• Äldre 7 Apr 15:55
    2099522 visningar
    7938 svar
    7938
    2099522

    Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

    Vilvarin skrev 2010-04-07 12:45:53 följande:
    Intressant tråd! Ska läsa mer, men som neosyrra undrar jag direkt hur det skulle vara möjligt för oss att utföra HLR på säg en prematurfödd bebis som föds med kejsarsnitt med moderkakan kvar.. För det första är det inte praktiskt möjligt, så som sjukhuset jag jobbar på idag är byggt, att minst 2 personer till, sterilklädda, skulle få plats i snittsalen. Dessutom behöver vi vårat återupplivningsbord för att kunna utföra en vettig HLR, och jag kan inte se hur vi skulle nå att lägga barnet där medan moderkakan är kvar i mamman. För många gånger är det BRÅTTOM.Säger inte att jag inte håller med dig. Men jag tror det är en låång väg dit.

    Hej Vilvarin och mycket välkommen till tråden!    
    Det är verkligen värdefullt med någon som jobbar inom förlossning - eller neonatalvården som deltar här, så jag hoppas du vill vara kvar.

    På bl.a. Darlington Memorial Hospital I England gör de HLR med intakt navelsträng sedan några år. 
    Jag har full förståelse för att det kan verka praktiskt ogenomförbart om man har jobbat på ett helt annat sätt.
    Men jag tror att när man väl blir medveten om hur viktigt det är att barnet få behålla syreförsörjningen från navelsträngen och allt sitt blod och sina stamceller så kan jag tänka mig att man kan bli rätt så uppfinningsrik.

    Och medan man väntar på att de praktiskta problemen ska lösa sig kan man hålla  de medtagna  och prematura barnen under placentanivå i 30 sekunder, eller kortare tid,  om det bedöms vara  alldeles för akut, och då samtidig ”mjölka” navelsträngen.  Om barnet hålls under placentanivå  hinner det på bara 30 sekunder få  nästan hela placentatransfusionen (ca 30-50% av barnets totala blodvolym)

    Se den här videon med Judith Mercer, som är en framstående forskare på det här området.

    ">



    David JR Hutchon , som har infört HLR med intakt navelsträng på Darlington Memorial, skriver så här i ett rapid respons i British Medical Journal:.


    As Weeks points out, in these days of technology, it is perfectly feasible to resuscitate the baby with the cord intact. Preparation before birth must be made to allow resuscitation to commence as soon as it is found to be necessary. When this involves support rather than active resuscitation then it can be done on the delivery table or on the mothers abdomen or thighs. However when the neonate is profoundly asphyxiated and intubation or circulatory support is necessary, then the full facilities of the resuscitaire are necessary to do this effectively. We have shown how it can be done at caesarean section. (1,2) The method we showed at the British International Congress in Obsetrics and Gynaecology in London in July this year could be adopted by every consultant unit in the country without any additional resources. It is particularly important for these babies to have a normal blood volume as their vascular system transforms from a fetal to an adult pattern. Yet these are also the babies in whom resucitation faciliteis cannot be compromised by either delay or deficient facilities. Providing full resuscitation facilities at normal and assisted vaginal delivery may need some modification of the resuscitation equipment currently available.
    We have a guideline for delayed cord clamping in our hospital.
    http://www.bmj.com/cgi/eletters/335/7615/312#174948


    Återkommer strax med lite som  jag saxat ur mail som jag under 3 år fått från  både Hutchon, Mercer och några till som gör HLR med intakt navelsträng.

  • Äldre 7 Apr 16:19

    Här kommer det som jag saxat ur mail:

    “The Dragger resuscitaire can be brought right up to the side of the Caesarean section table, with a sterile drape over the resuscitaire to stop contaminating the operating table. The pediatrician also needs to be scrubbed gown and gloves and can initiate the resuscitation. The left lateral tilt on the operating table is removed and the table raised so there is about 20cm difference in height above the baby. We do this in the right side of the mother so the obstetrician needs to go round to the other side of the table if the assistant is not able to cope with any bleeding etc in the first few minutes before the cord is clamped,cut and the baby and resuscitaire moved away. We have been prepared to put the placenta intact over with the baby but so far the placenta has not delivered in time. "
     


    “If the Neonatal Resuscitation Program people (who certify medical personnel to do neonatal resuscitation) would ever do research on improved outcomes in resuscitation with an intact cord, the national practice in the United States would change overnight.”


    “Amazing is that basic physiological principles seem to have been forgotten, that blood from the placenta must be transferred to the capillaries surrounding the alveoli before the lungs will be able to receive oxygen. How can this situation be changed???


