December Bebis 2010 :)

Jag håller ju på med politik och vi är ett gäng yngre människor som försöker att stötta varandra i partiet. Igår var det knytis hemma hos en och jag bestämde mig för att jag skulle vara med eftersom att det var en massa viktiga diskussioner som jag inte ville missa och så är det kul att komma ut och träffa lite folk.

Dumt beslut visade det sig. Jag var tvungen att gå en bit från bussen och redan efter någon minut kände jag hur sammandragningarna drog igång. Kvällen var trevlig, trots att jag halvlåg i en fåtölj hela kvällen. Men hemvägen var inte kul och när jag kom hem hade jag riktigt ont...

En påminnelse om varför jag är sjukskriven och inte ska ut och röra mig överhuvudtaget.
Men i helgen ska jag åka iväg på en processledarutbildning, blir spännande att se hur jag klarar av det.

Jag hade en bild av hur jag skulle gå på vattengympa för gravida, ta långa promenader, hänga på caféer och allt vad det kunde vara när jag blev gravid. Det blev ju inte riktigt så tyvärr. Men jag har frisk bebis i magen, och det är egentligen det enda som är viktigt.

 

Som sagt var blev jag straffade igår kväll och i natt för utflykten igår med en massa sammandragningar.

Det tråkiga är att det har fortsatt hela dagen. Jag har verkligen inte rest mig ur soffan för något annat än för att kissa. Nu tog jag en bricanyl, får se om det hjälper. Blir lite orolig när det aldrig slutar, jag vill att liten ska stanna ett tag till...

 

Nu ska jag klaga lite igen. 

Sitter i soffan. Ställde in processledarkursen som jag ville åka på eftersom att sambon som är mycket klokare än jag tyckte att jag skulle stanna hemma. Har haft sammandragningar hela natten och morgonen, de ger sig inte. De gör inte jätteont, men de är där och de slutar inte. Jag funderar på om det är värt att åka in, men det känns så onödigt, vad ska de göra? Så jag bestämde mig för att ta en hel bricanyl (tog en halv i går kväll utan större effekt) och vänta för att se om det blir bättre. Nu börjar den verka för jag får hjärtklappning och blir skakig, gillar inte alls den här känslan...

Sambon åker iväg och grattar sin kusin som fyller 18, jag vill följa med. Men det kan jag glömma. Så nu ska jag sitta här hela dagen IGEN och ha tråkigt. Jag är så trött på det. Dessutom är köket kaos och det luktar mat från igår, jag får inte göra någonting åt det. Låter töntigt, men jag vill inte sitta här hemma i stöket.
Tycker så fruktansvärt synd om mig själv (graviditetshormonerna spökar)...

Hoppas ni får en roligare lördag! 

Tack alla söta som undrar hur det är...

Rapport:
Tog en bricanyl vdi tvåtiden. Tyckte att sammandragningarna lugnade sig lite, men har legat still i soffan hela dagen och plöjt serier på datorn. Ligger kvar här nu.
Har precis tagit en till bricanyl eftersom att jag märkte att sammandragningarna började dra igång igen när jag satte mig upp.

Eftersom att det har lugnat sig så länge jag ligger still så har jag inte åkt in. Bebisen sparkar och har sig som vanligt vilket lugnar. Bricanylen får mig att känna mig helt väck i huvudet, hjärtklappning, skakningar så ska jag upp och gå får sambon hjälpa mig att resa mig upp.

Jag fortsätter hålla mig liggandes och väntar med att åka in. Är det okej i morgon fortsätter jag ändå hålla mig still och på måndag morgon ringer jag barnmorskan och ber att å en tid så snart som möjligt för att kolla att sammandragningarna inte påverkat livmodertappen något under helgen.

Jag känner mig lite öm i magen, men det är väl som sist när jag hade så här mycket sammandragningar att man får typ träningsvärk.

Jag tänker så här;
Sammandragningarna är inte smärtsamma vilket borde betyda att bebisen inte är på väg ut just nu. Om jag åker in till akuten kommer de inte kunna göra annat än att ge mig bricanyl och se till att jag ligger ner oavsett om det visar sig att tappen kortats ner eller inte. Därför är håller jag mig still hemma än så länge...