• ondar

    December Bebis 2010 :)

    Emynem skrev 2010-06-29 09:25:33 följande:
    Men min första son så blev jag lämnad under tidiga graviditeten sen när sonen föddes så försökte vara tillsammans, det höll i 1,5 år men vi blev aldrig lyckliga. Så vi separerade och sedan träffade jag den underbara man som jag är gift med idag och väntar barn med...

    Men måste säga att det är inte så fruktansvärt som alla tror att vara ensam under en graviditet. Har man vänner (kanske även familj, det hade dock inte jag!) som stöttar och som man kan träffa och umgås med så går det fint.
    Klart man oroar sig men jag oroar mig lika mkt denna gång som förra TROTS att jag lever ihop med pappan. tror att det är nått som hör till ;)

    Jag önskar dig och bebisen all lycka!
    Ut i solen och njut...
    Nä precis, för min egen del så tror jag faktiskt inte heller det här är jordens undergång:). Jag och pappan har aldrig varit tillsammans utan barnet blev till i ett kkförhållande efter tre o ett halvt år och efter många om och men beslutades det att vi skulle behålla- jag ville det hela tiden men han var väldigt emot det först.

    Många runtomkring däremot har haft väldigt svårt att acceptera vårt val men jag tror att de äntligen börjar förstå att det här är väl genomtänkt, så väl genomtänkt det kan vara med första barnet:). Hur mkt man än läser och planerar så kan man ju aldrig vara fullt förberedd för något man aldrig har gjort förut.

    Min mamma är lycklig över att bli mormor och jag tror min älskade lilla brorsdotter kommer gilla att få en kusin med bara ett o ½ års mellanrum:).

    Jag har sagt till pappan att hur mkt jag än älskar honom så vill jag inte att vi blir tillsammans för barnets skull, är han inte kär i mig så ska vi givetvis inte tvinga oss in i nåt heller. Han är en av de bästa vännerna jag har och hoppas hellre att vår vänskap kan bestå livet igenom istället.

    Hur gick det för dig och pappans gemenskap? Har ni kunnat hålla sams och så?

    Tack så mkt och detsamma förståsSolig
  • ondar
    Emynem skrev 2010-06-29 18:08:16 följande:
    Jag och min sons pappa var väl inte heller direkt tillsammans när han blev till.
    Vi hade bara en liten flirt så att säga, vi passade aldrig ihop.
    Jag var helt ensam under graviditeten och vi hade ingen kontakt alls.
    Efter att sonen blev född så försökte vi som sagt men var verkligen inte menade för varandra, vi bråkade alltid!!!
    Så det är klart att vi bråkat en del efter seperationen men det beror ju som sagt inte på att vi varit tillsammans och gått isär utan just det att vi ALDRIG passat ihop som personer.
    Men nu så har jag lärt mig att ignorera hans utfall av elaka ord så nu skiter jag totalt i det och då märks det också att han tröttnat på att "bråka" med mig. Han får inte ut någonting av det.
    Men han har en bra relation till sin son vilket är aboslut viktigast :)

    Jo, folk har mkt fördommar, dom vill gärna tala om för en hur man ska leva sitt liv.
    De flesta tycker att jag var en idiot som behöll barnet när situationen var som den var men jag var tvungen att få leva mitt liv...

    Vad skönt att du och pappan verkar vara bra vänner iaf, det underlättar.
    Och barn med separerade föräldrar blir lyckliga barn dom också! Allt dom behöver är kärlek
    och det kan man ge som ensamstående mamma också ÄVEN fast folk där ute inte verkar fatta det... Haha
    Är grymt imponerad av att du har orkat och klarat att ignorera hans kommentarer! Hamnar jag och pappan där, vilket jag verkligen inte hoppas:), så ska jag minnas det och försöka jag med{#emotions_dlg.flower}. Låter ju toppen att du är så stark och att han tillslut verkar ha tröttnat. Tråkigt att han skulle börja från första början:/.

    Gott och höra att de två har en bra relation, håller med om att det är allra viktigast. Känns som om det är det man mest tänker på om dagarna, hur man bäst ska få till just det, att han känner sig lika delaktig som jag osv.

