Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

Välkommen!

Det är ju verkligen för hemskt att någon ska behöva råka ut för detta!!

Jättebra att du nu skrivit i fl-brevet att de inte får dra i navelsträngen. Jag hoppas  du även skriver att de inte får klampa navelsträngen förrän den slutat pulsera.
Själv skulle jag även skriva att de inte får störa med något över huvud taget under den första timmen, såvida det inte är absolut nödvändigt. Alltså enligt vad  Michel Odent rekommenderar.  Jag lägger in min översättning här av utdraget ur hans "Putting an End to Women´s Global Slaughter: Bleeding to Death", så behöver ingen  leta sig till min blogg för att läsa det. (post partum betyder efter födseln)

”Under årens lopp har jag kommit fram till att post partum blödning  nästan alltid är orsakat av olämplig inblandning. Post partum blödning skulle vara ytterst sällsynt om bara några få enkla regler observerades och förstods;

Under en timme efter födseln, är jag så tyst som möjligt och håller låg profil. Jag sitter antingen i ett hörn bakom mor och barn eller försvinner, om det är en erfaren doula närvarande som har haft en personlig erfarenhet av den här situationen. Minuter efter födseln tycker många mödrar att det inte längre är bekvämt med upprätt ställning. Detta är troligtvis vid den tid då  nivån av adrenalin minskar och när hon känner värkarna i samband med att moderkakan börjar lossna. Sedan  kanske hon får hjälp att hålla barnet i några sekunder för att hon ska kunna hitta en bekväm ställning,  och hon  lägger sig då nästan alltid  på ena sidan. Efter detta finns det inte längre någon ursäkt att störa samspelet (bondingen) mellan mor och barn.

Jag närmar mig inte navelsträngen eller moderkakan förrän efter en timme. Att klampa och klippa navelsträngen innan moderkakan har fötts fram  är en farlig  distraktion.
Att föreslå  att hon ska byta ställning är ett annat onödigt störningsmoment. Hennes
ställning är en konsekvens av  adrenalinnivån. När nivån av adrenalin är låg och mamman känner behov av att ligga ner, vore det både ovänligt och opsykologiskt att föreslå en upprätt position.

Det är först när en timme har gått efter förlossningen, om moderkakan  ännu inte fötts fram, som  jag vågar störa för att kontrollera att moderkakan åtminstone har lossnat från livmodern. När hon ligger på rygg trycker jag med fingertopparna på bukväggen strax ovanför blygdbenet : om navelsträngen inte rör sig betyder det att moderkakan har lossnat. I praktiken har moderkakan alltid antingen fötts fram eller lossnat en timme efter födseln och blödningen är minimal, när ingen har blandat sig i efterbördsskedet. Jag har aldrig behövt  ge någon injektion med livmodersammandragande medel för att kontrollera blödning."

Michel Odent är förmodligen världens mest erfarne förlossningsläkare, han började redan 1953 och är fortfarande verksam. Sedan drygt 20 år ägnar han sig bara år hemförlossningar. Han tycker att det är säkrare än att föda på sjukhus. Han supportar t.o.m. oassiterad hemförlossning!  I år fyller han 80.

När jag träffade honom för drygt 20 år sen, då han just hade börjat med hemförlossningar, tyckte han att man inte skulle ha mer än 15 minuters resa till närmaste sjukhus. Men jag vet inte om han fortfarande tycker det. Han berättade även att han oftast inte ens befann sig i samma rum som den födande kvinnan, utan brukade ligga på en säng  i ett angränsande rum , med dörren öppen in till henne, och lyssna  hur hon andades och utifrån det avgöra om allt flöt normalt.

Tack för jättebra information!