    *They cut the cord simply to get the baby out of the OB's way and move him over to the table where the pediatric team can work on him. Convenience and routine are the only reasons. Of course the baby is breathing via the cord, this practice makes no sense and at home births we would work on the baby right by the mother or on her belly or between her legs. Separating a distressed baby from its mother is the worst thing you can do, in every respect.”

     
    “Better bring the resuscitation to the infant instead of the infant to the resuscitation. The trouble is that there are not many providers who are willing to go out of their way to resuscitate in a different place when they still think you are doing the baby harm by not clamping the cord.”

    Och här är några viktiga länkar :

    Iatrogenic resuscitation
    http://www.cordclamp.org/Iatrogenic%20Resuscitationxx.htm

    Neonatal resuscitation - Life that failed

    http://www.obgyn.net/pregnancy-birth/pregnancy-birth.asp?page=/pb/articles/neonatal-resuscitation


     

  • Äldre 7 Apr 16:26
    Vilvarin skrev 2010-04-07 16:15:56 följande:
    Att hålla även prematura barn under placentanivå i 30 sekunder är något som så vitt jag vet (de gånger jag är med) alltid tänks på! Undantaget de fall då man vet att barnet redan mår mycket dåligt inne i magen och bedöms kunna må bättre "i våra händer".Hur det går till på alldeles normala förlossningar kan jag dock inte svara på.. :)
    Låter verkligen bra att det är så många som tänker på att hålla prematura barn under placentanivå.

    Det är alltså fortfarande meningen att de medtagna barnen  ska vara "i era händer", men kvar hos  mamman med navelsträngen intakt.
  • Äldre 7 Apr 16:27

    Och här har jag översatt  en intressant intervju med Judith Mercer  :


    ”Jag hade en uppenbarelse vid en hemförlossning 1979.
    Ett barn som föddes mycket snabbt, med navelsträngen 2 ½ varv runt halsen, var vit som ett lakan, slapp och lealös och andades inte. Jag var riktigt rädd att jag inte skulle lyckas återuppliva honom. Jag placerade honom på sängen, virade omedelbart undan navelsträngen från halsen, torkade och stimulerade honom, men utan att han visade några livstecken. Pulsen var långt över 100 och navelsträngen pulserade kraftigt. Jag märkte att i takt med att blodet pulserade tillbaks till honom ändrades den blekvita färgen till rosa. Efter ca 1½ minut började han sträcka på armar och ben, öppnade ögonen och tog ett försiktigt andetag. Sen tittade han på oss som om han undrade "Varför denna uppståndelse?" Och han skrek inte.
    Eftersom jag på den tiden trodde att barn måste skrika försökte jag få honom att göra det, men utan att lyckas .
    Han ammade mycket bra, och när jag senast såg honom, vid ett års ålder,  var han ett helt normalt barn.


    Jag visste att jag hade sett ett mirakel, ett som jag aldrig skulle fått uppleva på sjukhuset. Där skulle vi ha klippt navelsträngen och tagit iväg barnet för återupplivning. Därmed skulle vi ha förnekat honom just det han behövde - möjligheten att få ta emot det blod som under födelseprocessen pressats ut ur hans kropp och som p.g.a. den strama navelsträngen runt halsen inte kunde pulsera tillbaks till honom .


    Detta kom att markera början till min forskarkarriär. Jag lovade att vid någon tidpunkt i mitt liv skulle jag forska på det jag nu hade sett men inte helt förstod.
    Det var alltså en personlig erfarenhet som kom att leda mig in i mitt forskningsområde. När jag började fråga kollegor och andra utövare om deras avnavlingsmetoder fann jag en stor variation i både utövanden och trosuppfattningar. När jag sökte i litteraturen fann jag en allmän brist på evidensbaserade rekommendationer för avnavlingspraxis. Allt verkade vara bildat på personliga åsikter eller grundat på felaktiga eller inkonsekventa forskningsresultat. Men samtidigt märkte jag att etiologin (läran om orsakssamband ) gällande många problem som nyfödda drabbas av inte var känt, och fortfarande inte är känt. Symptomen är ofta motsatsen till vad som händer när man väntar med att klampa navelsträngen. Jag märkte också att dessa problem sällan uppstår i miljöer där barnet har en naturlig fysiologisk övergång. Så jag undrade om tidig avnavling kunde orsaka några av dessa problem. ”


    http://www.scienceandsensibility.org/?p=810

  • Äldre 7 Apr 16:49
    Vilvarin skrev 2010-04-07 16:29:45 följande:
    Jag förstår hur du tänker. Och jag skulle inte säga nej till att prova, men om du hade sett snittsalen (där alla akuta snitt sker - planerade vore en helt annan sak!) skulle du förstå att det i dagsläget är omöjligt. Återupplivningsborden är STORA och det är alltid minst två personal vid bordet utöver operationspersonal som jobbar med snittet. Men vår förlossningsavdelning kommer inom några år att få nya lokaler så jag lovar att höra med läkarna på jobbet vad dom har för syn på det här! Kanske kan föda en ide om hur man bör planera den nya förlossningen!
    Jag förstår om det i dagsläget inte är möligt att göra livräddning med intakt navelsträng på akuta snittbarn, när snittsalen ser ut som den gör. 

