Viktig info som MVC- och förlossningspersonal brukar hoppa över

Jag förstår verkligen att det kändes jobbigt för dig när han låg där mellan dina ben, och förstås jättejobbigt för honom . Inte underligt att han skrek så länge innan han blev lugn.
 Jag fattar inte hur de kan ta sig rätten att  ta ifrån mammorna makten över det här, så att de inte kan följa sin instinkt och ta  barnet i famnen meddetsamma.

Säkert hjälpte den tidig avnavling till att få moderkakan att lossna utan problem.

Verkligen inte lätt att vara kaxig och kräva sin rätt när man befinner sig i det  läget. Det är då ens medföljare ska se till så att  önskemålen i förlossningsbrevet  blir tillgodosedda.

Sen borde ju faktiskt barnmorskan redan när hon läser brevet ta upp det hon inte kan tänka sig att gå med på, så att man slipper få diskussionen när barnet just har fötts och allt behöver få vara så lugnt och ostört som möjligt.

Jag vet faktiskt inte om alla förlossningar har valmöjligheten  att  ge k-vitamin oralt eller via injektion.  Hoppas ni som tar reda på det meddelar oss här i tråden.

Intressant är i alla fall det som  Mia 567 skrev om Österrike :
”Jag bor i Österrike och här far bebisen en oral dos vid födseln och sen en till efter ngr veckor (kan ev. vara ngn mellan ocksa). Varan barnläkare förklarade att  man ger oral dos är för att det finns en stor risk för en överdos av k-vitamin vid injektion men om man ger oralt sa tar inte kroppen upp det (eller skadas av det) om det blir för mkt.
Jag kommer inte ihag varför det var skadligt med överdos vid injektion.”

Och sen kan man ju undra hur det kommer sig att 2 brittiska studier har kommit fram till att k-vitamininjektion, men inte oralt, ökar risken för barncancer. Och  hur den svenska studien kommit fram till att det inte gör det, trots att  i princip alla svenska barn injicerats med k-vitamin vid födseln.  Förstår någon hur man kan komma fram till det när det inte finns någon kontrollgrupp, alltså barn som inte injicerats med k-vitamin? 

och det som Jultomten skrev om Danmark är också mycket intressant:

"Intressant att höra hur man gör i andra länder. I Danmark gavs både oralt och injektion och trots att inget barn som fick k-vitamin oralt (357 000 barn) drabbades av MHN så slutade man med detta i danmark med motiveringen att medicinen slutat tillverkas. (Snacka om att något läkemedelsföretag tjänar sanslöst mycket pengar på detta som ges till barn överallt.) "

kanske läkemedelsbolagen alltså tjänar mer på injektionerna än på de orala doserna?

Jo jag minns det och jag tycker det var jättebra gjort av dig att skriva dit och fråga
 Och sen stod det ju också i  sjukhusets personaltidning i en artikel om "projekt säkrare förlossning" att de har infört sen avnavling nu, vilket jag länkade till för någon vecka sen. Såg du det?

Eftersom det  har pratats lite om papporna  här nu, så kanske det kan är dags att försöka få en öppen diskussion om det här  mycket känsliga ämnet? om någon känner för det?
Det här är nämligen lika  känsligt som påståendet att hemmapapporna skulle bära skulden till att fler barn råkar ut för allvarliga olyckor i hemmet . Ja så känslig att det knappt går att prata om. Inte minst svårt är det att ta upp det med sin partner.  Men det är viktigt att man ändå försöker göra det.
Det kan nämligen vara som med ”överfrallan och underfrallan” (den gamle mannen som på  dödsbädden avslöjar för sin fru att han under alla år tagit överfrallan  eftersom han trodde att hon tyckte bäst om underfrallan,  trots att han egentligen helst ville ha underfrallan, och hur hon då avslöjar att hon gjort likadant – hon tyckte  bäst om överfrallan men tog underfrallan! ) 

Jag tror  alltså att det är lika vanligt att kvinnan egentligen inte vill ha mannen med som att han  helst skulle vilja slippa, men ingen av dem klarar av att ta upp frågan.
Men jag tror faktiskt det  kan vända om man helt öppet och ärligt diskuterar igenom det.

Självklart tror jag att det  i många fall verkligen är  så att mannen är ett bra stöd och att kvinnan då  mer än gärna vill  ha honom med. Åtminstone när det gäller  män som varit intresserade  och fullt delaktiga redan under graviditeten.  Och vid hemförlossningar tror jag  det är vanligare.. Har nämligen hört många hemmaföderskor  berätta att mannen varit ett väldigt bra stöd (även om några antytt motsatsen). Men det är sällan jag hört någon kvinna spontant säga det om sin man när hon  fött på sjukhus. Säkert beror det här mycket på att männen kan känna sig både överflödiga och  maktlösa bland alla ”experter” , och att den enda uppgift som brukar anses vara pappans är att klippa navelsträngen.

