• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-04-01 12:18:40 följande:
    oj... ja du.. om det nu bara skulle va att säga åt honom att dra så hade jag väl ändå gjort det? har du läst allt jag skrivit i tråden?
    Ja, det har jag gjort.
    Det var därför jag skrev som jag gjorde. Jag undrar om du fascineras av att leva lite på kanten av något som du tror kan vara farligt. Jag skrev också att jag mycket väl kan ha fel i det. Och det har jag kanske också. Jag fick dock den känslan när jag läste din skildring av ert förhållande. 
    Du frågar om han misshandlar dig psykiskt?
    Jag svarar att han är en skitstövel som du kan göra dig av med. 
    Översaltade strips, skäll för betalda räkningar, diskussioner om hur man bäst förvarar korv, firmatrassel och så hans barn då som du upplever att du ska skydda. Om du själv låter dig behandlad kränkande av honom så kan du ju ändå inte agerar som stötdämpande i deras dåliga relation. 
    Ta hand om din son. Och skaffa dig en bättre karl än den där sopan. 
    Vad menar du skulle hända om du sade åt honom att dra? 
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-04-01 12:30:59 följande:
    Ja, det har jag gjort. Det var därför jag skrev som jag gjorde. Jag undrar om du fascineras av att leva lite på kanten av något som du tror kan vara farligt. Jag skrev också att jag mycket väl kan ha fel i det. Och det har jag kanske också. Jag fick dock den känslan när jag läste din skildring av ert förhållande.  Du frågar om han misshandlar dig psykiskt? Jag svarar att han är en skitstövel som du kan göra dig av med.  Översaltade strips, skäll för betalda räkningar, diskussioner om hur man bäst förvarar korv, firmatrassel och så hans barn då som du upplever att du ska skydda. Om du själv låter dig behandlad kränkande av honom så kan du ju ändå inte agerar som stötdämpande i deras dåliga relation.  Ta hand om din son. Och skaffa dig en bättre karl än den där sopan.  Vad menar du skulle hända om du sade åt honom att dra? 
    han skulle börja predika om att det är för min skull hit o dit, o komma på massa bra undanflykter, som han ju verkar göra för allt!
    sen hålla om mig o säga att han älskar mig osv!
    tvivlar ju fram o tillbaka på om han verklgien behandlar mig så illa, o dom vännerna jag prata med säger att han manipulerar mig, o därför känner jag såhär mellanåt!
  • skuggspel

    Utifrån sett, om man aldrig varit i en sådan situation, är det väldigt lätt att tänka /säga ; Meh, det är ju bara att gå! Hur svårt kan det vara, hon är väl inte fastknuten?!
    Vad man missat då är att en stor del av psykisk misshandel handlar om att ta ifrån tjejjen (i det här fallet) sin tro på sitt fria val. Man SER inte, förr än man är därifrån, att man kunde gå! Det är sjukt så klockorna stannar och jag vet inte varför det funkar så men det gjorde det för mig! Efteråt var det konstigt och jag var rätt bitter, hur kunde jag slösa bort så lång tid på det där!?! Men hans känslor hade blivit min riktlinje, han var arg=mitt liv ett helvete, han glad=allt var fantastiskt. Det var som att balansera på slak lina i flera år, inte konstigt att jag satte större värde på hans känslor än mina. Jag var van att må otroligt dåligt, ha ångest, vara orolig, vara rädd, känna mig värdelös utan att det eg hände något. Men om HAN mådde dåligt..ojojoj.

    Det är bara en kort period! När du väl är av med honom kommer du förvånas över hur du tänkte, hur länge du stannade..

    Ett bra råd är att när det väl är slut, berätta för SÅ MÅNGA SOM MÖJLIGT allt du orkar! Han kommer antagligen pendla mellan att bete sig som skit och gråta, vara gullig och helt fantastisk. Om då din omgivning vet, och du vet att de vet, kan din egen stolthet bli det som tillslut räddar dig från att gå tillbaka!



  • Anonym
    Anonym skrev 2010-04-01 13:11:32 följande:
    han skulle börja predika om att det är för min skull hit o dit, o komma på massa bra undanflykter, som han ju verkar göra för allt! sen hålla om mig o säga att han älskar mig osv! tvivlar ju fram o tillbaka på om han verklgien behandlar mig så illa, o dom vännerna jag prata med säger att han manipulerar mig, o därför känner jag såhär mellanåt!
    Men då vet du ju redan vad som kommer att hända. Därmed har du ju verktygen som behövs för att göra slut. Varför gå omkring och vara ängslig över att bli utskälld av en tämligen meningslös individ i stället för att ha det bra?
    Den sorts predikan kommer du att klarar dig utmärkt utan.
    Kvitta dig med den där korkade människan och lev ett bra liv utan honom!
  • Anonym

    kommit på en undanflykt för o slippa åka till honom i helgen, säger att min son spytt under dagen imorgon när han ska va hos sin pappa, o att jag då behöver vara hemma me dhonom, så han får vila upp sig o inte smitta ner hans barn...
    men då kommer han säkerligen säga nått i försvar...

    ikväll ska han betala räkningarna har han lovat, blir kul när han ser att det inte finns några pengar!!
    han menar att vi ju har hans pengar o leva på, för jag sa att jag inte har några pengar i tre veckor tills jag får pengar.. men jag vill väl kunna köpa nått till min son också, så som han köper saker till sina barn! men det kan jag ju inte göra....
    han tömmer mig på pengar!


    hoppas verkligen jag får nån hjälp av kvinnojouren o ta mig ur detta, för mitt liv är inte hållbart för fem öre just nu!


    o killen gör ingenting för att visa sin kärlek till mig.. man tycker ju att han borde visa det extra mycket efter det där brevet jag skrev till honom.. men snarare så han visar det ännu mindre efter det.. vilket ju är grymt sjukt!