    Hihi ja tänk att även ensamstående kan;), rätt skrämmande att vi lever på 2000talet och många människor fortfarande inte tror det.

    Min kära mormor är 86 år och ville först inte ta in att vi inte är tillsammans:).
    Men efter många nötningar där jag om och om igen förklarade att vi inte är ihop, han är inte kär mig, han vill inte leva med mig.
    Så utbrast hon "MEN, varför skaffar ni barn dårå?!"
    Sen ångrade hon sig och sa att hon är säker på att det här kommer gå jättebra:). Att det är bättre att få ett barn än att mista ett (hon har förlorat två) och att barn aldrig är en katastrof.
    Önskar att fler var lika kloka som min mormor:).
  • ondar
    TheUnknown skrev 2010-06-29 19:23:50 följande:
    Hade en jättetrevlig BM och fick ligga o titta i 20-30 min, underbart :)

    Jo, jag o lillan flyttade ju hem förra veckan och bor tillsammans med "honom", kan tydligen inte säga pojkvän, men sambos e vi ju.. vi pussas, kramas, gosar o så, men sover inte tillsammans ( ) och är inte tillsammans..Äsch, allt e jättekonstigt..
    Mysigt o ha fått se bebisen:).
    Usch, jag tänker på dig och håller tummarna för att det reder upp sig så bra som möjligt SNART. *kram*
    ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

    Emelle: länkar till min blogg även om den än så länge inte handlar jättemkt om bebis o sånt utan mest om mig och djuren- men snart såSolig. Någon kanske finner den intressant ändå;).
    Http://barrasfingol.zoomin.se
  • ondar
    Emynem skrev 2010-06-30 09:48:49 följande:
    Men ligger väl samtidigt i människans natur att vara "rädd" för allt som är främmande och nytt. Haha, dock så finns det väl väldigt många ensamstående där ute now days men förr var det ju i princip oacceptabelt.

    Förstår ju självklart att det optimala inte är att skaffa barn med någon man inte är tillsammans med, men det var väl inte direkt planerat för er heller?
    Det blir som det blir och man får ta ansvar för konsekvenerna. Vad är det som säger att erat
    barn har mindre rätt att födas än andras?

    Så här tänker jag lite, min son var oplanerad och kom till världen med en ensamstående mamma och det var ju skandal enligt vissa!
    Och nu är jag planerat gravid men min man och det är ju ingen som inte gläds åt det barnet MEN vad är det som säger att det kommer att hålla mellan mig och min man, vi kanske bestämmer oss för att separera och då kommer även detta barn att leva med en ensamstående mamma.
    Men det skulle ju allmänheten då godkänna eftersom att vi var tillsammans när vi "skapade livet" men det ger ju samma konsekvenser för barnet sen.
    Men jag antar att det ser "bättre ut på papper" att man en gång varit tillsammans.

    Fortfarande tyckte alltså folk att mitt första barn borde ha varit en abort och att detta barn är mer än välkommet.
    Tur att det bara är man själv som kan bestämma över sin kropp annars skulle bara de "bra planerade barnen" få födas.
    Vilken hemsk verklighet!
    Nej, fy för de trångsyta och fördommar! Alla barn som man känner kärlek till och vill ge ett så bra liv som möjligt är välkomna, i vilka former som hellst! :)
    Precis så där tänkte jag med!!! Och min bror sa faktiskt det, att det var ingen som behövde ge sin åsikt eller sitt godkännande när våran andra bror skaffade barn- eftersom de var gifta. Men det finns ju ingen garanti på att det måste hålla hela livet för det.

    Mina föräldrar var också gifta när de fick tre barn ihop men de skiljde sig när jag var två(är yngst). Min pappa tog inte det minsta ansvar för oss efter skiljsmässan men det är tydligen också okej. Folk har massvis av bra "ursäkter" för det.
    Mitt barn verkar iaf ha alla förutsättningar i världen för att få en bra pappa hela livet och det är för mig så mkt mer värt.

