Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Behöver ett råd från er med Borderline

Jag känner en annan kille med Bordeline och han har bett om mitt råd men jag har svårt att ge ett då vi tänker så olika men hoppas att kanske ni som har samma diagnos kan...

han känner mycket och är väldigt snabb i sina handlingar men är väldigt empatisk på sitt sätt och han träffade en tjej, gifte sig och gjorde henne gravid inom 3 månader, han trodde att det var det rätta för han kände så just då. De hade inte känt varann sedan tidigare. Hon kommer dessutom från Brasilien och de träffades på en semester.

Två år senare så inser han att det var en handling av desperation. Men han känner samvete mot att han tagit hit denna tjej och mot deras barn. Vet inte hur han ska göra så han har valt att leva kvar i det men hon har det nog tufft för han har verkligen sina upp och ner i humöret ni vet och han kan inte spela teater att allt ät bra utan han visar sina känslor och är väldigt ärlig.

Han frågar mig hur man ska lösa en sådan här grej. Hon har inga pengar, ingen utbildning. Vad svarar man?? Han känner att han måste ta sitt ansvar såklart.

Måste säga att jag är så oerhört stolt över mig själv idag. Hade återigen en stor konflikt med en person, som förolämpade mig grovt och provocerade mig. Och min enda impuls var att bli hysterisk, kasta saker omkring mig och skrika och knäcka den andra personen med mina ord. Bara tappa kontrollen och bli galen som jag alltid blir när något går emot mig. Men jag lade band på mig själv, knep igen munnen och lät henne få sista ordet. Jag kände mig stolt att jag inte sänkte mig till hennes nivå, så trots att hon fick sista ordet så kändes det som att jag vann. Och är helt imponerad att jag klarade av att bara backa tillbaka och släppa det. Detta är en riktig bedrift för att vara mig. Måste vara något i luften.

TS; bra jobbat. :)

det är skönt att höra att det finns fler som är som jag.jag har haft diagnosen sen 2 år tillbaka, och när jag läser era inlägg så stämmer det på pricken.jag är så som en dela av er extremt skör, säger någon "flasklock", så är det kört.reagerar ofta i affekt, något som jag måste jobba på, ska på en "bedömning" på psyk näsra vecka. ska bli intressant att se vad det blir av det.

glömde att säga att denna bedömning är om jag ska få börja med psykoterapi.

Jag har många frågor så ni får ursäkta om jag blir tjatig. Jag har läst så mycket om detta de senaste dagarna och känner mig som ett typ-exempel. Det är så skönt att ha ett ord som beskriver ens beteende, att det finns en förklaring. Och att det finns hjälp. Denna tråden har fått mig att må så himla mycket bättre med mig själv.

Har ni alla haft problem med självskadebeteende? Har det lugnat sig med åldern?