Forum Familjehem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

    Tor 25 mar 2010 16:17 Läst 133744 gånger Totalt 1043 svar
    Helgon­a
    Visa endast
    Tor 25 mar 2010 16:17

    Tråden för Familjehem/jourhem/kontaktfamiljer


    Tråd 16

    Detta är vår tråd där vi pratar om socialtjänsten, hur det är att vara familjehem, kontaktfamilj eller liknande.
    Vi svarar gärna på frågor om att vara familjehem o liknande

    Påminner om sekretessen o att inte lämna ut några namn...

    Hejsan! Hur funkar detta med familjehem osv? Vad måste man "uppfylla" för att bli det?

    Ordnad ekonomi
    Ej finnas med i belastningsregister hos polisen
    Ej finnas hos Kronofogden
    Ej vara aktuell för socialbidrag
    Ej vara långtids sjukskriven via Försäkringsakassan

    Tryggt förhållande. Ni ska orka i många år....(Det sista ett plac barn behöver är att familjehemsföräldrarna skiljer sig)
    Ha plats o ork att ta emot ett barn...
    Ha sunda värderingar,
    kunna enas om barnuppfostran.

    Många socialtjänster ser också gärna att man har eller haft egna barn...
    Och naturligtvis att HELA familjen är inställda på att bli familjehem...
    De biologiska barnen också!

    Alla dessa punkter ovan är INGA måsten!
    Olika socialtjänster ser olika på saker o ting!
    Alla barn har olika behov o därför kan också familjehemmen se helt olika ut!
    Kan man visa att man har ordnad ekonomi...o förklara hur skulderna uppkom kan man även ha kronofogde skulder..
    Det finns ensamstående m familjehems plac barn...det finns de UTAN barn, det finns de med små barn, stora barn osv...
    Det som är viktigast är att man matschar rätt barn med rätt familj!
    Så kan Du tänka dig att blir familjehem ta kontakt med din komun o hör dig för!
    Du har inget att förlora...bara o vinna!
    Kostar gör det dock ;) tid, känslor o angagemang...
    Tänkvärda ord som jag lånat

    Jag hoppas du njuter när du får hennes gossiga kramar
    jag hoppas du tröstar när det rinner bistra tårar
    jag hoppas du försöker att stötta när vänner sviker
    jag hoppas du uppskattar en bukett slarviga ihop plockade blommor
    jag hoppas du uppskattar hennes teckningar och hänger upp den fulaste på kylskåpet.
    jag hoppas du låter henne ligga nära dig om natten när åskan kommer och hon är så jätterädd och
    jag hoppas du låter henne behålla den fula nallen hon en gång fick av mig.
    Sist av allt får du den viktigaste uppgiften det är att älska mitt barn som om hon vore ditt eget och att berätta att jag älskade henne mycket utan att dömma mig.

    Från anonym
    CARPE DIEM
  • Anonym (foste­rbarn?­)
    Visa endast
    Tis 27 apr 2010 16:09 #31

    Hej tjejer.

    Jag är lite nyfiken på det här med fosterbarn.
    Vet inte så mycket men jag tror vi stämmer bra in på deras kristerier?
    Min man är 36 och jag 29 år.
    Vi har villa, bil, pengar på banken och ordnad ekonomi inga kronofogskulder eller annat.
    Nu ska vi visserligen studera i några år båda två men jag hade tänkt mig detta med fosterbarn efteråt så kanske om 4 år?
    Vi har två egna barn som nu är 2 och 3 år gamla.

    Jag undrar vad får man i ersättning för att ha fosterbarn?
    Vill dom att den ena föräldern åtminstone jobbar deltid?
    Hur matchar dom barnet med familjen, får man träffas och då bestämma om man vill fortsätta?
    Brukar det vara mycket problem med fosterbarn?
    Min man tror det och jag vill gärna bevisa honom fel så ni får gärna berätta hur ni har det i era familjer.

  • Anonym (foste­rbarn?­)
    Visa endast
    Tis 27 apr 2010 16:12 #32

    Just ja min man är lärare och jag har jobbat på förskola några år tidigare.
    Borde ses som en fördel antar jag?

  • Ons 28 apr 2010 09:33 #33

    Alla barn som placeras har mer eller mindre problem. I vissa fall är det jobbigt och i vissa fall är det kontakten med biofamiljen som är det "svåra". Att vara familjehem är underbart men inte enkelt.