  • Anonym (Anna)
    Anonym skrev 2010-04-01 16:26:01 följande:
    kommit på en undanflykt för o slippa åka till honom i helgen, säger att min son spytt under dagen imorgon när han ska va hos sin pappa, o att jag då behöver vara hemma me dhonom, så han får vila upp sig o inte smitta ner hans barn... men då kommer han säkerligen säga nått i försvar... ikväll ska han betala räkningarna har han lovat, blir kul när han ser att det inte finns några pengar!! han menar att vi ju har hans pengar o leva på, för jag sa att jag inte har några pengar i tre veckor tills jag får pengar.. men jag vill väl kunna köpa nått till min son också, så som han köper saker till sina barn! men det kan jag ju inte göra.... han tömmer mig på pengar! hoppas verkligen jag får nån hjälp av kvinnojouren o ta mig ur detta, för mitt liv är inte hållbart för fem öre just nu! o killen gör ingenting för att visa sin kärlek till mig.. man tycker ju att han borde visa det extra mycket efter det där brevet jag skrev till honom.. men snarare så han visar det ännu mindre efter det.. vilket ju är grymt sjukt!
    Men var glad att han inte visar dig kärlek, om han hade gjort det så hade du haft ännu svårare att ta dig ur förhållandet!

    Att visa kärlek är inte samma sak som att älska. Han kan säkert hosta fram en kärleksförklaring om han tror att det får dig att fortsätta ta hand om honom och hans barn men kan han sluta bete sig som ett svin som har rätt att uppfostra andra vuxna människor och kan han sluta utnyttja dig ekonomiskt?
  • Anonym (A)

    Jag har varit i din situation fast mycket värre så jag vet hur det är men jag förstår fortfarande inte varför du håller på så där.
    Du gör dig själv till ett offer i onödan. Du behöver inte betala några räkningar om de inte står i ditt namn.

    Du har vänner och en mamma som stöttar dig, t.o.m. en vän som är polis. Det är betydligt mer än jag hade när jag stod upp mot mitt ex som slog mig och hotade mig med kniv.

    Jag gav dig konkreta råd ovan. Kontakta en affärsjurist, ta reda på vad som händer när du går och gör upp en budget. Säg åt idioten att dra och om han blir hotfull ringer du polisen. Det är inte svårare än så. Det handlar inte om att kritisera eller döma dig utan att få dig att vakna upp. Och ja, jag vet exakt hur det är.

    Nästan allt du skriver handlar om vad han ska tycka eller om hans (eventuella) känslor för dig. Tänker du ens på din son? Det är det enda som är viktigt i sammanhanget.
    Varför du fortfarande sitter och dividerar om att han borde visa dig kärlek övergår mitt förstånd. Vem bryr sig? Han är en patetisk loser och du ska enbart vara glad om han tappar intresset för dig så att du blir av med honom fortare.  

  • Anonym
    Anonym (A) skrev 2010-04-01 17:20:15 följande:
    Jag har varit i din situation fast mycket värre så jag vet hur det är men jag förstår fortfarande inte varför du håller på så där.Du gör dig själv till ett offer i onödan. Du behöver inte betala några räkningar om de inte står i ditt namn. Du har vänner och en mamma som stöttar dig, t.o.m. en vän som är polis. Det är betydligt mer än jag hade när jag stod upp mot mitt ex som slog mig och hotade mig med kniv.Jag gav dig konkreta råd ovan. Kontakta en affärsjurist, ta reda på vad som händer när du går och gör upp en budget. Säg åt idioten att dra och om han blir hotfull ringer du polisen. Det är inte svårare än så. Det handlar inte om att kritisera eller döma dig utan att få dig att vakna upp. Och ja, jag vet exakt hur det är. Nästan allt du skriver handlar om vad han ska tycka eller om hans (eventuella) känslor för dig. Tänker du ens på din son? Det är det enda som är viktigt i sammanhanget. Varför du fortfarande sitter och dividerar om att han borde visa dig kärlek övergår mitt förstånd. Vem bryr sig? Han är en patetisk loser och du ska enbart vara glad om han tappar intresset för dig så att du blir av med honom fortare.  
    jag vågar likförbannat inte bara lämna honom!
    o klart jag tänker på min son, därför jag nu förösker komma ifrån detta!
    räkningarna står i min firmas namn, så jo, jag måste betala dom, är enskild firma så jag åker på allt!
    ska prata med kvinnojouren på tisdag, så får vi se vad som händer då!
  • vardag
    Anonym skrev 2010-04-01 11:13:56 följande:
    Känns som att jag "går bakom hans rygg" när jag håller på såhär.. o han bara planerar o planerar, o jag får bara mer o mer panik! ska  betala några av räkningarna nu, o hoppas på att han inte kommer skälla ut mig! :(
    varför skulle han skälla ut dig för att du betalar räkningarna?
    det där låter verkligen som psykisk misshandel om du inte vågar göra saker för att du är rädd att han ska bli arg....
    gå o be och få tala med en psykolog hos vårdcentralen fortast möjligt!
  • Mary Wollstonecraft

    Vill bara säga lycka till ts! Hoppas det går bra för dig och sonen - kanske borde du i smyg ta ett snack med killens ex också, man får ju känslan av att hon har ett eller annat att varna dig för.
    Hursomhelst, hoppas det går bra och gör dig av med karln! Detta låter inte bra alls!

Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?