Michel Odent tycker ju att män inte har något i ett förlossningsrum att göra (vilket han  fått mycket kritik för)  . Han tycker alltså inte ens att han själv har något där att göra och brukar därför befinna sig i ett annat rum  (han jobbar numera bara med hemförlossningar),  och  då försöka uppehålla mannen i huset  med andra sysslor så att han inte ska gå in och störa den födande kvinnan.. Men jag kan tänka mig att när en förlossningsläkare är med, i synnerhet den världsberömde Michel Odent, så känner sig männen överflödiga även i hemmet. 

När jag själv jobbade på förlossningen såg jag faktiskt inte många pappor som var till bra stöd .  Ja det hände t.o.m.  flera gånger att barnet ”passade på” att födas när pappan gick ut en stund ( t.ex.  för att flytta bilen ).

Michel Odent pratar om detta på  det  här  klippet ur The Other Side Of The Glass ( filmen som vänder sig till blivande pappor) .  Hoppas ni hänger med i hans  engelska med  kraftig fransk brytning.

">

Tack för viktig information!  Köper man det på Apoteket ?
Så de tycker man är lite dum i huvudet då!!! 

Hej Gaddning!  Har du läst  det som skrivits om k-vitamin här i tråden?  Se hänsvisning i trådpresentationen.

   Om det över huvud taget hade varit tänkbart att ha någon annan person än pappan med när jag födde  äldsta dottern  så hade jag valt min bästa väninnan, eller kanske min mormor. Men nu var det bara så självklart att han skulle vara med att det  hade varit  helt otänkbart att föreslå någon annat. Och lika otänkbart hade det varit för honom att säga att han helst inte ville vara med (men jag tror faktiskt inte han ville det)
När nästa dotter föddes var pappan,  min nuvarande man,  ett riktigt bra stöd och jag skulle inte velat ha någon annan än honom med.

Att vissa väljer att ha med en person till, framför allt en doula ,  är att den doulan kan ge båda två stöd, så att de känner sig lugnare och tryggare, vilket förstås har en positiv inverkan på själva förlossningen.   Det är ju vanligt att papporna  är väldigt oroliga och nervösa och då är det inte så lätt för dem att vara ett bra stöd, utan de  behöver då stöd själva .

Jag har själv varit med och doulat flera gånger, på vänners och släktingars förlossningar. Och var ju även med när mina barnbarn föddes. Och det var min dotter själv som bad mig om det.  Jag blev överlycklig eftersom jag så gärna ville vara med men inte ville föreslå det själv, utan  att det önskemålert skulle komma spontant från henne.  Det var meningen att hon skulle föda hemma. De hade redan träffat bm ett par gånger, och vid nästa möte skulle jag varit med. Men så bedömde mvc-bm att barnet var litet för graviditetsåldern och därför skulle hon inte få föda hemma. Då bokade de in sig på ABC-kliniken (nuvarande Södra BB) istället, men eftersom vattnet tyvärr gick en månad för tidigt fick det bli vanliga SÖS.

Det kan också vara bra  med en extra person om något skulle hända. Som det faktiskt gjorde när första barnbarnet föddes. Vi hade då redan innan kommit överens om vad var och en skulle göra om något gick snett.  Han skulle vara med barnet  och jag skulle finnas till för min dotter. Så när det blev katastrofsnitt var han med barnet hela tiden, och jag fanns vid min dotters sida när hon vaknade upp. Jag hade då först videofilmat barnet så att det första hon fick se när hon slog upp ögonen var sin bebis där i videokameran. Det är så viktigt för anknytningen att det första en sövd nybliven mamma får sen när hon vaknar ur narkosen är barnet, om så än bara på kort eller på film.
Och så snart hon fick lämna uppvaket hjälptes svärsonen och jag åt att rulla iväg hennes säng till NEO, så att  hon fick träffa sitt barn så fort som möjligt. Personalen hade inte tid med det, så hade inte han och jag varit där både två hade det dröjt väldigt länge innan hon fick träffa sitt barn.

Den tid det tar för mamman att pusta ut? Vill inte alla mammor ta sitt barn i famnen  direkt???  Det vill åtminstone  alla barn..     Verkligen synd att inte ens Södra BB  vet hur viktigt det är med ostörd bonding.
Jag förstår inte varför de inte kan lita på Moder Natur. Klart man inte måste mjölka navelsträngen om det är bra pulsation i den och det inte är något brådskande med avnavlingen. Att forcera in blodet i barnet kanske en vacker dag visar sig  inte är bra. Så jag skulle ju avsäga mig det. Dessutom tror jag inte de kan göra det så diskret att varken mamma eller barn märker något, utan det blir ett  onödigt störningsmoment (tror mig veta vad Michel Odent skulle sagt om det här)

Men verkligen mycket  positivt att höra att de inte navlar av medtagna barn meddetsamma!!!   Eftersom det är samma personal på mvc som förlossningen borde man kunna lita på att det stämmer.  Nu blev jag riktigt  glad     Jättebra att du tog upp frågan!!! 

Glädjande också att de ger livmodersammandragande efter avnavling.  Håller med henne om att det  är att likna vid ett övergrepp att  injicera människor utan att de fått vara med och godkänna det och utan att de ens märker när de får injektionen. Men det är inte heller bra att man får informationen precis när barnet är fött, som en mamma som fött på Södra BB berättade  i en annan tråd nyligen.