Länken funkade inte. Hoppas den här gör det
http://www.vardguiden.se/Documents/Gravid/Nya%20rutiner%20f%C3%B6r%20RhD-negativa.pdf

Jag vet faktiskt inte vad det kan bero på, och jag vet inte heller hur vanligt det är med blödning och kvarhållen moderkaka vid vanliga sjukhusförlossningar, med alla de vanliga interventionerna. Men vad jag förstått så är både blödning och kvarhållen moderkaka  väldigt ovanligt vid  hemförlossningar där efterbördsskedet får vara helt ostört (inte självklart att alla hembarnmorskor förstår hur viktigt det är att  mor och barn får vara ifred under efterbördsskedet) 

Något mer som jag inte vet är  om den här personen är förlossningsläkare eller barnmorska,  eller möjligen stamcellsforskare (vi har kommunicerat en hel del i trådar om donation av navelsträngsblod också) ,   men så här skriver han i inlägg 153 i den här tråden www.familjeliv.se/Forum-2-13/m38053425-16.html

"inflikar: det är förbjudet(mycket basalt) att dra i navelsträngen till en placenta som ej hunnit lösa sej. Däremot trycker man lite över fundus för att känna i navelsträngen om placentan löst sej ännu. Är den obenägen att lösa sej kan man ,t.ex., prova att sätta akupunktur-nålar på ena ankeln. Fungerar ofta perfekt! "

Helt rätt, den här gången  ska de banne mej göra som du säger   
Förhoppningsvis är det sen avnavling som gäller på ditt sjukhus nu. När du födde sist var det omedelbar klampning som gällde  på de allra flesta sjukhus, men jag tror faktiskt att det är tvärt om nu, alltså att de flesta sjukhus har sen avnavling.  Jag tror dock inte att övriga rutiner vid efterbördsskedet har förändrats. Så det är nog tyvärr vanligt att man inte får vara ifred med bebis, utan det är säkert både livmodersammmandaragande injektion (syntetiskt oxytocin)  på direkten, klämmande på magen och dragning i navelsträngen. Och säkert babblar de och petar  och gjejar och har sig med bebis helt i onödan, så att bondingen blir störd, vilket innebär att  frigörandet av kroppens eget oxytocin hämmas, vilket i sin tur bl.a. resulterar i att moderkakan få svårare att lossna.   Så det gäller att garderar sig, bl.a. genom att skriva i förlossningsbrevet att ni ska få var helt ostörda under efterbördskedet så länge allt ser normalt ut.

Ju mer ostörda ni får vara desto fortare söker sig bebis till bröstet och börjar suga, vilket skyndar på figörandet av kroppens eget oxytocin (Michel Odent kallar det för "kärlekshormonet")  och livmodern drar därmed ihop sig naturligt så att moderkakan lossnar. Men om bebis dröjer med att söka sig till bröstet kan man stimulera bröstvårtorna själv (kan man även göra om man blir värksvag under förlossningen)

Har du läst inlägg 21 om hur Michel Odent tycker att man ska förhålla sig vid efterbördsskedet, och stycket om moderkakan i inlägg 1?

Jag förstår verkligen att du inte kände för att ta upp någon diskussion med den där nonchiga människan (tur att din ordinarie bm är så bra ).

Verkligen märkligt att efterbördsskedet så ofta utelämnas. Även i annars riktigt bra böcker om graviditet och förlossning brukar efterbörsskedet också utelämnas, som om förlossningen var färdig  i och med att barnet föds , trots att den inte är det förrän moderkakan kommit ut.

Så hon sa alltså bara ett kort "nej", och ingenting om de kända nackdelarna med EDA! !   

Så här  skriver Niomånader om nackdelarna:
Nackdelar med EDA är att kraften i sammandragningarna minskar, risken för instrumentell avslutning ökar, 2-3% av alla kvinnor som haft EDA får problem att tömma urinblåsan efter förlossningen, ibland kan en bedömning av kvinnan behöva göras innan förlossningen (om hon har missbildningar i ryggen, skador i centrala nervsystemet, blödnings- eller koagulationsrubbningar, hudinfektion vid insticksstället o.dyl.), kan avstanna värkarbetet om den läggs innan riktigt förlossningsarbete etablerats, ibland tar inte bedövningen riktigt bra, ibland tar den bara på ena sidan, ibland måste en ny slang sättas in om den första inte fungerar, kvinnan blir kopplad till övervakningsapparatur som kan kännas hindrande när hon är uppe, ökad risk för blodtrycksfall, viss påverkan på barnet direkt efter förlossningen.
http://www.9manader.nu/gravid/forloss/smartlindr/eda