    Vore verkligen helt underbart om du kunde höra med läkarna om vad de har för syn på det här, så att det kanske kan leda till att den nya förlossningen planeras utifrån  det 

    Under tiden kanske det ändå går att hålla de medtagna barnen under placentanivå en liten stund och mjölka navelsträngen?  Vad tror du om det?
  • Äldre 7 Apr 17:06
    Monsterpannkaka skrev 2010-04-07 12:33:29 följande:
    Åh, men såklart. Det har aldrig slagit mig att den dikten skulle kunna kopplas till det.Jag tänkte på en annan sak.. när du tar upp separationsångesten. Om modern inte är närvarande, drogad eller sjuk eller helt enkelt inte vill ha sitt barn, men håller det fysiskt.. blir det skillnad då? Kan nyfödda och väldigt små barn, känna skillnad på närvaro och icke-närvaro? vad tror du?
    En väldigt bra fråga!  Och jag tycker Lia och bäbisen har svarat riktigt bra också. Men jag skulle ändå vilja försöka svara på vad jag tror om det här,   lite senare i kväll när jag får tid. 
  • Äldre 7 Apr 17:15
    Vilvarin skrev 2010-04-07 17:07:28 följande:
    Som sagt görs det redan ju! ;) Tyvärr kan inte jag påverka om det nu inte är alla barnmorskor som gör så eftersom vi inte ens får vara inne i snittsalen under snittet. När det gäller normala förlossningar har jag som sagt ingen aning, men då vi alltmer börjar vara med inne på förlossningssalen ska jag hålla utkik om jag har turen att va med.
    Wow,  du menar alltså att de medtagna barnen hålls underplacentanivå innan de navlas av?!?! Jag trodde du menade  att det bara var prematurerna.
    Det här blir ju bara bättre och bättre
  • Äldre 8 Apr 01:46
    Monsterpannkaka skrev 2010-04-07 12:33:29 följande:
    Åh, men såklart. Det har aldrig slagit mig att den dikten skulle kunna kopplas till det.Jag tänkte på en annan sak.. när du tar upp separationsångesten. Om modern inte är närvarande, drogad eller sjuk eller helt enkelt inte vill ha sitt barn, men håller det fysiskt.. blir det skillnad då? Kan nyfödda och väldigt små barn, känna skillnad på närvaro och icke-närvaro? vad tror du?

    Ja jag tror faktiskt det blir skillnad om mamman håller barnet fysiskt , även om hon "inte  vill" ha sitt barn. För någonstans djupt inom sig tror jag ändå att varje mamma vill det, men omständigheterna kanske har gjort att hon  inte kan ta hand om  barnet, och hon har kanske därför intalat sig själv att hon inte ens tycker om det , trots att det egentligen är omständigheterna hon inte tycker om, ja kanske rent av hatar..

    Och jag tror faktiskt att både hon själv och barnet känner av den där äkta känslan  längst där inne i kärnan, vilken de kommer mer i kontakt med om de är fysiskt nära varandra.

    Detta, som  har jag kopierat ur ett av mina gamla blogginlägg, hoppas jag kan göra det här lite mer begripligt:

    Följande berättelse hörde jag på ett Föreningen Föda hemma-möte på 80-talet:
    En mamma som förlösts med kejsarsnitt hade fortfarande efter ett par dygn ännu inte vaknat upp ordentligt ur narkosen utan låg kvar på uppvaket,  då en ovanligt klok psykolog råkade besöka sjukhuset. När BB-personalen förklarade, som svar på hennes fråga om mamman hade träffat sitt barn, att hon naturligtvis inte orkade det beordrade psykologen dem att genast gå iväg med barnet till mamman. Och så fort barnet lades vid hennes bröst vaknade hon upp och blev helt klar. Hon kunde till och med börja amma med detsamma.


