Så här tror jag: 

Det finns förstås mammor som inte heller bör lämnas ensamma med småbarn, även om jag tror att det främst gäller pappor. 
Dels så tror jag att kvinnor har en medfödd förmåga att vara på sin vakt när det gäller faror, t.ex. att inte lämna knivar och andra saker framme och att inte vända kastrullhandtaget utåt från spisen (jag har under snat 4 decennier - både när våra barn var små och nu med barnbarnen -   försökt lära min man det, utan att lyckas, trots att han f.ö. är en superbra och ansvartagande pappa/morfar)

Sen tror jag att unga föräldrar, och då främst unga pappor, generellt är sämre på det här säkerhetstänkandet än äldre föräldrar och mor/far- föräldrar. 
Och förutom att vår förmåga att fungera som ansvartagande föräldrar  kan ha påverkats av vår egen tidiga barndom, bl.a. hur bondingen var när vi föddes,  har mycket  med våra förebilder att  göra. Det har ju  i alla tider varit kvinnor (faktiskt ofta mormödrar och farmödrar) som haft huvudansvaret för de små barnen, medan männen har kommit in  i barnens liv lite senare (om ens då) , och för pojkar som inte haft några manliga förebilder som tagit hand om småbarn kan det vara svårt att få in det här på ett naturligt och självklart sätt. 
Och inte sällan är det mammorna som inte släpper  in dem i föräldraskapet, inte  förrän de själva ska börja jobba och överlämna åt pappan. Inte så lätt för honom då om han inte fått vara fullt delaktig redan från början.

Sen har vi både mammor  och pappor, vars egna föräldrar blev frustrerade när  de hörde barnskrik,  och kanske då t.o.m. ruskade dem för att få tyst på skriken,   som sen själva blir frustrerade av att höra barnskrik .  Det här beror förstås till stor del på att det under generationer inte varit ”tillåtet ” att amma mer än vart fjärde timme, och att barnen därför har legat i sina vaggor och skrikit förtvivlat av hunger och ensamhet, vilket har aktiverat jobbiga minnen hos föräldrarna från när de själva låg i sina vaggor och skrek.

Om man är medveten om det här, i synnerhet om att bondingen blev kraftigt störd när ens barn föddes, de kanske t.o.m. låg ensamma på neonatalavdelning utan någon kontakt med sina föräldrar, så är det väldigt helande, både för barnet och föräldrarna, att prata mycket om det här, och berätta för barnet hur mycket man längtade efter att hålla henne/honom i famnen  men att man inte fick det för sjukhuspersonalen. Det här kan man göra redan när barnet är så litet att det inte förstår orden,  jag redan små bebisar, eftersom de ändå tar in den känsla föräldrarna  förmedlar när de pratar om det här.

Och  man kan  reparera skador från förstörd bonding  genom att ha så mycket närhet och hudkontakt som möjligt, och absolut inte låta barnet ligga ensam i ett rum och skrika, utan agera känguruförälder så mycket  som möjligt, och samsovning (men bara om man är spik nykter !) tills barnet är så gammalt att det själv vill börja ligga i egen säng, och sedan eget rum..

Jag minns nu en mamma till ett par väldigt  för tidigt födda tvillingar  på neonatalavdelningen på St Görans Barnkliniker där jag jobbade på 80-talet. Trots att det inte var känguruvård som gällde där (vilket ded däremot samtidigt gjorde på ”försök” på KS i Solna bara några km därifrån , men som de  av någon underlig anledning slutade med efter det här försöksprojektet )  så var hon nästan dygnet runt i kuvösrummet. Hon höll sina barn i famnen, smekte dem massor , pratade med dem hela tiden, och  höll mjölkproduktionen igång genom pumpning så att de inte behövde få någon ersättning utan bara hennes mjölk (även modersmjölk innehåller stamceller, som säkert är reparativa också) . Och de här barnen både växte  och utvecklades på ett mirakulöst sätt som läkarna där inte hade sett tidigare, men ändå inte kunde sätta i samband med den här mammans synnerligen goda omvårdnad  (Jag supportade henne förstås allt vad jag kunde när läkarna sa att hon skulle låta barnen vara ifred eftersom de  ”behövde  vila” )  .

Uj uj   vad mycket det blev. Hoppas ni orkade läsa och att ni förstod ungefär hur jag tänker.

Hej Medusan!    Bra att du tänker ha stenkoll själv , eftersom det  tydligen ändå skiljer mycket mellan de olika barnmorskorna.