Sitter här och LER STORT, ja  rent av fånflinar 

Alltså, vilken sjutusan till tuff brud du är!!! jag är verkligen djupt impad .     Du får högsta betyg  

Allvarligt talat så gjorde du en verklig insats.  Inte bara att du belyste viktiga saker inför de andra föräldrana, utan du  gav denna okunniga barnmorska en läxa att lära sig; att man faktiskt kan säga "Jag vet inte men jag ska ta reda på det", och att man  inte behöver skämmas  för det, utan tvärt om visar det att man  är en trovärdig  person.  Såna där svamliga svar visar ju tydligt att man inte kan sin sak och försöker dölja det.  Pinsamt!!  
Förmodligen ser hon till att läsa på nu, så att hon slipper försättas i samma pinsamma situation igen.

Vad bra att du har läst detta nu    
 Jag glömde tipsa dig om stycket om livmodersammandragande , som  också finns i inlägg 1. Men det kanske du gjorde ändå?

Något annat jag tycker är bra att tänka på är att inte vänta för länge med att börja skriva förlossningsbrevet. Det kan ju faktiskt bli en tidigare förlossning än man tänkt sig,  och då kan det dessutom bli så bråttom och så oroligt att man helt glömmer säga till om sen avnavling och andra viktiga saker.  Och ett prematurt barn är det ju extra viktigt för att bli sent avnavlat. Om det är mycket prematurt, och kanske även medtaget, så brukar de ju vilja navla av och ta iväg barnet meddetsamma,  så då är det  viktigt att  personalen vet att det ska hållas  under placentanivån en stund innan avnavling, så att gravitationen skyndar på transfusionen. På bara 30 sekunder hinner då barnet få nästan hela placentatransfusionen.
Men anser de det så akut att  dessa 30 sekunder är för lång tid kan de förstås förkorta den här stunden, men då samtidigt  "mjölka"  navelsträngen  (man drar då med fingrarna utmed navelsträngen i riktning mot barnet, ungefär som när man handmjölkar en ko), så att transfusionen går ännu fortare. .

Judit Mercer har forskat mycket inom det här området, och  på den här videon berättar hon om hur mycket bättre prematura bebisar mår om man gör så; färre infektioner , färre blödningar i hjärnan, håller värmen bättre, ammar bättre och är nöjdare och skriker mindre.
.
">

I en grupp på Facebook skrev en mvc-bm så här i en diskussionstråd med rubriken Sen avnavling, som hon startade för drygt en vecka sedan:

”Fick för ett par dagar sedan frågor om "sen avnavling" av ett blivande föräldrapar.
Vad väger för och emot?
Förstår att det naturliga är att barnet får allt blod. Men jag har tidigare jobbat på en prematurvårdsavdelning och där såg jag problemen för de barn som fick svårt med gulsot som föranledde solning och ibland även blodbyte. ”

När jag hittade det här i tisdags hade fortfarande ingen kommentar kommit in.
Själv  skrev jag då ett inlägg och berättade  om gulsot, prematura barns särskilt stora behov av sen avnavling, och om HLR med intakt navelsträng. Men det har ännu inte kommit något nytt inlägg, varken från den här personen som startade diskussionen eller från någon annan av de drygt 500 svenska barnmorskor som är med i gruppen. 

Tyvärr tror jag inte att det kommer något svar. Jag har nämligen flera gången lagt in länkar om avnavling och även tipsat om Facebookgrupperna om avnavling,  både i den här gruppen och andra svenska barnmorskegrupper, men det kommer aldrig några kommentarer. Känns kusligt på nåt vis.
I de engelskspråkiga barnmorskegrupperna är det däremot ett HELT annat intresse, både för avnavlingsfrågan och allt annat som har med naturligt barnafödande att göra.