Forum Familjehem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

    Fre 26 mar 2010 08:14 Läst 133744 gånger Totalt 1043 svar
    Visar endast inlägg av Cindra - Visa alla inlägg
  • Fre 26 mar 2010 08:14 #3

    Å jag med!!
    Har fått placering nu (är ju jour) två små syskon med mkt i bagaget, så nu känner jag att jag lever! 2-åringen har dessutom fått över 40 graders feber så det har varit några nätter med dålig sömn. Men det skall väl rätta till sig snart.
    Tänk Helgona - tråd 16!! Inte dåligt det!

  • Fre 2 apr 2010 22:34 #13

    Tack detsamma!!!

  • Tor 8 apr 2010 15:38 #20
    Helgona skrev 2010-04-08 10:43:45 följande:
    Har ni sett....nu får vi ha kvar vår "nya" tråd...de har alltså tagit bort 3 månaders spärren :)
    Jaha!!?
    Va bra! Men som sagt, hur vet du det!?
  • Tor 8 apr 2010 15:40 #21

    Oj oj, vad väck jag är.....
    Nu ser jag ju, det står ju längt upp på sidan, tydligare kan det inte bli...!!

  • Tor 21 okt 2010 22:29 #386
    tomcar1 skrev 2010-10-21 21:05:00 följande:
    Hej !
    Träffade mamman till vårat ev kontaktfmiljsuppdrag och det verkar jättebra, så vi säger ja till uppdraget fast det är i annan kommun. Nu är det bara mamman som ska fundera på sitt håll och lämna besked på tisdag. Gissa om det är spännande !!
    Åh va roligt o spännande, hoppas nu allt går i  lås!
    Stort lycka till!
  • Sön 24 okt 2010 23:44 #399

    Jag är jourhem för riktigt små barn, från nyfödd till ca 3 års ålder. De barn jag haft som gått på dagis har INTE fortsatt med det. Men det kan säkert se olika ut. Små barn (kanske med en förhållandevis kort dagistid bakom sig) behöver knyta an till oss i jourhemmet i lugn och ro, komma in i familjen och i vardagslivet. Ganska ofta är barnet i akut kris när det kommer och ibland finns också en hotbild som gör att fortsatt dagisvistelse blir omöjlig... Blir det en längre placering går jag alltid till öppna förskolan.

  • Mån 25 okt 2010 07:30 #401

    Jag är jourhem för en organisation och får barn från ett stort upptagningsområde, har faktiskt hittills aldrig haft något barn från min egen hemkommun... Just nu bor här en 1 1/2-åring. H*n var nyss färdiginskolad på dagis när det akuta omhändertagandet skedde. Att gå kvar på dagis var uteslutet, dels pga av hotbilden men också för att det är drygt 3 mil enkel väg och det blir för jobbigt för barnet. Antingen åker man "tidigt" (o fastnar i rusningstrafiken och det tar en EVIG tid) eller så åker vi 9.30 o då somnar barnet i bilen...och sover därför INTE middag på dagis utan somnar under bilresan hem på em och sedan är hela kvällen körd och den onda cirkeln är sluten.
    När det gäller familjehem så har jag hittills aldrig varit med om att familjehemmet bor i samma kommun som bioföräldrarna och då faller ju hela tanken med att gå kvar på samma dagis.
    Annars förstår jag absolut tanken med att ha kvar sitt dagis, att inte bryta upp allt. I den bästa av världar skulle det kunna funka!! Sedan tror jag också att det ÄR viktigare för ett lite större barn (som tex en 5-åring) att ha  kvar sitt dagis än för de småttisar som jag oftast har hand om!

