Spruträdd dotter
Hej,
Vi har haft jätteproblem med vår dotter vad gäller sprutor och läkarbesök överhuvudtaget ända sedan vi kom hem, trots att vi förklarat så gott vi har kunnat (i början förstod hon ju inte så mycket svenska men det gör hon ju nu), haft EMLA-plåster, läst böcker om Totte och andra som går till doktorn osv. Och trots att hennes bror snällt låter sig stickas och undersökas.
Redan vid hemkomstundersökningen totalvägrade hon både att låta sig stickas, låta sig vägas och mätas så vi har fått göra undersökningarna i omgångar, mycket motvilligt. Sedan skulle det göras pricktest för allergi och tas TBC-vaccin och då gick det inte ens att komma innanför dörren hos läkaren. Hon fick ångest och bara skrek så att det verkligen skar i hjärtat. Vi talade med personalen både på BVC och hos läkaren så att de förstod hur det låg till och så att de kunde ge oss lite råd. Till en början fick vi träna på att bara åka till läkarmottagningen. I början bara för att parkera bilen utanför (hon började skrika bara hon kände igen vägen dit), sedan bara för att gå in i väntrummet och få ett klistermärke av sköterskorna, och så nästa gång för att ta av sig ytterkläderna och bara gå fram och tillbaka i korridoren osv. Vi köpte en doktorsväska och lekte ofta doktor hemma, och vi tränade på att klä av oss och mäta oss och väga oss hela familjen (måste ha sett rätt roligt ut...).
Vi märkte att hon blev lugnare för varje träningstillfälle och sista gången fick jag ta "låtsasspruta" och även "låtsaspricktest" hos doktorn och då ville hon också. Vi fick låna hem sån där tejp de anväder vid pricktestet så kvällen innan det riktiga försöket lekte vi doktor hemma och satte fast tejpen på armen på henne och nöp henne lite försiktigt så att hon visste hur det skulle gå till.
Tror vi höll på i fyra, fem månader totalt. Pust. Nu verkar det som att den här rädslan försvunnit och sista gången vi gick till BVC gick det jättebra, tack och lov.
Det var en riktig pärs, hoppas verkligen det går smidigare för er! Lycka till!