Anonym (mamman) skrev 2010-10-30 23:56:08 följande:
Vad säger han själv om det mönstret - att han är lugnare när familjen inte är hemma? Har ni haft mycket kontakt under veckan du var borta?
Jag var hemifrån en vecka i somras. Då skickade min man sms varje dag om att han saknade mig. Vi pratade oxå i telefon varje dag, och det lät som att det funkade ganska bra hemma. De gulliga sms:en och telefonsamtalen helt utan irritation, fick mig att liksom glömma bort hur vardagen hemma brukar se ut. Jag började inbilla mig att han skulle vara glad och kärleksfull när jag kom hem. Därför blev jag grymt besviken när jag kom hem, och allt var som vanligt (förutom stökigare).
Min man är nästan alltid gullig och längtande i sms. När jag lämnar hemmet, t ex åker till jobbet, kommer han på hur onödigt och dumt det var att gå och sura eller bara ligga och glo på tv medan jag var hemma. När jag inte är där ångrar han sig och vill umgås, ha det mysigt. Men så fort jag kommer hem, slutar han längta. Han säger själv att han blir tryggare när jag är i närheten, men när jag är borta får han ångest och blir orolig, och därför söker han kontakt med mig. När jag kommer hem släpper den akuta ångesten, och då börjar han nästan direkt fokusera på annat istället.
Jag känner mig behövd, men inte älskad eller uppskattad. Hans längtan till mig handlar mest om hans egen ångest och otrygghet. Det är märkligt att vara så behövd och efterlängtad, utan att själv få ut något av det.
När jag o barnen varit borta förut (innan han mådde såhär dåligt) så hörde han nästan aldrig av sig. Han sa då att han hade svårt att ta sig för saker när jag inte var hemma. Jag var alltid den som fick ringa.
Denna gång däremot så har han ringt flera ggr varje dag och han har saknat oss. Han har låtit lugn och det har låtit som han mått riktigt bra. Jag var väldigt förvånad ang mönstret att HAN hörde av sig. Det är första gången jag är borta längre tid sedan han blev "dålig".
Han mår dåligt över att han inte mår bra när barnen är hemma. Han säger att han älskar dem över allt annat men han klarar inte av de ljud och det liv som blir. Han säger att han behöver stor kontroll just nu och det kan han inte få med barnen hemma.
Han säger också att han för tillfället inte vet vad han känner för mig...eller han säger att han älskar mig men han vet inte om han älskar mig för den person jag är eller om han fortfarande är kär i mig om du förstår vad jag menar.
Han blir ju väldigt lätt arg och irriterad på mig också.
Han mår väldigt dåligt över att han blir arg och irriterad på mig och barnen eftersom vi "inte gjort något för att förtjäna det". Han vet inte vad han ska göra. Han ska försöka ringa på måndag och höra om de vet nåt när han får komma. Jag har erbjudit mig att ringa om det känns jobbigt för honom, han har inte bestämt sig än.
Han orkar inte nåt nu när vi är hemma. Alla ljud gör att han blir såååå trött.
Vi har pratat om att han kanske borde bo själv men samtidigt har jag ju läst att man inte ska ta stora beslut när man är dålig samtidigt så är det kanske en bra hjälp på vägen, vi ska ju inte separera utan bara att han får lite lugn och ro medan han "tillfrisknar". Å andra sidan vet jag inte om det är någon bra idé heller.
Det tär dock på mig att hela tiden få negativa saker, få göra allt själv hemma och inte ens veta om han tycker om mig längre
man är ju inte mer än människa!
Behöver stöd!!! Ursäkta det långa inlägget!
