Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Mitt barn är placerat i ett familjehem där tanken aldrig varit att barnet ska komma hem. Nu har saker drastiskt ändrats och det börjar planeras för att barnet så småningom ska hem. Jag har hela tiden kämpat för mitt barn och haft ett bra umgänge, men tyvärr accepteras jag inte av familjehemsmamman. Har några frågor till er familjehem ang. hur ni gör med familjenamn osv. Från början sa fam.hemmet att de inte skulle kalla sig mamma och pappa, vi sa då att eftersom de har barn i samma ålder kommer vårt barn högst troligt att kalla dem mamma och pappa, men vi är såklart glada att de själva kallar sig vid namn.
Nu blev det inte riktigt så utan det var endast inför soc. När soc är med kallas vi för Mamma*namn* och Pappa*namn*, annars endast för namn.
Vi har lämnat fotoalbum till vårt barn med bilder på oss, mormor o morfar, farmor o farfar osv men dessa läggs undan och vår släkt försvinner mer och mer. I dagsläget är vårt barn helt oförstående till att hon skulle ha någon annan släkt än familjehemmets. Det blir värre och värre alltsedan de fick veta att hon skulle jobbas hem. (hon hade då varit placerad hos dem i drygt 1 år) Hur gör ni? Kallar ni er själva för mamma och pappa? Erkänner ni barnets biologiska familj?

Vi har även stora problem med umgängena nu, helt plötsligt ska vårt barn må fruktansvärt dåligt när vi gått och när vi väl är där är fosterhemsmamman på henne som ett plåster - såfort vi går undan är hon där i diverse ärenden...
Jag förstår ju att fosterhemsmamman har fått en bra anknytning med henne och att det säkerligen är jättejobbigt att bli lovad ett barn som sedan kan försvinna, men borde det inte finnas med i tanken någonstans eftersom lagen ändå säger att barn ska arbetas hem? 

Hej, jag är nyfiken på detta med familjehem...
En fråga jag spontant kom på är: blir man per automatik vårdnadshavare till barnet när det bor i ens familjehem? Och om man blir vårdnadshavare: Stämmer det verkligen att man inte är försörjningsskyldig för barnet? Hur går det ihop isåfall?

Kan övervägas en vårdnadsöverflyttning efter 3 år i familjehemet.
Dock blir famhem inte försörjningskyldiga och barnet ärver fortfarande bioföräldrarna som också fortsätter att vara skyldiga till att bidra till barnets försörjning.( via underhåll).

Ja man får följa med till doktorn.
Du ska följa med precis som du gör med dina bio barn.
Och ja ersättningen räcker till mat.
Mitt barn är vårdnadöverflyttad och jag har 6000 kr för henne.
Och det är inklusive barnbidrag + underhåll.
Och det ska jag betala allt för henne så som barnomsorg 840 kr. mat, kläder, el, vatten, semester,julklappar, presenter, månadspeng mm

Anonym (hh) är 6000 kr inkl allt? Jag tycker det låter väldigt lågt?!
Mvh

Okej tack för svar!

När jag var 14 år gick jag till soc för att jag ville flytta till familjehem... Jag kände mig oälskad i min familj, ibland fanns det inte mat hemma, osv. Problemen låg alltså i min miljö, jag hade inga psykiska problem eller dylikt. Efter några månader av socmöten blev det bättre hemma och jag flyttade med andra ord aldrig till familjehem.

Händelsen har inte påverkat mig negativt i mitt liv på något sätt och jag mår utmärkt idag. Känner mig trygg, älskad osv. av både min "hemfamilj" och min nya familj som består av mig, min sambo och våra 2 barn.

Nu ska vi ansöka om att bli familjehem och jag undrar om soc kan se (eller komma ihåg) att jag tidigare velat flytta till familjehem? Ska jag undvika att ta upp det, eller ska jag nämna det förbigående som en orsak till varför jag tror att vi skulle passa som familjehem? Dvs att vända det till en fördel genom att säga vad det verkligen inneburit för mig (ökad förståelse för barn som kommer från trasiga familjer/dåliga miljöer, utvecklat självständighet, mognade snabbare genom att själv behöva agera vuxen redan i tonåren, osv)??

Själv tycker jag det känns olustigt att nämna att jag tidigare gått till soc för att jag ville bo i familjehem, men en väninna till mig sa att jag borde berätta det eftersom det utvecklat mig som person och de kan se positivt på det? Själv tycker jag det känns som att om jag berättar det så kommer de tolka det som att jag är en trasig människa själv... Och om jag inte berättar men de kan se det i sina datorer så kommer de tro att jag undanhåller information..

Jag tycker du absolut skall berätta. De ser inte ditt liv som trasigt om du inte lever destruktivt nu. Är ditt fam.hem kvar som din familj(personligt nätverk)? Personligen tycker jag det låter fantastiskt att du känner att du vill fortsätta stötta barn och unga på samma sätt som du själv fått stötning:) lycka till
Mvh