    Vårt barn var inte planerat men många ansåg det eftersom vi hade oskyddat sex i över tre år. Vilket vi ju verkligen inte är ensamma om,men så länge folk inte blir med barn så är det ingen som pekar med fingrar och lägger sig i tydligen.

    Och det hade ju vart "jättelätt" för mig och pappan att säga åå va dumma vi har vart och göra abort och han var enbart på det spåret några veckor.
    Jag däremot tyckte inte att det var någon ide att älta vad som har vart eller gå igenom vad man kunde gjort annorlunda för att vi var där vi var och fick ta konsekvenserna av det. Så vi gick på samtal hos barnmorska, kollade upp ekonomi osv och grät en hel del tårar tills det blev beslutat att pappan stöttar mig fast att jag valde att behålla. Inte en enda gång har han vart bitter mot mig utan tvärtom känns han mer o mer som om han faktiskt ser fram emot tills vårt pyre kommer:).

    Det är verkligen hemskt tycker jag att människor lever i sina stereotyper så hårt, din förstfödda är ju minst lika mkt mirakel som den som är på väg nu.

    Ja det är verkligen tur att man bestämmer själv:).
    {#emotions_dlg.flower}
  • ondar

    Har gått 17 hela veckor idag:). Ultraljudet den 8juli närmar sig med stormstegSolig

  • ondar
    Emmaslemma02 skrev 2010-06-30 10:27:53 följande:
    15+0 idag :) igår kände jag bebis ganska tydligt i magen... jag la båda händerna för skojs skull på magen för att inbilla mig att kanske få känna utanpå... jag undrar om jag inbillade mej men det pickade lite nätt mot min högra hand det kändes lite märkligt, men det kan ju bara vara så att det kändes som att det pickade i handen i och med attjag kände det inuti mej :p men länge dröjer det nog inte fram tills dambon får känna på de han med ;)

    Åååh längtar så mycket till ultraljudet den 9e juli.. Inte ens två veckor kvar ju :D

    Hoppas det är bra med alla er andra!? Har ni känt lillen/lillan i magen än? :)
    Å va mysigt!! Jag har i ca två veckor tyckt mig känna något vid navelområdet, inte på utsidan ännu men på insidan när jag är avslappnad. Jag har aldrig känt så förut så jag tror det är det lilla pyret som börjar hälsa på mig:). Men längtar tills det är mer tydligt, kanske att man tror mer på det efter RUL, dagen före dig:). Så härligt för oss o snart få se den!!
  • ondar
    MajMamman08 skrev 2010-07-01 22:42:46 följande:
    Har ni vågar köpt något litet till bebisen än? det har inte jag,förra gången jag köpte en sak så slutade de ju i Mf,så denna gången har jag inte vågat köpa något,men är så sugen!! men nu borde man väl kunna köpa en filt el nåe
    Ja ett startkit med kläder som ska med till bb:), ligger hos mamma dock- går nåt fel vill jag inte se kläderna:). Mamma har även stickat ett par sockor och en kofta i vitt:). Superfint! En napp ligger redan här hemma och
    babysitter o barnvagn fick jag i gåva i vecka tio men det e samma där, det hämtas i höst.

    Tidigast är nog pappan till barnet som i trettioårspresent fick ett sandlådeset av sina vänner till barnet haha, det lär ju dröja tills det blir använt;).

    Är ju i v 17 +2idag så försöker tänka som så att det kommer gå vägen. Träffade min fantastiska brorsdotter igår som fyller ett år i aug, tiden går SÅ fort och inser att snart sitter vi där allihop med våran liten i famnenHjärta. Hennes mamma är säker på att jag kommer få tvillingar;), mtp att jag ska bo själv med barnet hoppas jag att hennes känsla är fel. Men är den rätt får vi väl göra det bästa av sitatutionen på nåt sätt:P
    Momalicious skrev 2010-07-01 23:27:46 följande:
    Ja, sambon har ju köpt en body och en t-shirt. Jag har inte köpt nåt, men hittat en overall jag tänkte klicka hem nu. En sån där liten luddig björnoverall med öron. Världens sötaste! :)
    Jag tänker såhär att OM det nu skulle hända något, även om risken är liten med tanke på att jag är i vecka 15 på lördag, så har man ju kvar sakerna tills nästa barn.  
    Å du vill inte avslöja vart du har hittat den? Vill ju ha en sån men har letat överallt och inte funnit:(.

    Hoppas ni får en toppenhelg allihop, nu ska ja iväg till jobbet sen blir det upp tiiidigt för att fara på hundutställning imorrn:).
  • ondar
    MajMamman08 skrev 2010-07-02 08:29:20 följande:
    Har du varit på UL o kollat så de bra e en? el varförtror hon du ska få tvillingar??

    Så mycket fint ni säkert har köpt=) Ja då ska jag nog kunna köpa mig en filt till bebis sett en på åhlens med barbapappa på,jätte söt!!
    Vi ska ju ta reda på könet,om de går,så än blir de nog kanske inga kläder direkt. Har ju liten killkläder sen sonen va liten,men jag e sån som alltid vill köpa lite nytt ändå

    Går snart på jobbpass i helgen....suck...inget jag känner för! Massa oerfarna vikarier och så jag...lär väl få slita arslet av mig trots att ja me bara  vikarie,men blir mitt ansvar om något inte sköts då jag varit där längst!!
    jag vill ut o sola o bada o va med min familj...jaja....bara o bita ihop
    Nope, RUL är på torsdag så vi får väl se om hon har rätt;). Min arbetskamrat fick tvillingar utan att ha det i släkten och sa att hon inte var större än mig i den här veckan, fick mig ju inte att nojja mindre direkt haha. Dessutom har jag återigen klämt efter livmodern och det jag hittar sitter en bra bit ovanför naveln, vilket den ju inte borde om det bara är en och om jag har gått 17veckor. Så vi får väl se vad de säger, ska minst sagt bli en spännande dagSkrattande. Förmodligen är det inte livmodern jag känner och förmodligen är det bara en:).
    Det är bara en känsla hon har att det inte är en:P. Jag har drömt några gånger att det är två dessutom och nåt av det första pappan sa var "vad gör vi om det är två?" haha.

    Önskar man kunde få veta könet på RUL här, isf hade vi frågat. Men nu får man inte det och vi känner att det är mkt pengar att lägga en tusenlapp för något vi får veta i vinter ändå. Men vinner jag på en trisslott vet jag vad jag ska lägga pengarna på ;).

    Usch jag vet hur det är att jobba med oerfarna vikarier, hoppas helgen går så smidigt som möjligt:). Själv njuter jag av att vara klar nu o har min första lediga helg sen ja började på sommarviket för två veckor sen.
    Nu blir det att packa ryggsäcken med vätska o godis för mig o hunden sen ska vi ut i skogen och ha kvaltietstidHjärta

    Igår fick jag förmodligen mig en ny lägenhet, LYCKA. Kommer hamna jättecentralt med nära till billiga mataffärer, min svägerska o bror osv. Lägenheten var SÅ fin så jag är jätteglad:). Blir att skriva kontrakt på måndag hoppas jag, först då vågar jag slappna av och inse att den blev min:)
  • ondar
    Momalicious skrev 2010-07-02 08:19:32 följande:
    Wih, 2 juli blir det RUL! Jag fattade inte att hon kunde se min journal (elektronisk) när jag ringde och bokade så hon bara "ja, jag ser att du hade din sista mens den 28 mars" och jag bara "hur ser du det?!" och hon bara "i journalen..." och jag bara "jaha! eeeeh...." skämdes lite ;) Förklarade att jag inte är smart när jag sovit för lite, men hon skrattade bara åt mig. Tur att det inte var en sån där dryg jävel. Dock hade jag ju ingen mens innan jag blev gravid, tog ut spiralen, hade äl och sen vart det plus.
    Tack för tipset, Å va söt den var:). En sån ska beställas, blir nog brun här med. Hade man vetat till hundra att man väntade en flicka va den rosa väääldigt söt. Är inte så noga med färger egentligen men känner att en helrosa nalleoverall kanske är att ta i till en son:).

    HIMLA roligt med RUL:). 2Juli, det är ju idag:)?
Svar på tråden December Bebis 2010 :)