abuelita skrev 2010-03-29 15:17:22 följande:
Eftersom det har pratats lite om papporna här nu, så kanske det kan är dags att försöka få en öppen diskussion om det här mycket känsliga ämnet? om någon känner för det? Det här är nämligen lika känsligt som påståendet att hemmapapporna skulle bära skulden till att fler barn råkar ut för allvarliga olyckor i hemmet . Ja så känslig att det knappt går att prata om. Inte minst svårt är det att ta upp det med sin partner. Men det är viktigt att man ändå försöker göra det. Det kan nämligen vara som med ”överfrallan och underfrallan” (den gamle mannen som på dödsbädden avslöjar för sin fru att han under alla år tagit överfrallan eftersom han trodde att hon tyckte bäst om underfrallan, trots att han egentligen helst ville ha underfrallan, och hur hon då avslöjar att hon gjort likadant – hon tyckte bäst om överfrallan men tog underfrallan! ) Jag tror alltså att det är lika vanligt att kvinnan egentligen inte vill ha mannen med som att han helst skulle vilja slippa, men ingen av dem klarar av att ta upp frågan. Men jag tror faktiskt det kan vända om man helt öppet och ärligt diskuterar igenom det. Självklart tror jag att det i många fall verkligen är så att mannen är ett bra stöd och att kvinnan då mer än gärna vill ha honom med. Åtminstone när det gäller män som varit intresserade och fullt delaktiga redan under graviditeten. Och vid hemförlossningar tror jag det är vanligare.. Har nämligen hört många hemmaföderskor berätta att mannen varit ett väldigt bra stöd (även om några antytt motsatsen). Men det är sällan jag hört någon kvinna spontant säga det om sin man när hon fött på sjukhus. Säkert beror det här mycket på att männen kan känna sig både överflödiga och maktlösa bland alla ”experter” , och att den enda uppgift som brukar anses vara pappans är att klippa navelsträngen. Michel Odent tycker ju att män inte har något i ett förlossningsrum att göra (vilket han fått mycket kritik för) . Han tycker alltså inte ens att han själv har något där att göra och brukar därför befinna sig i ett annat rum (han jobbar numera bara med hemförlossningar), och då försöka uppehålla mannen i huset med andra sysslor så att han inte ska gå in och störa den födande kvinnan.. Men jag kan tänka mig att när en förlossningsläkare är med, i synnerhet den världsberömde Michel Odent, så känner sig männen överflödiga även i hemmet. När jag själv jobbade på förlossningen såg jag faktiskt inte många pappor som var till bra stöd . Ja det hände t.o.m. flera gånger att barnet ”passade på” att födas när pappan gick ut en stund ( t.ex. för att flytta bilen ). Michel Odent pratar om detta på det här klippet ur The Other Side Of The Glass ( filmen som vänder sig till blivande pappor) . Hoppas ni hänger med i hans engelska med kraftig fransk brytning.
">
" target="_blank">
Jag skulle inte lita på någon annan såsom jag litar på min sambo och dessutom anser jag att barnet är hans lika mycket som mitt och därmed har han lika mkt rätt att delta. Hur man sen vill att pappan ska agera är en annan sak. Jag har dock fullt förtroende för min sambo och vet att han kommer att vara det bästa stödet för mig. Han är den som känner mig bäst och det är han som varit med på andningsträning och som lyssnar när jag maler på om dykartekniken och önskemål om hur jag vill ha det. Ingen annan kan ge mig den tryggheten. Och som sagt är barnet hans lika mkt som mitt. Han har rätt att vara med när det kommer till världen.