Vad gulligt av dig    Jag tycker förstås det är jättebra när ni tar era förlossningsberättelser här i tråden. och tydligen ska det gå att lägga in bilder här också, även om jag ännu inte lärt mig hur man gör.
 Någon foto-adress har jag inte, och vet inte heller hur man skaffar det (du må betänka att jag tillhör en generation som inte har så lätt för det här med
inernätet    )  men jag kan lägga in min mailadress i presentationen.

En av mina bästa vänner på Facebook,  L. Janel Martin,  som har gjort The Other Side Of The Glass och We Can Be Much Kinder (se länkar på sidan 1) ,  påpekar ständigt  hur viktigt det är att det är  mamman själv, och ingen annan,  som ska avgöra när det är dags att klippa navelsträngen. Så  jag skulle ju skriva in det i förlossningsbrevet,  att jag vill  bonda helt ostört med mitt barn fram till dess att jag säger till att det är dags att  navla av.. och då tror jag inte det skulle vara innan moderkakan har fötts fram.

Sen finns det ju Lotus Birth också , då man inte klipper alls, utan låter navelsträngen få vara kvar, med moderkaka och allt, tills den torkar och går av efter några dygn, så som chimpanserna  gör.  Det finns ett litet räfflat ställe på navelsträngen  där den går av när den har torkat.

Den autraliska obstetrikern Sarah Buckley, en av världens ledande experter på naturligt barnafödande, inte minst  när det gäller avnavlingsfrågor , har själv fött sina barn hemma  - enligt Lotus Birth!

Kunde just tänka mig att han har varit väldigt bra hemma  

Apropå The Continuum Concept, så har jag för mig att jag la ut det här citatet här nyligen (som jag då hade kopierat från L.Janel Martin på Facebook) :

“I would be ashamed to admit to the Indians that where I come from the women do not feel themselves capable of raising children until they have read the instructions written by a strange man.” ~Jean Liedloff (author of 'The Continuum Concept')


 Det där att personalen agerar som utryckande brandmän (fire drill)  särskilt  mycket när förlossningen har gått ovanligt fort,  tror jag  du har väldigt rätt i. Har faktiskt hört likande berättelser vid snabba förlossningar.

Jag tror det kan ha en del att göra med att förlossningspersonalen  har med sig i ryggmärgen från när de själva föddes, att den mest akuta "livräddningsåtgärd" som då gjordes var  att navla av.... fort som 17.  
Och då känner de sig duktiga och stolta som har agerat "livräddare", typ.  Utan att själva förstå varför, eller ens fundera på varför man ska göra så.. Det sitter  i ryggmärgen helt enkelt. 
Det är mycket sånt vi människor (och djur)  gör, som vi har med oss från de där första minuterna i livet.

Vad tycker ni om den här talgdanken som dök upp i min skalle nu?  

Jag försöker ju hela tiden fundera ut nya sätt att sprida information om sen avnavling,  så att så många blivande föräldrar som möjligt ska nås av den. Och  den här talgdanken, som jag inte själv kan avgöra om den är bra eller ej, var att det skulle stå något om sen avnavling i födelseanonnserna. Kanske "Tack till personalen  som beviljade sen avnavling" . 
Jag tänker att dels blir blivande förläldrar nyfikna på vad sen avnavling är och börjar googla på det, och dels blir personalen stolta och glada när de får ett tack och erkännande för det, vilket kanske kan leda till att intresset för sen avnavling ökar hos förlossningsopersonal. 
Vad tror ni, är jag bara ute och cyklar, eller kan det rent av vara en bra idé ? 

Ja på NÅT sätt måste det ut till allmänheten.

När jag satt och läste födelseannonser i tidningen och såg att det skrivs diverse tack till personalen så tänkte jag att ;  varför inte, det kanske går att få in sen avnavling där också , på något vis. Hoppas bara ingen låser sig  vid hur mitt förslag såg ut.

Inlägg 62 blev kanske ostrukturerat eftersom jag bara följde flödet och skrev på.  Fråga gärna om något är svårbegripligt  och luddigt.

Jag prenumererar på nyhetsbrev från Doctor Mercola, och i dag kom det här: The Dark Side of the Routine Newborn Vitamin K Shot

Går det att öppna om man inte är prenumerant?   Annars kan jag kopiera det som står där och länka till videon från youtube 
http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2010/03/27/high-risks-to-your-baby-from-vitamin-k-shot-they-dont-warn-you-about.aspx

Vilken tur för lilla Lova (jättefint namn )  att hon slapp utsättas för detta stick direkt när hon föddes, och att hon dessutom fick suga i sig sockervatten samtidigt. Det får väl knappast barn som föds på sjukhus och får injektionen på direkten?  Jätebra att du tipsade om det här med sockervatten!

