Inlägg från: Anonym (Mia) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mia)

    Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

    Hej alla i tråden! Har läst länge utan att själv skriva något. Min man och jag har en familj som består av tre biobarn mellan 4-14 år och en placerad pojke sedan snart ett år på 15år. Nu har vi börjat känna att vi har problem. Det tråkiga är även att vi precis har fått byta social-sekr och inte trivs så bra.

    Vår fosterson är en jätte rar och mysig kille som vi tycker mycket om. Han är bara så gnällig! Det fungerar tyvärr inte så bra med relationenerna med hans bio-familj/släkt så jag förstår att han har det tufft. Problemet är att så fort man säger till honom så blir han ledsen och börjar gråta. Det kan röra sig om en sådan enkel sak som att jag ber honom hänga upp sin jacka, direkt ser man att han har fått tårar i ögonen. Jag har svårt att hantera detta så jag ignorerar tårarna eller slätar över det jag har sagt så då brukar han sluta. Min man blir däremot arg och skickar ibland upp honom på rummet  och då blir det ju hundra gånger värre. Han menar på att det är ett sätt för vår fosterson att utöva makt. Jag vet inte riktigt faktiskt. Han borde ju fatta att det inte går vid det här laget och att det bara blir värre.


    Annars har det gått jätte bra. Skolan fungerar helt OK och han har fått kompisar. Har pratat med vår kontakt på soc men hon kan inte komma med några konkreta råd.

    Hoppas någon här har några tips! Tack på förhand!

  • Anonym (Mia)

    Tack för råden!
    Jag pratade med min man och sa att vi kanske ska byta strategi vid "gnällandet". Han höll däremot inte riktigt med. Han menade på att man skulle förstärka det om man skulle börja "jamsa med honom".

    Jag ska iallafall prova.

    Tack igen!

  • Anonym (Mia)
    Kleerup skrev 2010-05-02 22:56:17 följande:
    Hej Mia!Jag tycker nog att du skall försöka övertyga din man igen. Ni borde nog vara överens om vilken metod ni ska använda för att det skall bli bra. Som Kaninfarmen sa så har pojken ju gått igenom en seperation. Det är ju inte konstigt att han är ostabil känslomässigt. Det blir ju helt fel om din man blir arg på honom för att han blir ledsen. Våra pojkar har inte samma relation med min man som med mig. De löser saker och ting på helt olika sätt vilket är helt normalt. Är de ledsna får de en viss sorts tröst hos mig och en annan hos min man. Din man får nog försöka hitta sitt "fosterpappa-sätt". Det viktiga är att ni är överens om grunderna. Hoppas det löser sig!

    Jag vet. Usch det käns inte bra... Det klickar inte riktigt mellan min man och vår fosterson. De har inga gemensamma intressen alls. Vet inte riktigt hur jag ska göra.

  • Anonym (Mia)
    Kleerup skrev 2010-05-02 22:56:17 följande:
    Hej Mia!
    Jag tycker nog att du skall försöka övertyga din man igen. Ni borde nog vara överens om vilken metod ni ska använda för att det skall bli bra.

    Som Kaninfarmen sa så har pojken ju gått igenom en seperation. Det är ju inte konstigt att han är ostabil känslomässigt. Det blir ju helt fel om din man blir arg på honom för att han blir ledsen.

    Våra pojkar har inte samma relation med min man som med mig. De löser saker och ting på helt olika sätt vilket är helt normalt. Är de ledsna får de en viss sorts tröst hos mig och en annan hos min man. Din man får nog försöka hitta sitt "fosterpappa-sätt". Det viktiga är att ni är överens om grunderna.

    Hoppas det löser sig!
    Vet inte om folk kommer i håg mitt inlägg men saker har iaf blivit bättre.

    För några veckor sedan dog en anhörig som stod vår placering nära. Detta tog självklart vår placering jätte hårt. Jag tröstade givetvis också men jag lät min man ta lite av "huvudansvaret". Min man fick följa ex medhonom på begravningen.

    Efter det har något hänt. Efter  begravningen var min man väldigt tagen. Han sa flera gånger att vår placring " nog inte kan ha det så lätt". Nu kan jag kan hitta dem i sittandes i TV-soffan i hop bara de två och det är inte en mils avstånd längre. Vid några "gråtatcker " har min man istället för att bli irriterad bara sagt "såja gubben" och hållit om honom tills han slutat.  Det käns som om hans förståelse har ökat och att han faktiskt tycker om sin fosterson.

    Ville bara berätta
  • Anonym (Mia)
    amygdala skrev 2010-10-10 23:11:44 följande:
    Hej!
    Vi är familjehem till en fjortonårig kille sedan två år tillbaka. Är så himla trött på hans lärare och skola. Inget fungerar för tillfället! Han kan vara rätt stökig men är i grund och botten en jätte mysig kille. Hade utvecklingssamtal  i går och hans mentor hade i princip inget positivt att säga om honom. I många ämnen riskerade han att få IG och hon sa även att han skolkar ofta. Jag har pratat med henne miljontas gånger och förklarat  att det är viktigt att de ringer oss om han inte dyker upp i skolan.  Trots det ringer de aldrig utan man får höra det i efterhand.

    Jag vet heller inte vad VI ska göra med honom... Han lyssnar heller inte på oss. Min man gav honom utegångsförbud efter samtalet. Jag är så trött på att behöva tjata och skälla en massa på honom. Han har haft det jobbigt i sitt liv men samtidigt tycker jag inte att man får bära sig åt hur som hellst bara för det.

    Några tips?
    Är det bara jag som reagerar över att familjehemmet använde utegångsförbud som bestraffningsmetod?! Hur kan ni bestraffa på det sättet? Så himla kränkande! Jag skulle inte vilja att någon annan gav mitt barn ett sådant straff.

    Syssar ni andra familjehem med sådant också?

    Blir så arg!
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Sarah) skrev 2010-10-13 10:44:20 följande:
    Tror du inte de placerade barnen hade fått känslan att -jag kan göra va jag vill de är ändå ingen som bryr sig.
    om de hade helt andra regler än biobarnen?
    Men det var ju inte så jag menade! Jag tycker inte att man skall ge NÅGON ett förbud att gå ut. Detta oavsätt om det är fosterbarn eller ej!
Svar på tråden Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer