Tydligen gjorde brorsans sambo detsamma nu ikväll så jag hållertummarna för att vi tre ska klara oss.Vi firade ju självklart med brorsan och sambon igår så klart så oddsen är ju dåliga. Vi tre sover i alla fall i soffan inatt och hoppas på det bästa.
Grattis Momalicious! Snacka om att det gick undan på slutet.
Kikar in och kollar läget lite.
Här har man precis vaknat upp efter en natt med 40 graders feber pga mjölkstockning men nu är det på bättringsvägen igen som tur är. Dom två stora har tid på förskolan och dagis idag, mycket tacksam för det så att jag hinner vila upp mig lite igen.
Jag har haft lite svårt att ta till mig barnen men nu har dom passerat två månader och äntligen börjar det kännas riktigt bra. Dom börjar bli två personligheter och det är lugnare och mer avslappnat hemma nu när vikterna är bra. Nu senast vägde dom 4,4 resp. 4,5 kg och var 55 cm långa.
och han är lugn och snäll
Det onda är tyvärr kvar och nu verkar febern vara påväg tillbaka, tur att det finns alvedon och hungriga barn.
Jag känner mig mer låst den här gången då jag inte kan bära omkring på dom. Även om den ena nu oftast är nöjd så är jag lite ledsen över att inte ha möjligheten att ge dom den närheten som dom två tidigare men försöker se det som så att dom har varandra istället.
matar henne, söver henne, hon vaknar, jag matar henne, söver henne, hon vaknar...gnälligt...hon är juh trött...säkert övertrött...
2 barnsmamman: Oj, då hade mina barn blivit väckta fler gånger om för att kolla om dom var sjuka Är så nojjig den här gången, har inte alls varit lika nojjig med dom andra.
Vi var till bvc idag, 2 månader och 1 vecka gamla vägde mina "småttingar" 4745g resp 4800g och dom var 56cm långa.
Min pojke väljer helst tummen, gjorde det redan på bb.
Eftersom att jag hade sambon hemma i hela två månader så är inte dom här så bundna till just mig som dom två tidigare varit. Ganska skönt på ett sätt men samtidigt känner jag fortfarande att jag och mellankillen har ett speciellt band. Honom bar jag jämt och han har varit etremt mammig, nu är det på en mer normal nivå.
Apropå hemmet så spelar det ingen roll hur mycket jag försöker, det ser ut som ett bombnedslag och jag hinner aldrig få det bätttre innan dom andra två dragit fram något mer. Försöker få dom att hjälpa till med sådant som dom kan och tycker är kul men funkar inget vidare. Har just nu dåligt samvete då det känns som att man inte hinner med något av barnen på riktigt.
2 barns mamman: Fy sjutton, skönt att allt gick bra. Så lätt hänt, självklart är du ingen dålig mamma för det
Vi hade en incident i helgen där storebror tappade en sten i huvudet på Milo. Jag satt mellan babysittrarna men med ryggen vinklad mot Milo och hördev en smäll vänder mig om och ser den ganska stora stenen bredvid hans huvud och flyger upp. Skrek duktigt på en vättskrämd storebror som gråtandes springer in på sitt rum. Efter lite närmare titt så verkar det som att stenen ramlat på babysitterkanten som då tagit värsta smällen och sedan glidit ner mot huvudet. Milo blev inte ens ledsen men sekunderna innan man vet hur det gått är hemskt.
Mellansonen störtade nerför vår trappa när han var liten. Han låg i vagnen och vi var på väg ut när telefonen ringde. Jag svarade och stod i princip bredvid vagnen när storebror bestämmer sig för att köra ut vagnen som självklart hamnar på fronten nedanför dom två trappstegen. Hörde ungen skrika men innan jag han se honom såg jag framför mig hur huvudet skulle vara vridet åt fel håll eller nåt. Hade en stor rejäl 60-tals vagn vid tillfället och en stor tjock kudde i så vagnens hårda suflett och kudden gjorde att han inte ens fick ett blåmärke. Ibland ska man ha tur också.