  • Mån 25 okt 2010 11:02 #403
    Anonym skrev 2010-10-25 10:27:09 följande:
    Ja absolut du har helt rätt i det du säger!
    Vi är som sagt ett kontrakterat jourhem genom våran hem kommun och hittills har vi aldrig fått något barn från annan kommun och heller inte inskolat våra placerade i någon annan kommun än hem kommunen!
    Även om det i många fall varit akuta omhändertaganden så har allt skett inom samma kommun.
    Vad olika det kan vara fast "man utför samma jobb" ...
    Det ena uppdraget är inte det andra likt.
    Ja mycket det som är "charmen" med vårt jobb (missförstå mig rätt!!) att det är så olika! Dels ser det olika ut mellan olika kommuner/organisationer och dels så är ju varje ärende så unikt, man får nya erfarenheter och lär sig massor för varje gång, det är en stor utmaning! Jag har aldrig tidigare haft ett så roligt och så svårt jobb!!
    Du får gärna inboxa mig om du vill, är alltid intressant att utbyta tankar o erfarenheter med andra jourhem!
  • Tor 11 nov 2010 00:15 #498
    Anonym (vän) skrev 2010-11-10 15:02:33 följande:
    Jag har vänner vars barn har blivit placerade i familjehem. Barnen har bott där i några månader och trivs jättebra (även om de naturligtvis saknar sina föräldrar), men nu har jag fått veta att placeringen i familjehemmet är tillfällig och att ett domslut om permanent placering ska fastställas inom kort. Vad innebär det? Kommer barnen få vara kvar i sin nya familj eller kommer de att flyttas igen? De har ju gått igenom så mycket jobbigt redan i sina unga liv och de behöver verkligen inte ett uppbrott till.
    Troligen är dina vänners barn placerade i ett jourhem. Det är alltid en tillfällig lösning och placeringen kan vara jättekort, "medellång" eller ibland riktigt lång... Men soc använder ju jourfamiljer just för att man inte VET hur det kommer att bli, inte vet om domen kommer att fastställas. Man placerar oftast inte barnet i "vanliga" familjehem innan en dom fastställs, det är inte så kortsiktigt ett familjehem ska användas.

    Jag jobbar som jourhem och har nu syskon sedan några månader tillbaka. Domen fastställdes nyligen och jag antar att soc nu böjar leta familjehem. Matchningen är ju jätteviktig, hellre att det tar tid och bli BRA!
    Placering i jourhem är nog bra, i många fall. Barnen tas ju oftast akut och det blir en turbolent tid till en början. Så småningom landar barnen, de knyter an, vi får till fungerande umgängen med föräldrar, det blir vardagslunk... När det så småningom blir tid för placering i familjehem är barnen oftast trygga och välmående, det går lugnt tillväga och man skolar in barnen successivt i deras egen takt.
    Barn ÄR fantastiska och de har en otrolig kapacitet att klara av förändringar. Får de dessutom all hjälp på vägen för att det ska bli en sådan trygg och fin flytt som möjligt så går det bra!
  • Sön 21 nov 2010 11:50 #524
    Kaninfarmen skrev 2010-11-21 06:02:38 följande:
    Det pratas alldeles för lite om anknytning på kursen och i samband med utredning.

    Att den inte är självklar är det inte många som vet. Utan de tror att det går ändå. Men så är det inte.

    Att ta till sig ett barn som inte är ens eget brukar vara lätt, men att sen knyta an, kan ta tid.

    Våra små som kommer kan ha trauman som vi inte vet om. De kan vara självständiga fast de är så små som 6mån. De kan vara mkt tydliga och samtidigt kan de känna att DE måste vara glada och tillmötesgående så små de är för att överleva.
    Att de låter sig gå från famn till famn, skrattar och tycker personerna är roliga, deras sätt att överleva. Att de sedan mår skitdåligt....vem sopar upp dem då? Vem håller om dem då?
    Pratar av egen erfarenhet.
    Dessa barn behöver hjälp i sina kontakter, det är vi som föräldrar som drar i bromsen, talar om vilka som får ta och röra vid barnen. Vilka som får plocka upp och vilka som får komma nära.
    Det tar tid att hela barnen, ofta har de denna ryggsäck med sig resten av livet. Kommer ofta fram vid stress och oro.
    Vår lille tog nästan ett helt år innan vi knutit an ordentligt, innan lillen var trygg och säker i nya miljöer. Det tog 1½år innan barnet kom ikapp sig åldersmässigt....Idag är det en härligt trotsig busig lycklig unge på 3år.

    Det är så otroligt viktigt att man ger dessa barn all sin tid första tiden, det lönar sig i längden. Minns så väl....från att ha legat i fosterställning bredvid mig i sängen till att ligga utsträckt med alla ben och armar huller om buller, tog det ca ett halvår. Från att inte kunnat somna i min famn, till att be om det tog det några månader. Känslan i bröstet när barnet somnade i min famn minns jag än, då ringde jag en väninna och bara grina.....

    Så vad jag vill ha sagt är att jobba med anknytningen....det lönar sig så otroligt mkt !! Visst det är tufft då, men på nåt sätt orkar man.
    Jättesynd att  anknytning.nu är borta, men de jag pratat med säger att boken är mkt bra.

    Nån som vill veta mer om vår anknytning får gärna inboxa.....
    Så sant, så sant!
    I de fall där en familjehemsplacering misslyckas på olika sätt, tror jag att mycket av problematiken ligger i att man inte förstått hur viktigt anknytningsarbetet är.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll