en man som jag inte kände denna sorts öppenhet med hade jag ALDRIG velat ha med honom där. Ska jag ligga utlämnad och blotta mitt innersta; både psykiskt och fysiskt måste JAG kunna lita på att den jag har med mig "Håller".Min biologiska mor poängterade att hon verkligen ville vara med på min förlossning och jag tänkte "Hahaha! Troligt!" men i hennes värld var det en självklarhet att hon skulle vara med och inte Kennet..?Är det en anledning till att vissa väljer att ha med en person till? I min värld är en förlossning väldigt privat och ska endast röra dem som är inblandade- moder och far.. (Nu tänker jag inte på kulturella uttryck, utan tänker endast utifrån min och den här situationen.)Kort och gott, jag tror jätte mycket på att vissa kvinnor har med sina män fastän de inte alls känner sig förstådda eller att de får sina behov tillfredställda av sin partner. Hör det också till att man inte kan uttrycka vilka behov man faktiskt har? Inte ställer krav?
    Om jag nu skulle bli tvungen att föda barn på sjukhus så finns det heller ingen som jag hellre skulle vilja ha med än min man, det är en självklarhet att han ska vara med när våra gemensamma barn föds och han är en stor trygghet för mig, ÄVEN om han skulle ha svårt med att mota bort besvärliga personer och säga nej till saker. Sedan skulle jag väl kanske vilja ha med mig en rutinerad hem-BM som kunde be folk dra dit pepparn växer om jag skulle vilja det, men jag skulle aldrig välja någon annan framför min egen man, {#lang_emotions_heart}.
  • Ecorel­le
    Äldre 29 Mar 22:54
    SchumiFerrari skrev 2010-03-29 22:18:27 följande:
    Det är fr att folk haar en så otoligt naiv tilltro till svensk sjukvård... Man har effektivt tagit bort synen på graviditet och frlossning som et friskt och naturligt tillstånd till något som behöver behandlas...
    Ja, jag tror att det är något av det som retar mig mest, att sjukvården i princip förväntar sig att något ska gå galet, det är ibland som en självförutsägande profetia...
  • Ecorel­le
    Äldre 19 Apr 14:34
    Monsterpannkaka skrev 2010-04-19 12:32:09 följande:
    Precis! Håller med Chakito!Jag är hemskt tydlig(Som arga snickaren ungefär, haha) och kommer bara säga: "Nej, det här kommer inte fungera. Finns det någon som kan byta ut dig?" (läs: Byt ut dig själv frivilligt or I will throw you out the fucking window)Får jag ett snäsigt svar då, så låser jag in mig på toaletten och kommer förlösa där med min sambo, endast. Det är liksom valmöjligheten? ICKE att de får förstöra genom att ha en taskig attityd. Det naturliga förloppet tänker jag INTE låta stanna av för någon knäpp kärring promt ska stå och dividera med mig i det läget. Glöm det! Oj, nu blir jag upprörd bara jag tänker på det. ;)Hon jag talade med när jag ringde till Västerås sa även ungefärligt: "Det bästa är om man som barnmorska kan stå med händerna bakom ryggen och bara följa förloppet."Hon har så rätt.
    Fast det är nog bättre om din sambo kan slänga ut barnmorskan så slipper du, . Min väninna har en stor och bredaxlad karl som inte drog sig för att mota ut de barnmorskor de inte gillade när hon skulle föda barn, .
Svar på tråden Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över