Lalalong skrev 2011-05-15 18:45:47 följande:
Är galet ot nu men jag måste få kräka av mig lite frustration. Vi har ett hus utanför hässleholm som vi köpte när klara var liten. Då jobbade Mattias 6 mil norröver och jag 4,5 mil söderöver så det var ju rätt bra att bo lite i mitten och pendla på varsitt håll. Men sen flyttade Mattias jobb all sin verksamhet till Södertälje och han blev uppsagd. Han fick jobb i Malmö som då var 6 mil söderöver. Då pendlade vi alltså på samma håll och 12 mil och 9 mil om dagen. Det blev skitdyrt och när vi nu körde på samma håll så bestämde vi oss för att försöka sälja huset och flytta. Vi fick lägenhet i Sjöbo men fick inte huset sålt. Däremot så fick vi tag på hyresgäster, så vi har hyrt ut det i 3 år nu.
Nu i julas så bestämde vi oss för att försöka sälja igen för att leta oss ett nytt hus i dom här trakterna. Jag har hittat min bästaste vän i världen här och tjejerna går på bästa förskolan i världshistorien (klara började hos dagbarnvårdare i sösdala, började på en stor förskola i Sjöbo och sen bytte hon igen i höstas till hennes nuvarande lilla förskola som är så mycket bättre för henne). Jag vill aldrig flytta härifrån känns det som.
Vi pratade med mäklare. Han låg på oss om att vi skulle säga upp hyresgästerna på en gång. Jag ville vänta till det var säkert att det var sålt, så klart med vetskapen att hyresgästerna själva kunde säga upp sig när som helst, men ändå. Men mäklaren var benhård. Så vi sa upp dom men sa samtidigt att om ni inte hittar annat så får ni så klart bo kvar så länge det behövs, inom rimliga tider så är det ju vi som bestämmer inflyttning av framtida köpare.
Nu har det då hänt, det som jag varit rädd för hela tiden. Det finns noll, nada, zip intresse hos någon för huset och hyresgästerna har hittat annat. Dom flyttar siste juni och sen står vi med dubbelt boende och det har vi inte råd med!! (bye bye salg för övrigt :(). Dessutom säger dom att dom inte hade förstått att dom kunde bo kvar så länge för då hade dom inte letat så aktivt efter nytt så dom ville egetligen bo kvar.
Det är så jävla deprimerande... Innan månadsskiftet måste vi bestämma oss för att minimera dom ekonomiska förlusterna så mycket som möjligt. Men egentligen vet jag inte vad vi velar på. Finns inte så jävla mycket att göra annat än att flytta tillbaka till det där huset i den jävla hålan :(:(:( Jag VILL inte!!! Hela min kropp och existens skriker i protest!
Nu finns det en sak till som måste fixas och det är att försöka få förskolepengen flyttad så att i alla fall Klara får gå kvar på sin förskola sista året. Annars tror jag att jag lägger mig ner och bara slutar andas!
Förlåt för min negativa energi :(
Men suck!!! Finns de inget intresse alls av huset? Att stå med dubbelt boende är grymt! Jag var aningens rädd när vi byggde.... vi väntade med att sätta ut vårt hus ganska länge, vilket i efterhand kan tyckas vara dumt. Nu hade vi turen att hitta en köpare snabbt och enkelt som tog vår inflyttningsdatum utan snack.
Var ligger det? Är det ute på hement? Är mäklaren aktiv? Det är A och O! Annars säjer jag BYT mäklare! Det ska inte ta mer än 3 månader att sälja ett hus. OM det är i ok skick och till rätt pris! Man betalar multum i provision till en mäkalre, då ska dom banne mej lägga ner tid på att försöka få de sålt! Inget hus säljer sej själv!
Lägg ut de på blocket och leta nya hyresgäster, allt är väll bättre än inget!?
KRAMAR!!!!
Så vi får snällt pendla mellan varandra!
