Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Hej ! Det är nu länge sedan jag hängde i denna tråden. Skulle dock vilja ha lite svar från er som är familjehem.

1, hur har era placerade haft kontakt med sina föräldrar. Tex via telefon, hur ofta, umgänge, hur ofta ?
2,OM tex placeringen haft telefonkontakt 1 gång per vecka och minimalt med umgänge, hur har placeringen knutit an till er som famhem ?

3 Hur länge har ni haft er längsta placering, eller efter hur många år flyttade placeringen hem ? Eller har dom inte flyttat hem ?

Skulle vara jätte bra att få svar på frågorna om ni kan.

Tack för era svar Kleerup och Kaninfarmen !

Hejsan!

Har en fråga till er som jag hoppas nån vill svara på.

Min granne har ett barn som varit placerat i fosterhem i snart 10 år. Och ska stanna där tills h*n är 18.
Barnet har inte haft kontakt med sin förälder (som är min granne) på iaf 7 år. Socialen ansåg att min granne inte var lämplig förälder pga vad som fanns i dennes belastningsregister.

Men nu helt plötsligt så har barnet börjat vara hos min granne 1 helg/månad. Det jag anser är konstigt är att grannen inte ändrat sitt sätt att leva alls. Det är mycket poliser som springer där, grannen har nyligen haft fotboja osv.

Kan socialen ha missat att kolla upp detta? Eller kan dom anse att barnet mår bra av att vara i sånna kretsar? Borde jag ta upp min oro med soc?

Jag känner min granne reltaivt bra, h*n berättar mer än gärna om sina bravader till mig. Barnet i fråga är i övre tonåren nu.

Om barnet är i övre tonåren så anses det nog kanske kunna ta hand om sig själv. Men jag hade nog vänt mig till soc och berättat lite om hur det är där. De kan ju ha missat. Ibland händer ju det.

Snällt av dig att bry dig om barnet!

Jenny....ja, det kan ju vara bra att den är borta. Hoppas det löser sig snart och att ni kommer igång....

Själva håller vi på att skola in en liten....spännande.....

Hoppas att detta inlägg hamnar rätt här...?

Jo det är så min systers yngsta barn är fosterhemsplacerade sedan förra året (omständigheterna vill jag inte gå in på men så är iaf fallet). Nu bor barnen var 4:e helg hos min syster.

För ca ett halvår sedan när barnen var och hälsade på min syster (sin biologiska mamma) gick dem och kallade henne vid namn och inte mamma. Min syster frågade då den äldsta vem som hade sagt att dem skulle säga namnet och fick till svar att "mamma har sagt det"! Chock !!! Det ska tilläggas att båda barnen kunde säga mamma och pappa innan placeringen och dem visste/vet vem som är mamma och pappa. Och detta gjorde henne vädigt ledsen och min syster har sedan dess aldrig blivit tilltalad med sitt namn när hon har barnen hos sig.

Visst det har blivit lite bättre men det är fortfarande kämpigt. Min syster har tagit upp detta med socialen och fått till svars att - Oj det var ju konstigt, ja vi kan förstå att det kan kännas jobbigt. Men dem gör inget åt det.

Nu till min fråga till er som har placerade barn hos er.
Skulle ni kunna börja kalla er själva för mamma och pappa till barnen eller kunna uppmuntra barnen till att kalla er mamma och pappa?

Oj det blev ett långt inlägg och jag hoppas att ni förstår vad jag menar med min fråga...