  • Anonym (Mia)
    Visa endast
    Fre 30 apr 2010 09:38 #34

    Hej alla i tråden! Har läst länge utan att själv skriva något. Min man och jag har en familj som består av tre biobarn mellan 4-14 år och en placerad pojke sedan snart ett år på 15år. Nu har vi börjat känna att vi har problem. Det tråkiga är även att vi precis har fått byta social-sekr och inte trivs så bra.

    Vår fosterson är en jätte rar och mysig kille som vi tycker mycket om. Han är bara så gnällig! Det fungerar tyvärr inte så bra med relationenerna med hans bio-familj/släkt så jag förstår att han har det tufft. Problemet är att så fort man säger till honom så blir han ledsen och börjar gråta. Det kan röra sig om en sådan enkel sak som att jag ber honom hänga upp sin jacka, direkt ser man att han har fått tårar i ögonen. Jag har svårt att hantera detta så jag ignorerar tårarna eller slätar över det jag har sagt så då brukar han sluta. Min man blir däremot arg och skickar ibland upp honom på rummet  och då blir det ju hundra gånger värre. Han menar på att det är ett sätt för vår fosterson att utöva makt. Jag vet inte riktigt faktiskt. Han borde ju fatta att det inte går vid det här laget och att det bara blir värre.


    Annars har det gått jätte bra. Skolan fungerar helt OK och han har fått kompisar. Har pratat med vår kontakt på soc men hon kan inte komma med några konkreta råd.

    Hoppas någon här har några tips! Tack på förhand!

  • Fre 30 apr 2010 10:27 #35
    Anonym (Mia) skrev 2010-04-30 09:38:18 följande:
    Hej alla i tråden! Har läst länge utan att själv skriva något. Min man och jag har en familj som består av tre biobarn mellan 4-14 år och en placerad pojke sedan snart ett år på 15år. Nu har vi börjat känna att vi har problem. Det tråkiga är även att vi precis har fått byta social-sekr och inte trivs så bra. Vår fosterson är en jätte rar och mysig kille som vi tycker mycket om. Han är bara så gnällig! Det fungerar tyvärr inte så bra med relationenerna med hans bio-familj/släkt så jag förstår att han har det tufft. Problemet är att så fort man säger till honom så blir han ledsen och börjar gråta. Det kan röra sig om en sådan enkel sak som att jag ber honom hänga upp sin jacka, direkt ser man att han har fått tårar i ögonen. Jag har svårt att hantera detta så jag ignorerar tårarna eller slätar över det jag har sagt så då brukar han sluta. Min man blir däremot arg och skickar ibland upp honom på rummet  och då blir det ju hundra gånger värre. Han menar på att det är ett sätt för vår fosterson att utöva makt. Jag vet inte riktigt faktiskt. Han borde ju fatta att det inte går vid det här laget och att det bara blir värre. Annars har det gått jätte bra. Skolan fungerar helt OK och han har fått kompisar. Har pratat med vår kontakt på soc men hon kan inte komma med några konkreta råd. Hoppas någon här har några tips! Tack på förhand!
    Vad tråkigt att ni inte får någon hjälp!
    Jag förstår att situationen är jobbig, man måste kunna få säga till sina barn och även bli arg. Har de gjort fel så ska de självklart få reda på det. Annars gör vi ju inte vårt jobb!
    Han har ju inte bott hos er så länge och ni har ju tre biologiska barn som han dessutom är storebror åt. Han känner sig kanske lite utanför. Jag tror inte det handlar om makt. Vid det här laget borde han ju som du säger förstå att det inte kommer något positivt ur det.

    Om jag hade varit du så hade jag nästa gång han blev ledsen bara för en liten tillsägelse ta honom åt sidan. Jag hade lagt armarna om honom och låtit honom gråta. När han hade varit klar så hade jag frågat varför han blev ledsen. Förklara att det bara var en tillsägelse och att du inte är arg!

    Som du också skriver blir det ju inte bättre när din man blir arg. Det säger sig själv. Istället för att be honom gå till sitt rum kanske de ska gå dig ihop och sätta sig och prata om det som hände?  Ömhet mellan en vuxen man och en femtonåring kan vara svår. Din man får nog kämpa här!