Andra intressanta inlägg om k-vitamin (från förra tråden)

Mia 567 skrev så här :
”Jag bor i Österrike och här far bebisen en oral dos vid födseln och sen en till efter ngr veckor (kan ev. vara ngn mellan ocksa). Varan barnläkare förklarade att  man ger oral dos är för att det finns en stor risk för en överdos av k-vitamin vid injektion men om man ger oralt sa tar inte kroppen upp det (eller skadas av det) om det blir för mkt.
Jag kommer inte ihag varför det var skadligt med överdos vid injektion.”
 Och Jultomten skrev så här:

”K-vitamin-tomten här igen. Jag har blivit helt besatt av den här k-vitamin-historien och har nu googlat så intensivt på ämnet att jag har en hel mapp på datorn med olika pdfer... Vi har nu bestämt oss för att tacka nej till sprutan men ta k-vitaminen oralt. Det är fortfarande väldigt mycket k-vitamin för ett friskt litet barn men å andra sidan skulle jag grubbla och grubbla om det nu visade sig att barnet har något lite fel som gör att k-vitaminen räddar dess liv. (Och bara med tanke på hur mycket jag fick försvara mig över att jag inte vaccinerade mig mot svininfluensan så.) Men det känns mycket bättre att dosen inte blir så sjukt hög samt att slippa spruta in något i dess muskler, vilket trauma för en liten ny bäbis, usch. Vi har dock skrivit att om det tillstöter komplikationer så vill vi tillfrågas.
Intressant att höra hur man gör i andra länder. I Danmark gavs både oralt och injektion och trots att inget barn som fick k-vitamin oralt (357 000 barn) drabbades av MHN så slutade man med detta i danmark med motiveringen att medicinen slutat tillverkas. (Snacka om att något läkemedelsföretag tjänar sanslöst mycket pengar på detta som ges till barn överallt.)
Jag har inte heller tackat för denna tråd så det ska jag göra nu. Tack så väldigt mycket för informationen som man kan hitta här, jag är såå glad över att det finns så mycket engagemang! Nu har jag skrivit klart mitt förlossningsbrev och avsagt oss k-vitamininjektion och livmodersammandragande medel och sagt till att navelsträngen ska få pulsera klart innan den klampas. (Jag tycker förstås att det är mycket märkligt att man inte ger blivande föräldrar information om att man kommer att injicera k-vitamin i barnet när det föds.) En dryg vecka kvar till bf nu så det var på tiden att jag blev klar med det där brevet ”

Här har jag översatt lite från Dr Mercolas sida om K-vitamin  (se inlägg 72)

Det finns tre huvudsakliga riskområden associerade  med dessa injektioner:

1. Förmodligen det mest signifikanta  riskområdet är  att tillfogande av  smärta direkt efter födseln kan orsaka psyko-emotionella skador och trauman på en nyfödd, vilket är totalt olämpligt och onödigt. Det skapar bara ytterligare känslomässiga sår som de hjälplösa och oskyldiga barnen måste  övervinna för att uppnå hälsa och välbefinnande.
Det är illa nog att de måste övervinna oavsiktliga trauman, men att upprätthålla denna praxis in på 2000-talet är helt enkelt orimligt.

2.Den mängd k-vitamin som injiceras i nyfödda är 20.000 gånger den nödvändiga dosen . Dessutom kan injektionen innehålla konserveringsmedel som kan vara giftiga för ditt barns sårbara unga immunsystemet.

3.En injektion ökar risken för  infektion i en miljö som innehåller några av de
farligaste bakterierna, under den tid då ditt barns immunförsvar  fortfarande är omoget.


På videon tar Joseph  Mercola   upp tidig avnavling också, och frågar  Cees Vermeer   om inte  barnet går miste om koaguleringsfaktorer när hälften av blodet  klampas kvar i moderkakan. Och då svarar han att han inte tror att  koaguleringsfaktorer kommer från mamman utan att barnet bildar det  själv . Han har alltså inte förstått att det är barnets eget blod som är kvar i moderkakan!!!

Lägg märke  till att där finns en länk till en sida om avnavling också: premature clamping of the umbilical should be avoided as it can result in brain damage

Måste tillägga att på Darlington Memorial Hospital i England , där ALLA barn navlas av sent, alltså även de medtagna, eftersom de gör HLR med intakt navelsträng , ges inte k-vitamin över huvud taget.