    När jag själv arbetade på BB och kom tillbaks till jobbet efter några dagars ledighet fick jag rapport om ett barn som var väldigt slött och apatiskt och inte ville äta. Mamman hade blivit sövd omedelbart efter förlossningen eftersom moderkakan hade fastnat (vilket den lättare gör när den är sprängfull med blod efter  tidig avnavling) och måste tas ut "för hand" under narkos. Den här mamman hade alltså inte heller vaknat upp ordentligt. Vid det laget hade jag redan lagt mig i så mycket om rutinerna där på BB och förlossningen att mitt arbete hängde på en skör tråd. Men a mam´s got to do what a mam´s got to do så jag berättade ändå den här historian .
    Utan att säga ett ord svepte då chefsbarnmorskan in barnet i en filt och begav sig  till operation där mamman befanns sig. Ja, ni förstår säkert vad som hände med både mamman och barnet.


    Den här barnmorskan fick sen massor med beröm från sina kollegor och chefer för sitt kloka agerande, vilket jag förstås unnade henne eftersom hon för en gång skull hade  hörsammat ett råd från mig,


    I såna här situationer kan ju förstås pappan agera känguru. Men då gäller det att personalen upplyser honom om det. Och i barnets säng kan man lägga ett plagg eller något annat med mammans lukt .
    Så gjorde jag med mina traumatiserade kycklingar när deras mamma hade blivit tagen av räven. Fjädrarna jag hittade efter henne hängde jag i en knippa under värmelampan, och då såg jag hur traumat genast släppte och de började picka igen

  • Äldre 8 Apr 01:56
    Lingling11 skrev 2010-04-07 18:12:39 följande:
    Jag började fundera på en sak (har inte lusläst tråden så det kan ha kommit upp tidigare).Det är mycket prat om kontakten mellan mamma och barn, att man ska inte dela på dem efter födseln så att de ska kunna lära känna varandra och skapa ett band eller hur man ska säga. Medan pappan pratas det inte så mycket om, på BB där jag bor får inte ens pappan stanna på natten. Är det bara jag som reagerar på detta fokus som är på mamman och barn? Själv tycker jag att pappan borde ges samma utrymme som mamman, om inte mer. Mammor får så mycket av den viktiga kontakten till sitt barn automatiskt medan pappan får stå vid sidan av och se på och ska han då skyfflas undan redan från början genom ex. åka hem den första natten så tar man ju ifrån honom möjligheten till att skapa en bra kontakt till sitt barn från början.

    Jag tror att det mest önskvärda är att papporna är fullt delaktiga redan under graviditeten.  Läser på i gravidböcker, är med på föräldrautbildning m.m., och alltså tar initiativet till det själva, istället för att det är  den gravida mamman som med hjälp av  kvinnlig list ska försöka  locka med honom.
    Då tror jag det är mycket större chans att han både är ett bra stöd under förlossningen  och att han sen tar sitt pappaansvar på ett naturligt och självklart sätt.
    Jag har skrivit lite om det här på Babyliv.
    http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/MinStory-Viktigt-att-pappor-ar-delaktiga-under-graviditeten/ 
     

    Om mamman av någon anledning inte kan  få barnet i famnen på en gång, kanske för att hon snittats, så är det en mycket större trygghet för barnet om det kan få komma i pappas famn istället för att det är i främmande människors händer .  Barnet känner igen hans röst om han  varit en närvarande pappa under graviditeten.
    Precis som  Vilvarin skriver  om att pappa och barn har bättre anknytning efter en neovistelse,  särskilt då det var han  som bondade med barnet under den första viktiga timmen och i synnerhet under de allra  viktigaste första 5 minuterna .
     Och som Lia och bäbisen skrev i inlägg 226, så är det viktigt att barnet får något från mamman att lukta på också.


    Konrad Lorenz forskade på det här med bonding (prägling) och använde sig då främst av gäss. När en unge kläcks ur ägget så blir den präglad på det första den ser.
     Här ser vi Lorenz med några av  de gäss som är präglade på honom. 
    ">

  • Äldre 8 Apr 01:58
    Vilvarin skrev 2010-04-07 17:38:22 följande:
    Nej, vi tar ju inte bara emot prematurer utan alla nyfödda som behöver extra hjälp. :)Jag antar att lite av tänket du är ute efter är att inte separera barn och mamma så långt det är möjligt, och även den biten jobbar vi hårt på. Vi är med allt oftare inne på förlossningssalen för att barnet ska kunna stanna hos mamma under våran övervakning, och vi har öppnat "BB på neo" för att mamma och barn ska kunna bo ihop under mammans vårdtid. Så det händer saker på den fronten hela tiden!
    Låter verkligen jättebra det där!  Känns riktigt hoppfullt
Svar på tråden Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över