    Hoppas det fixar sig!
  • Fre 30 apr 2010 10:29 #36

    Vad skumt det ser ut! Det jag skrev blev inom citat.

  • Anonym (Mia)
    Visa endast
    Lör 1 maj 2010 10:38 #37

    Tack för råden!
    Jag pratade med min man och sa att vi kanske ska byta strategi vid "gnällandet". Han höll däremot inte riktigt med. Han menade på att man skulle förstärka det om man skulle börja "jamsa med honom".

    Jag ska iallafall prova.

    Tack igen!

  • Kaninf­armen
    Visa endast
    Lör 1 maj 2010 20:20 #38

    Mia.....

    Känner igen det där från min egen grabb. Han var en mkt känslig kille under alla år, och då var han ju ändå min egen. Han hade lätt till gråt, och det var inget han ville, utan det bara blev. Jag gjorde inte så stor affär av det, vi pratade lite och så var det bra.

    Han kunde bli ledsen för alla möjliga konstiga saker, och speciellt när han blev arg.

    Nu är han vuxen och det har vuxit bort, han jobbar och klarar sig själv. Känsligheten är borta.

    Ang. er son så tror jag att din man gör ett stort fel, han bestraffar pojken för att han gråter, vilket bara förstärker. Han blir än mer osäker och vet inte hur han ska hantera allt. Jag tror mer på att prata om det. Han kanske behöver mer egen tid.

    Han har gått igenom en tuff separation, din man måste försöka sätta sig in i hur han själv hade känt det.

    Lycka till.

  • Kaninf­armen
    Visa endast
    Lör 1 maj 2010 20:26 #39
    Anonym (fosterbarn?) skrev 2010-04-27 16:09:32 följande:
    Hej tjejer.Jag är lite nyfiken på det här med fosterbarn.Vet inte så mycket men jag tror vi stämmer bra in på deras kristerier?Min man är 36 och jag 29 år.Vi har villa, bil, pengar på banken och ordnad ekonomi inga kronofogskulder eller annat.Nu ska vi visserligen studera i några år båda två men jag hade tänkt mig detta med fosterbarn efteråt så kanske om 4 år?Vi har två egna barn som nu är 2 och 3 år gamla.Jag undrar vad får man i ersättning för att ha fosterbarn?Vill dom att den ena föräldern åtminstone jobbar deltid?Hur matchar dom barnet med familjen, får man träffas och då bestämma om man vill fortsätta?Brukar det vara mycket problem med fosterbarn?Min man tror det och jag vill gärna bevisa honom fel så ni får gärna berätta hur ni har det i era familjer.
    Vad man får för ersättning varierar, beror på vad det är för uppdrag. Lägsta arvodet ligger på runt 4900, och lägsta ersättning är ca 3900. Arvodet får du skatta för.

    Ang. arbetstid, beror också på vad det är för uppdrag. Ett spädbarn behöver ha nån hemma på heltid, ett större barn kanske bara behöver ha nån av er hemma en kort tid, sen kan ni fortsätta jobba som innan. En trasig tonåring kan behöva nån hemma på heltid och sen kanske på deltid. Det finns hur många olika senarior som helst. Det ska vara för barnets bästa.

    Matchningen gör soc. De ser på hur er familj ser ut, vad det kommande barnet har för behov mm mm.

    Nej, man får inte träffa barnet för att sen bestämma sig.

    Alla familjehemsplacerade barn har inte problem, men att ta ett placerat barn innebär ofta en hel del grejor omkring, ex umgänge, barnets släkt, Kanske BUP, mm mm

    Vi har en liten placering som inte är några problem med just nu, men det har varit. 

    Gå gärna in på familjehemmet.se och läs i trådarna där.....Du får gärna inboxa mig om du vill.
  • Anonym (intre­sserad­)
    Visa endast
    Sön 2 maj 2010 15:05 #40
    Helgona skrev 2010-04-23 19:06:23 följande:
    Självklart vänder ni er till en annan kommun :) Den kommunen som ni får uppdrag från ansvarar även för ev utbildning,stöd o handledning
    Och det brukar vara välkommet med kontaktfamiljer från angränsande kommuner?
    Bara att ringa och säga "Hej, jag vill bli kontaktfamilj, hjälp mig" då? :P
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll