• Anonym
    Äldre 29 Mar 23:57
    50060 visningar
    509 svar
    509
    50060

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Anonym
    Äldre 30 Mar 07:16
    #3

    Ja, han misshandlar dig psykiskt. Och han utnyttjar dig och beter sig inte sjysst - alls.

    Du har dessutom barn som du har ett ansvar för att ge ett så bra liv som du kan.

    Svaret på vad du ska göra har du nog själv om du läser igenom din text en gång till...

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 30 Mar 07:57
    #7

    jag känner mig låst!
    jag tycker ingenting är roligt längre, jag såg verklgen fram emot min egentid med min son igår, o så dyker han upp o förstör min kväll!
    o inte gjorde han ett skit för att va med mig, eller visa nån kärlek till mig... känns bara som att han tog ännu en liten bit av mig!
    allt jag ville var ju att få va ensam medmin son EN natt!

    har svårt o se att något han säger mig nu är sant... vet inte vad jag ska tro på o inte!
    känns som att jag drar mig tillbaka mer o mer..

    känns dessutom som att jag kommer svika hans barn om jag lämnar honom... för dom tycker verklgen om mig, nästan ibland så hans äldsta dotter verkart tycka om mig mer än hennes egna pappa... o det får mig att må dåligt, känns som att dom iaf behövermig, dom behöver mig hos dom så det blir ordning..


     

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 30 Mar 08:09
    #8

    saknar bara mitt liv i somras mer o mer... hur glad o hur kul jag hade det då!

    o allt han säger låter ju så bra.. o allt kanske bara är en fas, han har ju så bra svar på allt! :(
    han har minsann aldrig fel med något säger han, gör ingenting hemma (varken här eller hos honom), vågar knappt be honom om hjälp o hänga hans egna barns tvätt, han vet att jag är "sönderstressad" men ändå kan han inte hjälpa mig så det underlättas för mig!

    är det så mycket begärt o få lite närhet, kärlek o omtanke?
    man hjälps väl åt i ett förhållande?

    just ja, han är väldigt snabb med att säga att när vi flyttar ihop så kommer våran ekonomi se bättre ut, o vi kommer ha gemensam ekonomi för det har man när man är i ett förhållande, säger han.

    vem tror ni är uppe med hans ungar nu?
    jo jag, ska ju iof ändå upp med min son...

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 30 Mar 08:17
    #10

    bara en sån sak som igår kväll, han hade haft falukorv på mackan o skulle lägga in allt igen.... eftersom förpackningen med korv var obruten innan han tog av den sånär han la in den utan att försluta en påse runt hela korven,  o jag envisades med att maten blir dålig snabbare o om hur mycket bakterier o skit det finns i ett kylskåp, men allt man får höra då är "nä det behöver man inte, jag har då aldrig gjort det de senaste 25 åren".
    vem vet det där bäst kanske? han som är 35 eller jag som är 23... jag har då mer koll på städning osv än han, när han har SOPAT sig ut ur lägenheter när han flytt"städat", inte äger några rengöringsmedel..

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 30 Mar 09:04
    #13

    jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra... delar av mig säger att det kommer bli bättre, andra delar av mig ser bara det jag skriver om här..

    har dessutom sagt till honom tidigare att jag nog inte ens skulle VÅGA lämna honom... pga hur han betett sig mot sitt ex efter de tog slut mellan dom...

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 30 Mar 09:05
    #14

    dessutom börjar min son bli väldigt fast i honom, säger hans namn hela tiden, blev jätteglad igår när han kom hem till oss igen (då han "överraskade mig").
    när vi efetr det åkte o handlade, så fick inte jag köra kundvagnen för det skulle han göra, min son sa "X kan"..

  • Anonym
    Äldre 30 Mar 12:40
    #21

    Förutom att han behandlar dig frukstansvärt illa - så blir jag orolig för din ekonomi.
    Du har ett nystartat företag, där du redan kan köpa grejor ? Drar ni in några pengar ? Står din pojkvän med på några papper ? Eller är det bara du som köper saker i din firmas namn ? Låter nästan som lite sol&vårning också.

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 30 Mar 13:00
    #22
    Anonym skrev 2010-03-30 12:40:52 följande:
    Förutom att han behandlar dig frukstansvärt illa - så blir jag orolig för din ekonomi.Du har ett nystartat företag, där du redan kan köpa grejor ? Drar ni in några pengar ? Står din pojkvän med på några papper ? Eller är det bara du som köper saker i din firmas namn ? Låter nästan som lite sol&vårning också.
    jag står som firmatecknare, han får inte för han har skulder hos kronofogden bla, saker vi köpt till firman är saker vi behöver i firman o har satt in pengar för av privata pengar.. men sen blev det en del i moms tillbaka, som vi nu typ "lever" på.. jag börjar bli orolig, o jag vill ha bort alla räkningar som ligger i firman, men då är problemet att jag inte har några pengar knappt, o killen ska lägga in pengar, men det verkar han inte vara intresserad av att göra. ska föröksa se om v kan sätta oss ikväll med det, så han för över pengar så vi kan betala det sista!

    han har haft firma förut o försäkrar mig med att detta fungerar o att jag ska sluta oroa mig, för han "säger till om vi behöver börja oroa oss".. hans förra firma såg hans ex till att det inte gick o ha kvar, hon snodde tydligen pengar.. men vet inte om jag längre tror att det var så..

    förstd inte vad du menade med "sol&vårning"
  • Anonym
    Äldre 30 Mar 15:06
    #24

    Med sol& menade jag att han låter lite som en sol&vårare - en som lurar kvinnor på pengar.
    Men var kommer momspengarna ifrån - har du fått in pengar på firman ? Eller har ni bara tagit ut momspengarna på saker ni har köpt till firman ?

Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?