Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Skakar lite liv i tråden...

Hela hösten har vi haft mer aktivitet än vanligt, blev ju kompletteringsutredda och godkända som familjehem/jourhem förra hösten och har nu tagit steget ut och börjat lite smått.

Står ofta stand-by för sociala jouren i vår kommun och har haft två kortare placeringar, tvillingar under 2 år båda ggr! Dubbelt jobb men också dubbel glädje, såååå fina & gosiga ungar som vi på 2 sek kunnat ta till oss och ge dem av oss själva! Även om det såklart varit tufft för dem men omställningen, så har omständigheter gjort att de kommit hem till sina föräldrar direkt från oss. Och det verkar vara ok föräldrar dessutom, den ena var ensamstående och hamnade på sjukhus akut och då ryckte soc in och hjälpte till med barnen då hon saknade eget nätverk i vår stad (dit hon är inflyttad) och i det andra fallet så blev föräldrarna anhållna (för stöld) men mamman släpptes efter ett kort tag och fick hem tjejerna igen...

Så summa summarum så har det ännu inte blivt några små barn som levt i "misär", men vi är beredda på det också och står nu som stand-by under jul- och nyårshelgerna!

Hur är det med er andra?       

Vi har nyss börjat ett nytt uppdrag.Två småbarn som skall vara här varannan hel, till att börja med.Kansje oftare sen.
Detta är barn, varn förälder har mycket svårigheter, och det känns vnärkligen som om vi gör nytta.De har sovit hos oss en natt, och nu till helgen kör vi som det är tänkt,fredag till söndag.

hej är det någon kvar i den här tråden?
jag och min 4 åring ska snart få kontaktfamilj och träffa dom första  gången i slutet på denna vecka. sonen ska vara med på träffen då ja inte har barnvakt. jag funderar på vad jag ska fråga och vad jag ska berätta om oss? hur har era första möten sett ut ungefär o  vad hade ni velat veta om ni skulle va kontaktfamilj till oss? :) Mvh

Hej!

Jag, min man och min sexåriga dotter har precis fått vår första allra första placering. Hen har ännu inte flyttat hem till oss utan vi träffade hen i jourhemmet för första gången häromdagen.

Hen är mycket liten, bara 2,5 månader och soc säger att chansen är stor att det blir en uppväxtplacering, men att saker naturligtvis kan hända som göra att det inte blir så.

Nu har jag en del tankar som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med och kanske kan någon med erfarenhet hjälpa mig?

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av första mötet och trodde kanske att jag skulle känna mer för barnet på en gång. Jag förväntar ju av mig själv att jag ska älska hen som om hen vore mitt eget, för det är ju vad alla barn behöver - ovillkorlig kärlek.  Och när jag födde barn kom det ju på en gång, eller faktiskt redan innan förlossningen...

Barnets anknytning har jag läst massor om och fått hjälp med att planera inför, men min egen? Den hade jag liksom inte tänkt på utan tagit för given. Och när kärleken inte slog mig som en bomb undrar jag om det är något fel på mig...?

Någon som kan hjälpa?